Aftonbladet – 15 augusti 1857, sida 2

Den främmande herrn på Stensö. Den främmande herrn var ingen annan än Norrbin, som på hösten kommit på besöktill Stensö, men der insjuknat och icke förmådde resa. Han blef således qvar. Sjukdomen var en aftyning, som i början tillät herr Norrbin att nästan dagligen gå ner till gamla mamsell Blix och afböra alla hennes små berättelser om fröken Aurora, den nemligen, hvars porträtt hängde på Blixans vägg och med sina goda ögon betraktade sin driga vän, liksom för att kontrollera hvarje hennes ord. Men nu hade flera dagar försvunnit, under hvilka herr Norrbin icke förmätt gå ur sin flygel i den andra midt ö:ver gården, den mamsell Blix bodde. Professor Thormann helsade ofta på och satt hos herr Norrbin hela qvällarne; men han gick aldrig upp till baronens och bjöds ytterst sällan. Aurora såg han således lika sällan, och då han någon gång träffade henne, var hon fåordig och dyster, En afton kom han till gubben Norrbin. Välkommen ! sade gubben småleende. Sitt ner, jag vill tala med dig! Jag kan kanske göra en god gerning innan jag kallas härifrån. Bästa vän, ännu kunna vi hoppas! Mins du, mia goda vän, mins du när du var i Jena ?M Ja.n s Mins du polismästaren, som anklagade dig för politiska brott och ville hökta dig? Ja, och att ni räddade mig derifrän Det är ej derom jag vill tala; men ming du sedan, då det blef ett pöbeluppror och polismästaren, förföljd af den rasande skaran, höll på att mördas, mins du?a å Åhjan, sade Thormann, skrattande, visst ming jag det lappriet.