Aftonbladet – 8 augusti 1857, sida 2

grundsats hufvudsakligen vara bevarad genom dessa bekännares inkompetens -till vissa embeten, och vi förmå ej inse, hvilka vådor skulle uppkomma deraf, att samma frihet, som nu är medgifven dem, hvilka blifvit födda till en viss bekännelse; tilldelades dem af landets barn, hvilka af öfvertygelse omfatta en sådan. Det är dessutom något helt annat att beröfvas vissa. politiska rättigheter än att våldsamt utstötas från fosterjorden, ett straff, som ofta kan kännas bittrsre än döden, och ett straff, som i stor skala icke kan tillämpas, emedan det svårligen ändock i våra dagar låter göra sig att ge nya upplagor af hugenottförföljelserna och dragonaderna. Märkligast förekommer oss likväl den slutliga antydningen, att: doffentliga angelägenheternas gång skulle vid ett allmännare upplifvande af religiösa och kyrkliga intressen lida ett ganska betänkligt inflytande af dessa intressens bemödande att bestämma allmänna beslut. Vi hade hittil!s trott, att ett lifligare religiöst intresse ej verkat och ej kunnat verka annat än välgörande, äfven på det politiska lifvet, och .vi ha i hela den nyare historien funnit stöd för denna tro; vi bade ock framför allt trott, att en ecklesiastikminister, sjelf en kyrkans man, icke skulle anse sig böra motarbeta ett allmännare upplifvande af religiösa och kyrkliga intressen; men vi finna oss höruti, likasom i så mycket annat, betydligt afvika från de åsigter, som bekännas af Sverges nuvarande kultusminister. Reservationens längd nödgar oss att till en annan gång uppskjuta. meddelandet: af återstoden. me — RR NR