Aftonbladet – 17 juli 1857, sida 2

eV Lybeck och skyndar att med bantåget begel sig af till Hambu:g. Konster och vetenskaper trifvas icke på det förra stället särdeles väl. Visserligen uppträder der emellanåt en och annan tysk storhet från någon småhertiglig teater och skördar såsom Gast utomordentligt bifall, men sådant hör till de stora händelserna i Lybeck. Vetenskapen törs ej heller gerna fram, emedan den der icke har svängrum för collys och medwurst. En siillsam och beqväm svensk erfar ett eget intryck, då han första gången träder in på en bangård i utlandet, i synnerhet då trafiken är Lflig. Hvilken trängsel vid biljettluckan! Hvilket släpande med kappsöckar till Gepäckbyrån! Herrn svettas med en stor koffert, die gnädige Frau bär nattsäck och hattfodral och tänker ej på att vara förnäm. Det är fråga om att bespara några schillingar eller groschen, och det är ju mer värdt i tyskens ögon än en lumpen titel. Hvilket lif! Hvilket surr! Alla vilja binna med. Die Fräulein armbåga sig fram bland ungkarJlarne. Man väljer sig plats i vagnarne. En hvissling, och lokomotivet sättes i rörelse. Det bär af. Telegrafstolpar dansa, rågåkrar svänga om med höjder, trädgårdar och ängar. Man tänder en cigarr i ett tyskt furstendöme, och när man rökat ett per drag, är man redan inne uti ett annat. Vägen mellan. Lybeck och Hamburg är, som bekant, mycket vacker. Naturen vexlar med bördiga sädesfält, rika trädgårdar, skogslundar, vattendrag, små höjder och täcka dalar. Hela passagen förefaller svensken, isynnerhet om han är van vid mörka talloch granskogar och ateniga berg, som en enda leende trädgård. Tåget stannar vid de många mellanstationerra. Konduktören skriker: Drey Minuteni Man hoppar, vig som en ekorre, ur vagnen, springer in i en restauration, kastar en Schilling