arit vana vid att endast höra Rysslands storhet och herrlighet lofprisas, vi, som aldrig från tribönen hört talet om det, som är skönast i lifvet, talet om ett fritt fosterland — vi ropade bravo så att bergen dånade. aGeneralguvernören ?) Diplomater håla alltid god min i elakt spel. Aldrig har väl herr guvernören varit artigare, mera beräknande och fin än under festdagarne.: En afton, då bålarne tömts till botten, började den hemliga förbittringen hog sn del af deltagarne gifva sig luft. Man ropade: sång! Frihetssånger uppstämdes, den ena efter den andra. Man stannade slutligen utanför guvernörens bostad, i akt och mening att uppföra Katzenjammer. Detta afböjdes dock dels af några äldre, dels af herr guveraören sjelf, som genast visade sig på balkongen och i ett hög t smickrande tal tackade för den heder och tillgifvenhet, som både nu och alltid visats honom af studentkåren. Braverop hördes i stället för Katzenjammer.n Här afbröts samtalet af en korpulent herre, som ämnade sig till Tyskland för att jaga. Finland ansågs af honom såsom det lyckligaste land i verlden ; ty efter hans tanke voro skogarne der fulla med fogel, harar och elgar. Åh, jag har tänkt många gånger — yttrade han, under det han torkade sig i de röda ögonen — flytta öfver och bosätta mig. i Finland. Ryske czaren tänker mer än an dra regenter på att folket skall: må väl. Blott man icke har några galna rabulistiska ideer, kan man förtjena pengar i Ryssland. Inte så hos oss. I Sverge råder all möjligt sjelfsvåld, tryckfrihet. häringsfrihet och uselbet. unte en gång de stackars skogsfoglarne få vaa i fred. Man kan inte skjuta en orre, utan. att man skall fara 6 mil från Göteborg. Finnen teg, Nej tacka vill jag i Skottland, fortsatte fogelvännen, som helst talade ensam, och hvars