Aftonbladet – 17 juli 1857, sida 2

ras närmare bekantskap med personens egenskaper och beskaffenheten af de åligganden, som tillhöra hans embetsutöfning; konungens rätt naturligtvis alltid förbehållen att allena besluta. Med en sådan alltid vidtagen ordning vid tillsättningen af höga embeten skuile, vi äro derom öfvertygade, månget nu öfverklagadt misstag förekommas, och ett konstitutionelt skick införas, som för närvarande saknas, då konungen kan, utan förberedelser, en och annan gång till statsrådets verkliga öfverraskning, göra utnämningar till de vigtigaste platser, så att tör rådgifvarne ingenting annat återstår, än att deremot låta anteckna intet verkande påminnelser eller reservationer. Andra anmärkningspunkten rörande den frikostighet, hvarmed regeringen utdelar rättighet för utlänningar att här i landet besitta fast egendom, kan visserligen anses vara af jemförelsevis mindre vigt, åtminstone under närvarande förhållanden; men ostridigt har utskottet rätt i sitt yttrande, dels att en för långt utsträckt frihet i detta hänseende möjligen kan föranleda förvecklingar med utrikes makter, företrädesvis med England, hvars undersåter icke under något vilkor kunna frigöras från sin trooch lydnadsplikt till en-l gelska kronan, dels ännu mer om behofvet af en särskilt lagstiftning för dylika utländska jordegare, genom hvilken staten skyddar sig sjelf och sina. medborgare för olägenheter af denna utländska jordeganderätt, såsom t. ex. det stadgandet, att främlingen skall här hafva ett ständigt ombud af landets egna medborgare, om må ega att för honom svara inför landets domstolar, i saknad af hvilket stadgande ganska väsentliga svårigheter och förluster kunna uppkomma för svenska medborgare, när de råka i tvist med utlänning, som här besitter fast egendom. Fjerde anmärkningspunkten, angående utfärdandet af den nya landshöfdingeinstruktionen, är en bland de klarast utvecklade i det förevarande betönkandet. Vi hafva visserligen uti ett bihang till Svenska Tidningen för i går afton sett ett försök till vederläggning af de gjorda anmärkningarne, äfvensom vi ganska väl veta, att ridderskapet och adeln samt presteståndet bifallit det ekonomiutskottets betänkande, som afstyrker väckta motioner om öfverseende af denna omogna författning. Vi taga också för afgjordt, att adeln och presterna afslå den förevarande anmärkningspunkten; men detta hindrar oss icke att, på de grunder vi förut vid många tillfällen framstält och det ytterligare stöd för dessa våra erinringar vi vunnit i konstitutionsutskottets motivering, förblifva vid det omdöme, att denna författning ej mindre åsyftar att åt hrr landshöfdingar inrymma öfver sina egna embetsbröder en gadtycklig makt, som är emot grundlagen uppenbart stridande och som kan leda till de betänkligaste följder, än äfven att hela författningen är så illa sammansatt och uppstäld samt tillika så besvärad af detaljbestämmelser, att den för dessa nästan undanskymmer sjelfva hufvudföremålen för konungens befallningshafvandes verksamhet, på samma gång, som den i vissa: fall utsträcker hans myndighet, t. ex. i afseende på föreläggandet af viten, utöfver lagen, på sätt justitieombudsmannen i sin berättelse till nu församlade ständer klarligen utredt. Vi kunna således icke annat än instämma i det af konstitutionsutskottet uttalade omdöme, att genom denna nya landshöfdingeinstruktion den äldre lagstiftningen i denna del, som i 120 år egt bestånd och varit följd utan olägenhet, nu utan behof -blifvit ändrad till en beskaffenhet, som påminner om den styrandes patriarkaliska makt under ett outveckladt samhällstillstånd eller om krigarväldet i sådana stater der borgerlig ordning genom organiseradt våld upprätthålles.. Vi våga fördenskull hysa den förhoppning, att borgareoch bondestånden, hvilka icke gillat ekonomiutskottets ganska lösliga och ad vokatoriska betänkande i denna fråga, måtte, likasom samtliga dessa stånds ledamöter i konstitutionsutskottet tillika med en af adelns och en af presteståndets, gilla den förevarande anmärkningspunkten och förena sig om en särskilt skrifvelse till regeringen med anhållan om författningens öfverseende, då vi hoppas att den nuvarande inrikesministern icke skall tveka att gå en sådan önskan till mötes. Sjette anmärkningspunkten angående utfärdandet af den nya instruktionen för förmyndarekammaren i Stockholm, emot hvilken ingen ledamot i konstitutionsutskottet reserverat sig och i afseende hvarpå 2:ne ledamöter i bondeståndet till och med yrkat riksrätt enligt 106 S regeringsformen, berör äfven en vigtig principfråga och förtjenar utan tvifvel, i strid med ekonomiutskottets åsigt äfven i I denna punkt, en särskilt uppmärksamhet från Trikets ständers sida, företrädesvis i afseende I på dels den utsträckning, förmyndarekammarens befattning synes hafva erhållit genom stadgandet, att medel, som äro testamenterade eller eljest gifna till bestämda ändamål, hvilka stå under särskilt dertill förordnad persons förvaltning, icke desto mindre skola behandlas på samma sätt som omyndigs, eller frånvarande eller okänd arfvinges medel, dels ännu mera påbudet, att 14 4 af kapitalvärdet eller 27, 4 af afkomsten skall afdragas såsom ersättning för förmyndarekammarens förvaltningskostnad, hvilket, som hvar och en finner, utgör en helt ny beskattning å omyndiges medel, desto mera orimlig, som afgiften skall utgå, ehvad förmyndarekammaren förvaltar medlen eller dessa förvaltas af särskilt förmyndare; hvartill kommer, att förmyndarekammarens s. k. öfverskottsmedel städse lemnat och lemna tillräcklig tillgång att dermed beiäcka kostnaden för förvalt0 Fre ct I SM be f PT RN OK OP SER ee