Aftonbladet – 31 juli 1857, sida 2

mins du våra glada ungdomsdagar? Ack, Ce1 j cile, jag glömmer dem aldrig.n Jaså, Cecile har då verkligen varit ung, inföll fältkamrern med illa gömd förargelse, då Cecile ej med ett enda ord besvarade de granna fraserna. Cecile synes ofta ioke ha en enda aning om ungdomsglädjen.n O, herr fältkamrer I återtog Bettina, den, som ej med tjusning återkallar minnet 3 barndomens: oskuldsfulla och stilla dagar, är icke: värdig att ha ett hjerta; nej, Cecile, du mins nog, du känner liktom en onämnbar fröjd genombäfva hjertat, då du till exempel återser tant Thorsköld, eller en barndomsvän som jag. Möjligtvis, sade Cecile entonigt; ovälkommen, Bettina.n Bettina, som såg rätt bra ut, och i hvars lifliga;-spelande-ögon en viss intressant skälmaktighet tittade fram, grep tillfället och sade: Ja, Cecile, ditt bjerta är alltför fullt att kunna uttrycka dina känslor i ord; det skulle gått mig på samma sätt, om jag icke haft åtta dsgar till att sansa mig; men jag får tacka berr-fältkamrern. för sin: ordhållighet att icke förråda denöfverraskning min ankomat skulle förorsaka Ceoile, det gläder mig, hi är en man, som står vid edra ord. Ack Cecilen, hviskade hon, hvad du är lycklig vid ep ädel mans sida. Jag riktigt afundas dig, om nemligen jag inte höll af dig så uppriktigt som jag gör. Nu troppides det af. till bordet, och Cecile j intog (sedan nemligen den gamle häradsböfrdingen, som åkt öfver rinnande vatten, fått sig supen med tio sorters tilltugg) högsätet, I med borgmästaren och bäradssöfdingen på Ihvar sin sida och med utsigt till sin man och majorskan på Kraninge, som, stel och förnäm, tycktes känna sig öfver hela den öfriga societeten.