Aftonbladet – 15 juli 1857, sida 3

od på grund af egen erfarenhet ombebofvet i all äshet för läksrekåren att på en gång hafva tillle att egna sig åt teoretiska studier och praktisk iåkareverksamhet, hvarigenom ensamt den skicklighet kunde vinnas, som för mensklighetens bästa vore att önska. Talaren hade nemligen för 20 år sedan brutit en arm och fått den så illa läkt af er 1kare, som blott varit i tillfälle att inkämta de teo-etiska kunskaperna, att den för alltid för honom blef i viss mån lam, då han deremot, lifsfarligt insjukdad under sevaste riksdag, räddades och blef frikarg, än han på månoga år förut varit, genom den icmärkta skicklighet professorerna Huss, Malmsten ch Santesson varit i tillfälle: att förvärfva under en stor praktisk läkareverksamhet i förening med deras saoretiska studier. Talaren ville derfföre till ståndsbrö d-rna ställa eå bön, att de måtte bifalla denna del af utskottets betänkande. Johan Persson från Upsala län ansåg icke lämpligt tt utbryta medicinska fskulteten från universitetet, ch trodde, att man betydligt misstoge sig, då man asåg att donationerna icke lade något hinder i en för förflyttningen. Talaren ville derföre bi irskottets afstyrkande af hela universitetets flyttni. g, nen afslå förslaget att flytta medicinska fakulteten. Jonas Andersson från Östergötland delade fullkos: igt Ödmans åsigter, och ansåg, att universitetet .: sång måste flyttas till hufvudstaden, emedan dei i Upsala saknas tillfälle till vexelverkan mellan det praktiska lifvet och teorien. Till följd deraf är allt, om vu eller framdeles anslås till inrättningar vid 1siversitetet i Upsala, rent af bortkastade penningar, nvarföre han ansåg att man ju förr desto hellre yrde besluta sig till den åtgärd, som ändock förr ller senare måste bli utförd. Fan ansåg derföre väst, om ståndet ville släta sig till Ödmans åsigt och senom en skrifvelse till K: M:t eohålla om nedsätwadet af en komit för att åstadkomma nödig ut-dning och uppgöra förslag till utförandet. Olaus Eriksson talade för afslag på de väckta föritagen, och flere instämde med honom. — Nils Svenson förordade utskottets framställving såväl i afseenie på universiteternas förbiifvande : de städer, der a befinna sig, som i afseende på medicinska fakuletons förflyttning till S:ockholm. Sahlström erinrade, att den allmänna opinionens nspråk på större och bättre frukter af. do akademika studierna numera så uttalat sig, att tvekan icke ,orde kunna förefipnas om behofvet af ett universi-ts befihtlighet i hufvudstaden, och ansåg derföre ä1om ett lyckligt resultat att yrkandet om Upsala iniversitets förflyttning hit blifvit åtminstone till en tel af utskottet bifallet, genom tillstyrkandet i fråga ,m medicinska fakulteteten, då i Upsala de för stutierna erforderliga praktiska hjelpmedlen saknas, men teremot finnas så att säga hordao i Stockholm. Taaren skulle äfven gerna ha sett om detta tillstyr-ande blifvit utsträckt äfven till juridiska fakulteten. femte det att Sahlström antog at donationer a icke skulle kunna dragas från den vetenskapsgren, för hvars anoderstöd de blifvit lemnade, trodde han också att xostnaderna icke borde vara afskräckande, då karoinska institutet redan pu är i tillfälle att upptaga vida flera studerande än de som vid detsamma nu dsza studier. För öfrigt borde manien sådan fråga mindre fästa sig vid kosthaderna än afse det allmännas fördel. Med Sahlström instämde Petter Carl Andersson, Hultman, Mall:nin m. fl. Nils Larsson hyste betänkligheter emot lösryckninen af en fakultet; men ansåg, ehuru han nu icke vilie närmare inlåta sig på frågan om hela universitetets förflyttning, att vigtiga fördelar af en sådan förflyttning skulle uppkoroma, Han trodde blott, att kostnaderna gjorde det olämpligt att nu ifrågasätta en sådan förflyttning. Med åberopande af domprosten Knös reservation ansåg han ock frågan, om donationerna lägga något hinder i vägen för mediciöska fakultetens förflyttning, vara för litet utredd, och då han trodde samma fördelar kunna vinnas genom ett anvat ordnande af universiteternas och Karolinska institutets verksamhet. så ville han nu förorda afslag på tilltyrkandet att medicinska fakulteten skulle hit förflyttas. — Medin uppträdde ånyo och förklarade, att ståndet skulla bandla hårdt emot menskligheten, om det afsloge utskottets tillstyrkan angående medicinska fakulteten. Man behöfde icke hysa betänkligheter emot kostnaderna, ty en af ståndet hade nyligen af professor Huss hört, att Karolinska instiwutet är fullt tillräckligt sådant det nu är. Attdenna förflyttning af medicinska fakulteten skulle af utkottet hafva varit afsedd att inleda hela universitetets förflyttning var så mycket minåre enligt med verkliga förhållandet som man, när fråga om Karlberg förevar, tvärtom hade tagit i allvarsamt betrcktande att flytta 2 klasser från Karlberg till universitetet i Upsala. Inskärpte ytterligare i mensklighetens namn vigten att renom förslagets adtagande bereda iandet skickligare läkare, än: som bistills erhållits. Vice talman Anders Andersson avsåg det vera rätt att alla fakulteterna skulle flyttas på en gång; men ville med afseende på kostnaderna hu förorda att blott medicinska fakulteten flyttades. — Mengel trodde Lkaledes med afseende på kostnaderna, att utskotte: förfarit rätt, då det icke för närvarande tillstyrkt flyttningen, men ansåg denna böra ske, då medel dervill kunna finnas, och snart nog. Deremot var han för att flyttning af medicinska fakulteten nu beslutades, afvensom att karolinskainstitatet skulle få rättighet att sreera doktorer. För öfrigt utvecklade Mengel fördelarne :f universitetets förläggandei hufvudstadenlså för studi:rna, som för de studerande i ekonomiskt hänseende. — Ödman upplyste en talare, som missförstått hans ord, att han ansäg två universiteter böra i riket finnas, och förklarade, att han äfven wille rösta för blott medicinska fakultetens flyttning, såsom ändock åtminstone ett steg framåt. — Anders Persson från Neike litade på de mera upplystes omdönie om saken ;ch trodde derföre, att flyttningen skulle vara nyttig; ville dock hafva närmare utredning, om icke donationsarefven lade hinder i vägen för en sådan. Till stöd för ienna åsigt uppläste han enstrof ur en till några i ståndet meddelad broschyr, som uppgifvit, att åtminstone en del af donationerna skulle kunna återgå till de donerandes arfvingar, och förespeglat vådan af ut kejsaren af Ryssland såsom en vasaättling skulle sunna komma med anspråk på gustavianska arfve odsen. Till rättigheten för Karolinska institutet att xreera doktorer ville han lemna bifall med en lien redaktionsförändring, — Ola Månsson förordade ;terremiss och att ständerna skulle ing till Konzl. M:t med begäran om utredning, huruvida och på hyad sätt förflyttningen skulle kunna verkställas utan hinder af donationsbrefven, och sedan Mengel, Jöns Persson, Erik Ersson, Sahlström samt Petter. Jönsson iven förenat sig om denna mening, bifölls allt hvad niskottet tillstyrkt, utom i fråga om medicinska fasultetens förflyttning, hvilken punkt återremitterades, : vensom redaktionen af det tillstyrkta beslutet om rättigheten för -karolinska institutet att kreera doktover, skulle jemkas i enlighet med ståndets nyssnämia beslut. : Till sist godkändes sammansatta lagoch ekonomiutskoitets hela betänkande n:o 26, angående stadgar om kyrkooch prestgårdsbygnader m. m., utom i den sa ae EE Helan arit vana vid att endast höra Rysslands storhet och herrlighet lofprisas, vi, som aldrig från tribönen hört talet om det, som är skönast i lifvet, talet om ett fritt fosterland — vi ropade bravo så att bergen dånade. aGeneralguvernören ?) j DE CA FRISSAN eat Män RR Rn