Aftonbladet – 12 augusti 1857, sida 2

emellan Mä!arebanan ocj Gefle-Dalajernvägen, samt då med än större skäl kan anmärkas njugzheten emot den 25 mil långa och 10 till 13 mil breda landsträckan från Östgötakanalen till Blekingekusten; så är sannolikt, att ett sådant system för statens jernvägar, koaseqvent fullföljit, komme att vida öfverskrida 200 mil. Från Svartå till Hjuö ör på öfverste Ericsons karta uppdragen en genväg! om L1 mils läggd, hvilken, då förbindelse ems!län nord: vestra och vestra banorna i alla fall skulle ega rum öfver Svartå till Porla, icke har ingått i beräkningen af det hela; dylika trianglar förekomma äfven vid Sala och Jönköping. Måane icke fasthelre, vid tvenne eller trenne banors sammanstötande, föreningen bör tillvägabringas uti en enda bangård, hvarigenom besparing och enkelhet måste uppkomma både vid anläggning och skötsel; hvilken besparing, så framt minsta trafiken får göra största omvägen, måste uppväga den ökade transportkostnaden. I afseende på Sala-Frövi-banan, så böra de i saken intresserade, i enlighet med uppmaningen i den kungliga propositionen, inkomma med den upplysningeny att då ortens betydliga trafik går utefter de särskilta dalsträcknngarn2, så gagnar föga en jernväg, som på tvären afskär dessa frakt!eder omkring 3 mil från den för dem alla gemensamma och deras spanmålsbehof producerande skeppningsorten. Det mest anmärkningsvärda är dock utan tvifvel förbiseendet af den källa till välstånd och sjelfständighet hela riket skalle ega uti en kanal emellan Hjelmaren och Wettern (jemför general Lefråas anförande den 9 Juni); ty den 5 mil långa jernvägen, eburu den torde kunna byggas och utrustas för hälften så mycket, kan omöjligen uppfylla kanalens stora ändamål, då man besinnar, att det gäller slutlänken i en 75 mil lång inomlands navigation med tre särskilta utlopp i hafvet. Hiel msrens sänkning kan ieke utgöra något hinder, emedan en tillräckligt djup ränna genom sjön. naturligtvis måste samtidigt uppmuddras. Slussvattenbristen, som är föreburen, torde vid nya beräkningar befiägas Kunna undvikas, Bland annat, månne man har tänkt på, att från Tisarn komma genom Sottern till. Hjels maren i trakten af länsgränsen? Det är tillbörligt att; då man förkastar, hafva. något annat i beredskap. Insändaren vill ä ven framställa ett förslag till: jernvägssjstem;-dock: utan annat anspråk änatt hafva antydt, Huru mat på kortare väg kan träffa ferå vigtigå plåtser, ock uti de fölkrika or: terna hellre bör lyssna till trafikens redan uttalade behöf, än ätt föreskrifva densamma nys riktningar. 1) Vestra-stambanan; utgående från någon punkt vid saltsjön, på Norr, i Stockholm, följer komitens förslag öfver Ssäket till trakten af Ekolsund; der den viker utaf, gående tätt förbi Enköping till Westerås; och nära förbi Köping till Arboga, hvarifrån genaste vägen tages emellan Hjelmaren och Käglan till Skebäck och Örebro. Denna 1!4 mil kortare väg från Arboga till Örebro kän dock ställas på framtiden, och äfven transitotrafiken; att börja med, ledas den för bergslageroa så nyttiga redan färdiga Arboga: Frövi-Ervalla-Örebro-jernvägen, Från Örebro skulle stambanan ledas öfver Nerikeslätten i räkäste riktning förbi T:by kyrka till Ågrena vid södra ändan af sjön Toften och sedan, öster om Hjulö, rakt på Hofva, hvarifrån den redan bearbetade vägen tages till Göteborg. Summa 44!, mil. 2) Södra stambanan har sin ändpunkt på Söder i Stockholm, följer den bekanta sträckningen öfver Södertelje till Wisbohammar, hvarifrån den öfver Bogsta går på Nyköping och, fö!jande Tunsådalen, träffar den föreslagna östra banan framemot Norrköping, hvilken följes förbi Linköping och Malma excercisplats till trakten af sjön Ralången, hvarifrån en sydlig riktning t ges till Weziö och Karlshamn, men sedan mer vestligt öfver Kristianstad till Riogsjöns norra strand, der den sammanfaller med den bearbetade riktningen genom Zund till Malmö. Ena sammanlagd längd af ungefär 58!,, mil. 8) Nordvestrå stambanan. Från norska gränsen, vid Magnor, följes komitens bana öfrer Arvika och Karlstad till Kristinekam, hvarifrån (då man icke är bunden af Svartå och sluss vid Degerforss kan inbespara stora summor på jernvägen) en rakare sträckning tages söder om Björneborg, öfver Leothelfren emellan Lidetorp och Åtorp, utefter sjön Toftens vestra strand, genom Ågrena på vestra stamBanan och förbi Laxå till Askersund, samt vidare öfver Godegård och Husbyfjöl förenas med södra stambanan vid Malma hed vester om Linköping. Utgörande hela längden omkring 27 mil. 4) Nordöstra stambanan. Utgår från den vestra i trakten af Ekolsund, öfver Giresta till Upsala och vidare genom Dannemora-trakten och öfver Dälelfven vid Mehede fram till Gefte, cirka 13!, mil; hvarifrån den, i mån af behof, kan utsträckas efter Bottniska viken. 5) Norra banan. Utgående från vestra stambanan i Westerås, genomlöper den, antingen Svartådalen förbi Svänå eller mera ostligt förbi Bala, för att öfver Avesta, Hedemora och Säther, kommen öfver Dalelfven vid Båstad, utgrenas åt Falun och insjöni Ål Summa 17 mil. 6) Midtelbanan börjar vid Lidköpins, går förbi Skara, sammanträffar med vestra siätmbanan i Falköpings fortsätter till Jönköping (måhända en battre lokal än den föreslagna, då man nu är oberoende af Axamo), korsar dereffr södra stambanan, hågonstädes i trakten af Broarps och Esperyds gästgifvaregårdar, samt går vidare genom Eksjö och Wimmerby till. Westervik. Ungefär 26!, mil. 7) Sydöstra banan, från den södrai Karlshamn genom Ronneby till Karlskrona, cirka 5 mil. Alla dessa -bahörs sammarilagda längd utgör visserligen 1913, mil; men deraf skulle icke flera än den vestra, södra, nordvestra och nordöstra eller tillsammans omkring 14314 mil utgöra statsbanor dch alla de öfriga upplåtas, i sörre eller mindre sträckor, -åt den enskilta spekulationen; och af dessa 1431, mil kunna Bbanstyckena Ö:ebro-Arboga EA mil, Askersund-Malma 67, och Upsala-Gefl 10 mil, uppskjutas, så att egentligen blott 123 mil (inberäkoadt hvad redan är hbvodtY akn le IF