Aftonbladet – 13 juli 1857, sida 2

Jåga ben, lång kropp, slokiga öron och store tappar på käkarna., Emellertid skall bror veten, fortsatte her: Klageling -att jag blef litet orolig, och när jag kom in till staden, gick jag till. apotekaren, för si; han är mycket snällare än doktorerna och sköter många flera sjuka här ute på landet, än begge två. Nog af; jag talade om för honom mina åkommor, och då sade han:-genast: Det är magsyra :arbror har, och sålemnade han mig så kallad magnesia alba, sot ser precist ut som krita och smakar som krita, och så sa han: Af detta tar farbror tre teskedar om dågen och rökar mindre, ty det suger, sa ban, matsmältningen, och sjelfva safterna, förderfvas af detta förgift ; ja, tobak skallsverkligen :— tackar-cbror, jag stoppar nog sjöe — verkligen innehållaett stark! girt, så att det nog är farligt att hålla på med. Och fru fältkamrerskan är ute och förlustar sig på landet. Åh ja, det kan vara roligt för ombyte skull. Nej, vi bo på landet. Men fältkämrern har ju en gård i staden; och då man får väljas, återtog fru Klagölin, DBå . . Men jag bor helst på ländet. Jaha, tycke och smak kan ingen disputera; men jag känner icke till W—; det är blott vår lilla grannstad jag känner; men, min Gud, hvilken omvexling ändå! Der finnes en societet, der finnes umgänge, der exeqveras mu: sik, och ges komedier. emellanåt när någon restrupp kommer; ja, till och med gocietetsspektakler. Men apropos, prostens syster, mamsell Jacobina Frykner, är väl härute ?, Nej, hon reste i förmiddagis, varade prostinnan, något förlägen. Den elaka mamsell Jaäcobina, och henne ville jag så gerna tröffa. (Halfhviskande): sa