Aftonbladet – 8 augusti 1857, sida 2

och ser allt det bråk, som tillställes för att slutligen köpa en aln kaliko, icke vet: hvilket han bör anse outtömligast, köpmannens varulager eller hans tålamod. Jag ber om förlåtelsen, sade herr Berndtsson, då han inkommit, och bockade sig tämligen stelt för fruntimren, att jag kanske stör! Jag ville fråga, on Ada får följa med mig, eller rättare., tillade han, om ej Ada gjort nog besvär för i dag ? Nej, visst icken, sade Cecile. Var god och sitt ner hos oss några ögonblick och gå icke genast, herr : Berndtsson! Lilla Ada är flitig, snäll och uppmärksam; med ett ord, lilla Ada får beröm nu, efter hon icke synes till; hon är borta, ser jag, med Carlina., Så var det också. Kunapt hade Carlina fätt niga för herr Berndtsson, förr än Ada hviskade: Det är mammas födelsedag i dag, och vi skola ut med: blommor till mamma. Det lät nästan som om barnet trott, att mamma derute på kyrkogården blott bodde på ett sommarnöje, för att undvika stadens: qvalm. Kanske det också verkligen så är, att graf: ven är ett sommarnöje, dit vi gerna fly, då det blir oss för qvalmigt i trängseln bland menniskorna. Carlina skyndade också genast. Äfven hon ville så gerna skänka en gärd åt den goda modren, som slumrade; och nu hjelptes hon och Ada åt att plocka en hel höp pensgeroch några hvita liljor, hvaraf de bundo en krans, -som skulle hängas öfver det lilla grafkorset. Det lilla arbetet, som fordrade flere reqvisitioner af tråd med mera, dröjde ej många ögonblick, men herr Berndtsson tycktes orolig. ; Ada kommer ej., sade han, och solen börjar redan sjunka ner mot skogen. Vibö ra skynda oss... Skynda, säger jag, återtog han med ett sorgligt leende; det är just icke min sak. Jag kan ej gå annat än långsamt; det är en olycklig sjukdomp, tillade han. Herr Berndtsson skulle resa i de var ma ländernap, yttrade prostinnan, somy likt