Aftonbladet – 31 juli 1857, sida 2

c srönans handlingar antecknas, hvaremellertid len förre bemmansinnehbafvaren skälle ansvaa såsom ensam epare eller åbo för heminaset bed dess utskylder; stt om genom laga sraft egande beslut varder förklaradt att klyfing ej tillåtas må, då skall köp, skifte eller jåfva gå åter och ö verlå:el.en af åborätt vara pgild, Den ofvannätnde mihimibestämmelsen st Verdels mantal skulle likväl på försag af xonungens befallningshafvarde kunna nedsätfa:, hviket sedermera äfven skett i åtta län dels till Yjg:dels, dels Y,y:dels, dels Y;,:dels, dels Yy,tde!s ända till Y,s:dels mantal. Det är denna i så många hänseenden. orims igay illa betänkta: oe från alla! landsändar öfverklagade författning, som utskottet förklarat icke ase något annat än att till verkstäölishet bringa föreskrifterna i 1827 års förordnifig och trygga dem, som förvärfvat en viss hemmansdel, i besittning derafn: För att förstå det sistnämda motivet torde böra nämnas, att önligt 1827 års författning lösningsrätt till obesuten lott eger rumyom tvenne: eller flera ega del i sådan särskilt bebygi och besuten hemmansdel, som icke vidare får klyfvas — en Jlösningsrätt, som då illkommer största lottegaren, eller, om de äro iklottiga, bestimmes genom lottning — samt dernäst . andre. delegare..i.. hemmansnumret, den minste: delegarei först och den stö ste sist. Det är till förekommande af dessa lösningsanspråk som utskottet anser det vara en fördel att .på förhand.safgöra besutenhetsfrågan innan lagfart å köpet beviljas. Så vidt vi kunna upptäcka är nu detta det enda skäl utskottet anfört: för bibe-l. hällande af. 1853 års författning; likasom utskottet förmenar, att den villrådighet, som flerstädss . visat sig. om författningens tillänpning i afseende på inteckning och lagfart, icke härtedes från sjelfva författninch, utan derifrån, att man sökt tillämpa dem på så ana förhållanden, som uppkommit antingen innan förordningen började gälla, eller äfven sedermera derigenom, att någon hemmansdel åtkommits medelst .arf. Utskottet. bär således ansett. sig böra tillstyrka: att yrkandet om-tipphäfvande af kong!. orordningarne den 13. Juli 1853 och den 20 Juli 1855, så vidt dessa afse hemmansklyfning, icke må till någon rikets ständers åtgärd vidare föranleda. . . I sammanhang ; härmed har utskottet jemväl afstyrkt Carl: Tholssons motion om börttagande af: förbudet att::med besuten hems mansdel få sammanlägga en obesuten af anvnat numer, eller att få till en besutenhet föreha två obesutna hemmansdelar af olika numer. Utskottet har nemligen ansettnödigt att bibehålla detta förbud, för att icke tillintetgöra den vid hemmansktyfning antagna princip af besutenhet. I fråga om Jjordafsöndringar emot viss årlig afgift till stamhemman, har deremot utskottet ansett åtskilliga förändringar i den nu gällande lagstiftningen; nödvändiga.: Det är nemligen här, säger utskottet, som arbetarens sträfvande att förvärfva sig ett eget hem egentligen kommer i fråga, enär hans tillgångar i allmänhet icke medgifva förvärfvandet af en hemmansdel. Utskottet har till och med här medgifvit den sats, såsom i allo grundad, att tillfället för den arbetande klassen att förskaffa Big ett eget bem icke alle:nast är i statsekonomiskt hänseende gagneligt, utan äfven belordrar moraliteten inom denna, måhända den talrikaste, sambällklassen. Utskottet: har likväl icke ansettsig kunna tillstyrka, att jordafsöndringen lemnas fullkomligt fri eller tillåtes till större andel af hemmanet än. nu är medgifvet (högst I4o:del, utan kammarkollegii tillåtelse), emedan sådant skulle lända: tillhemmanens alltför stora försvagande. Beträffande åter egorymden för den afsöndrade delen, har utskottet föreslagit i afseende på afsöndring ä viss tid, af högst 50 år; att minstett halft tunnland jord må upplåtas utan afseende . derå om lägenheten ligger närmare eller fjermarestad eller köping (för närvarande är detta afstånd inskränkt till minst en half mil). I a:seende å afsöndringar under full egande: rätt har utskottet ansett dessa böra tillåtas ill minst tre tunnland i de norra länen (i stället för sex), och minst två i de södra länen (i stället för fyra) utan att besutenhet derå erfordras. Likaledes har utskottet tillstyrkt I den modifikation af det nuvarande ovilkorliga liörbudet mot afsöndring af odalåker eller äng, att denna meägifves der tillgång på annan-jord ej finnes eller den afsöndrade lägenIheten ligger afskild: från herbmanets: öfriga odalegor. Utskottet har således, då besutenhet här I danefter ioke skulle erfordras för jordafsönIdriog och då det i lag stadgade vilkor för l sådan afsöndrings laglighet är af den beskafI fenHet, ätt Kvar och en sjelf kan derom förl vissa sig, ansett den genom kongl. förordbinIgen den 13 Juli 1853 stadgade föregående undersökning i sråga om afsöndringar öfver flödig; och har utskottet på grund häraf ansett berörde Kongl. förordning, i hvad den angår jordafsöndringar; kunna upphäfvas. På grund häraf har utskottet afgifvit de! tillstyrkande, som uti referatet i gårdagsblade för detta tUtskottsbetänkande blifvit fullständigt meddeladt. Vi sluta med anförandet af hr Hasselroti ofvan omförmälda reservation emot utskottet! beslut i bemmansklyfniogsfrågan, hvaruti Vv till alla delar instämma, Denna reservatior är af följande lydelse: Emot tufskottets beslut att bibehålla 1853 års för ordning i afseende på hemmansklyfningen får ja mig vördsamt reservera. Af alla författniogar, son i!under senare decennier utkommit, finnes ingen, som EEE Er ENE SSA EI TAN ARE REK Esa ak ST ASTRA IEA RSKR EO Aa SE SRRASPA TER E mr mA mm cm em få CR RR ot SÅ i mins du våra glada ungdomsdagar? Ack, Cea I cile, jag glömmer dem aldrig.