Aftonbladet – 15 augusti 1857, sida 2

vudstaden känbart. En belysning häraf torde sammanhing med de i Af:onbladet förut införda artiklar i universitetsfrågan ej vara av vägen. Meden alla andra administrationens grenar åtnjuta en orånad och kontrollerad styrelse, deri hvarje underordnad sfer eger rättrtill sjel verksamhet och hos öfverordnad myndigbet framlägger sina önskningar och hemställvingar om behöfliga reformer, så äro universiteten de facto beröfvade en kontrollerad styrelse, ty deras angelägenheter äro lemnade i händerna på en person, som inför ingen är ansvarig och af ingen kan åtalas, och hvars förhållande såväl till universitetet som till regeriogen är i högsta grad obestämdt, ock universiteten äro vidare äfven urståndsatta att bos den högsta myndigheten få sina önskninger i den form, de sjelfva valt, framstälda, ty kansleren, utom det att hen är universitetens styresman, är äfven det språkrör, genom hvilket ensamt universiteten ega officielt uttala sina önskningar och meningar, fill följd hvaraf ock ingenting annat kan frånuniversiteten officielt framkomma till regeringen, än hvad universitetskansleren finner: för, godt. Vi behböfva icke länge uppehålla oss med att visa kanslersembetets olämplighet i och för sig sjelft. Detta beskyddarskap för universiteten kunde vara bra så länge-staten betraktades såsom ett kongl. hushåll och vetenskap och konst, i II khet med Hofnarren, bufvudsakligen uppmuctrades för det nöje dermed kunde beredas den kongl. familjens: Till följd häraf var det af vigt att vetenskapsidt kare och konstnärer skaffade sig till beskyddare någon person af inflytande i det kongl hushållet. Numera då vetenskap och konst ej längre behöfva den patronela välviljan från konungahuset, ej heiler något mecenatskap af någon derintill nära stående excellens, utan befrämjande af vetenskap och konst är en statsangelägenhet, som fordrar insigtsfulla och nitiska administratörer, duger det ej längre att uppfatta en så vigtig befattning, som styrelsen af universitetec, såsom blott en kraschan mera på en guldbroderad rock utan vågot vigtigare embetsåliggande, utah man måste se till att universitetsangelägenheterna öfverlemnas åt personer med: insigter i och iatresse för desamma. Men om ock kanslersembetet ej är tidsenligt, om ock dess makt öfver universitetsangelägenheterna är stor, så skulle ju univerateten till följd af den dem tillerkända rätt att sjelfve välja kansler borttaga olägenheterna bäraf genom ett godt val. Ja, om universiteen egde välja fritt, kunde en sådan invändning vara riktig, men så som nu med valrätten är bestäldt, är ej detta tänkbart. För Jem, som skola kunna till kanslerer väljas, äro sådana qvalifikationer i statuterna bestämda, att med derjemte afssende fästadt å grundlagsstadgande det egentligen ej finnes någon i hela landet, som kan uppfylla de s:adgade vilkoren, nemligen upphöjd samhällsställning i förening med ni: för vetenskaplig odling. Prinsar och statsråder kunna ej till följd af grundlagsstadgande komma i fråga. Ingen, som ej bar rang öfver erkebiskop såsom sjelfskrifven prokansler, kan komma i fråga: återstå således blott några excellenszubbar att välja på. Härförutan eger Kongl. Maj:t rätt att ogilla universitetens val, samt äfven, såsom nu är förhållandet; tillsätta vice kansleren, hvarigenom universitetens fria valrätt borde anses helt och hållet tillintetgjord. Universiteten kunna. sålunda, oaktadt sin fria valrätt, blifva nödgade att se i spetsen för sig en person, som mot iniversiteters önskningar blifvit kansler, och som, såsom oansvarig, kan obesvärad af desamma efter eget god:fianande förfära. Men om ock kansleriatet blott är ett yttre. distinåtionstecken, så finnes ju en kanslerssekreterare med särskild aflöning för handläggning sf umversitetsangelägenneterna. Den borde väl vara kanslerens juridiska biträde och om ock kansleren är oanavarig, bör v sekreteraren kunna tilltalas för embetsfel och sälu da kunna utgöra en lagbunden motyigt mot en kanslers egenmäktighet. Kansleräsekreteriatet lemnar inga garantier; ty denne sekreterare är ej embetets sekreterare, utan endast kanslerens skr:fvare, som kan af kansleren förordnas och afsättas efter behag och endast har att expediera kanslerens beslut. Någon föredragning, någon delaktighet i kanslerns beslut, någon reservationsrätt tillkommer honom icke. Den styrelse, som universiteten bestås, utgöres sålunda af en oansvarig person i: egenskap af kansler, som kan vara universiteten mot dess valrätt påtvingad, som är för förnäm att arbeta, och af dennes skrifvare, som ej är bunden af något Kongl. Maj:ts -eglemente. Nå, men det finnes ju universitetsstatuter och allmän lag, som enligt 7 S af statuterna skola vid utöfningen af kanslersembetet lända till efterrättelse, och dessutom har man klagorätt hos Kongl. Maj:t. Hvad sjelfva lagbundenheten beträffar, så är den af föga betydelse, då intet forum finnes, der kansleren kan åtalas, om någon lagstridi åtgärd vidtages. Kammarrätten lär ock vi åtskilliga tillfällen måst lägga ned anmärkningar emot kanslersembetet till följd deraf. Och hvad besvärsrätten hos Kongl. Maj:t angår, så är dermed ej mycket bevändt, till följd af statuternas beskaffenhet, hvilka lemna kanÅsleren fria tyglar. Dessa statuter kunde ger. Ina, på sätt vid: deras utgifvanda af en viss l genialisk person yttrades, reduceras till 2:ne Å paragrafer: S 1, universiteten ege en kansler; 1S 2, kansleren förfar mel universiteten som Than behagar. Men äfven der uttryckliga Istadganden finnas bestämda, anser kansleren lsig saklöst kunna åsidosätta statuternas beBess rss Re ARA Rn nd I Ock detta lappri bestod deri, att du stälde