Aftonbladet – 19 augusti 1857, sida 2

den unge mannen en kyss på den dödes hand och gick ut. Aurora spelade ännu; hennes vän derinne ville ju höra det ofta och länge. Aurorav, sade Thormann, det beböfs ej mera; han hvilar redan. Det var den 20 November klockan 4 på eftermiddagen, då nyheten om konsertmästaren Norrbins död som en löpeld agred sig på Stensö och genom Aurora hann till mamsell Blix lilla kammare. Jag trodde det, sade gumman lugnt och, som det tycktes, utan öfverraskning, jag trodde det. Huru kunde Blixan tro det? Jo, så snart han flyttade upp i gröna kammaren, så... och dessutom är det i dag den 20 November. Min fröken Aurora dog den dagen. N Min Gud, gjorde hon det! utropade Aurora med fasa. Ja, ser fröken, Norrbin var nog den rätte, han; nu förstår jag, nu vet jag... Men beböfva de ingen tjenarinna deruppe ... behöfva de inte mig? Jag får vänta innan jag får komma.n Norrbin var den rätte, han, sade Blixan,) trade Aurora till sin far och sin fästman. Han följde henne på hennes dödsdag . . -. det är den 20 November Ja, jag tror att så var sade baronen, Åbja, om man vill, så kan man kedja ihop allt, namn, personer och datum. Jag har till och med observerat, att alltid, när en dör i en eslägt, flere af samma namn och af samma slägi följas åt inom kort tid. Det hände när syster Aurora dog. Då afled en hennes kusin, en ung flicka, och en gammal onkel samt en på längt båll beslägtad fru, alla med namnet Waldner, och detta inom tre månader. Förut hade på femton år ej en enda