Aftonbladet – 8 augusti 1857, sida 2

alla prostinnor från landet, hade en viss kunskap i Pontins sockenapotek och gifvit månget godt råd, då ingen riktig läkare varit i närheten. Herr Berndisson borde resa till Italien. En sådan resa kostar,, svarade Berndtsson småleende, och så måste jag fara ifrån lilla Ada, och... med ett ord, det kan ej bli af. Jag bör icke förstöra mitt barns lilla arf för att försöka lindra ett ondt, som icke tillfyllest kan botas.o Men för Adas skull, herr Berndtsson; hon behöfde ju att ha åtminstone sin far qvar. Nej! Hvad gagn kan jag göra henne ? sade Berndtsson. Jag kan icke ens gifva henne uppfostran; och voren icke I, goda fru jAngerton och mamsell Carlina, så visste jag ej huru det skulle gå... Stackars min lilla Ada! Hon är bra värnlös här i verlden, om jag faller ifrån, och ej bättre är det, om ja; lefver och blir sjukligare än jag nu är; då blefve hennes ungdom som först tung och olycklig, ty icke ville hon öfvergifva sin stackars far, och ioke hade jag mod att slita henne ifrån mig.n Gud har väl sina vägar med det också, sade prostinnan rörd; och hos Cecile och mig skall Ada, huru det än går, ha ett hem; var säker derom, herr Berndtsson. Den värnlösa flickan skulle då skyddas af menniskor, lika värnlösa som hon sjelf; men det låter Gud ske ändå. Haf tack, bjertlig tack, bästa prostinna! sade: Berndtsson. Jag har nog tänkt på er och på er alla mången sömnlös natt, när jaj Jegat i min tysta kammare och suckat: Hva skall det blifva af detta barnet? Då han I kommit för mina tankar, all er godhet för Ada, och all hennes kärlek för alla, men i synnerhet mamsell Carlina.n pSeså, pappa, nu är Ada färdigs, sade flickan. och sprang till ain fars knä, der hon lade en vacker krans, omvexlande med pensåer och silfverhvita liljor. Se: här hvilken vacker krans tant Carlina bundit, för att hängas på korset der utels