Aftonbladet – 17 juli 1857, sida 2

eller Silbergroschen på disken, griper ögonblickligt en smörgås och skyndar tillbaka till vagnarne. Pipans genomträngande ljud höres. Ånghästen börjar röra på sig. Ett par sekunder derefter skenar han framåt. Medan smörgåsen gör den korta kanalresan till behörig ort, förflyttas man framåt en mil eller längre. Men se der ha vi Hamburg, Tysklands största handelsstad. Min Reisebuch, säger mig, att i dess hamn ligga vanligen omkring 5000 farkoster från alla verldens delar. Och det är sant. När jag, strax efter ankomsten, från Elbehöhe kastade mina ögon utåt floden, blef jag mera förvånad än en jönköpingsbo, då han första gången ser sig om i Göteborg. En sådan oräknelig massa med öngbåtar, skepp, briggar, galeaser, skonertar, pråmar! Det är någonting storartadt, någonting i grosshandslsväg, som imponerar mera än en kunglig eskader. Jag riktigt skäms för den kungliga preussiska flottan, när jag jemför den med den borgerliga i Hamburg. På hotellet Zum Kronprinzen bo i allmänhet svenskar, som besöka Hamburg, dels derföre att utsigten mot Alstern der är vacker, och dels derföre att värden består sig en Kellner, som förstår svenska så mycket, att han efter litet bråk kan utfundera om en inföding, som aldrig förr varit utom Sverges gränsor, vill äta soppan före eller efter biffsteken vid middagen. Hans kongl. höghet prins Oscar, som var stadd p resa till Sverge med sin unga gemål, tog dock in på Streits hotell, som äfven ligger vid Alstern, men icke har någon Kellner, som är så slängd i svenskan som den på Kronprinzenn. Det var litet förargligt för 0ss svenskar, som äro vana vid att begapa och hurra för prinsar och furstar, att kungliga Personer vanligen fara sin vög tyst och niös:an obemärkt fram i Hamburg. Hans höghet storfursten Konstantin bodde i Hötel Victoria strax invid