Aftonbladet – 31 juli 1857, sida 2

-— —— — ——— —— ST -t Gästerna började samlas och mottogos i lilla salongen, der Cecile med sin vanliga ebok och uppmärksamhet bemötte dem Herrskaperna från staden, borgmästaren med fru, några köpmän med fruar och en gammal häradshöfding med röda polisonger voro icke märkvärdiga för något utom för sin hunger; ty, menade gamla häradshöfdingen, som i sin ungdom varit en glad gosse, sällskapet hade passerat öfver rinnande vatten, och som det var fisk i vattnet, så brukade han alltid taga en sup på fisken, hvilket, han också redligen skulle göra då alla vore samlade och man kunde komma till det — derom var han af gammal erfarenhet öfvertygad — ypperligt arrangerade och solida bränvinsbordet, hvarpå följde en af herrarne gemensamt utförd debatt om olika bränvinssorter och derås företräden, prof med profvare och genom skakning och smakning och så vidare. Ändtligen kom majorskans vagn, och fältkamrern skyndade ut, bugande så mycket hans fetma tillät, och hjelpte damerna ur. När meajorskan steg in i lilla salongen, möttes hon af Cecile; Välkommen, sade hon med en viss darrning i rösten. Hjertligt tack, lilla Cecilen, sade majorskan, på en gång förbindligt och nedlåtande, vi äro gamla vänner, fastän Cecile tyckes ha glömt Kraninge. sAck, och att vi ändå en gång till här i lifvet skulle träffas., hördes nu en röst säga, och Bettina von Maurer skyndade fram för att omfamna Cecile. Denna studsade och bleknade, då hon nu nr den, som liksom ett förgift förstört den stilla frid, som förut varit Jonssons och banshustrus enda lycka. Du mins mig väl knappast, söta Cecile,, sade Bettina smekande; ja, ja, den som så kunde glömma dem man älskar! Ack du,