Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 2

så syr jag; men så bjuder jag mamma ner på kaffe, och så tala vi förnuft, ty mamma bar ännu ej öfvergifvit hoppet att få mig till folk, och så går jag hit till er, emedan I ären så precist lagom kloka af er. Men allt det der är tråkigt... Vore jag ändå fattig, så hade jag något att arbeta för, något ändamål; nu har jag platt intet. Jag har råd att köpa eallt, jag har råd att resa till hufvudstaden och böra musik, i stället för att fuska sjelf, att låta mig föreläsas, utan att läsa sjelf... Veten : hvartill vår Herre bar ämnat mig? Till militär kanske? sade Carlina. Åhnej, till köpman, till grosshandlare; det har jag hufvud för. I kunnen aldrig föreställa er, hvilken rikedom på planer jag i detta fall har. Jag vet också ingenting, som skulle glädja mig mera, än att omkring mig se detta muntra handelslif. höra detta buller på kajen i en större handelsstad, denna eviga oro, som förser oss med allt och som förbinder verldar, länder och folk och slutligen måste göra oss alla, hela menskligheten, till en enda familj, en vänlig: konfederation mellan alla folk, utan hersklystnad från någon sida, sammanknuten af behofvet, af naturen sjelf och af nödvändigheten att det så måste vara. Det är ändå icke en rikti ö nside sade Occile: iktig köpma: , Köpsmansid ? sade Amy. Jo, om den är ädel och reformerande, måste det Vara denna och ingen annan; den måste då vara kristlig och icke hednisk. Är den något annat, så tillintetgör den sitt stora mål för att vinna ett lumpet. Den fängslar då sig sjelf med tullagar och hinder af alla slag, den väljer eländiga privilegier i stället för sin sviga rättighet att beherrska verlden, den smyger rädd och fruktande i spåren af furstarnes politik, i stället för att beherreka den., Nej, köpman ville jag vara, om jag icke vore en ranka, en svag qvinna, ett sådant der medömkansvärdt ting, som männen behöfva i hushållet för att laga mat, eller i salongen författ fördrifva ledsnaden... Du har försökt