Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 2

a landskap, om dem beredes tillfälle att till sådana provinsmöten sammankomma. Om nämde möte skrifves från Östersund i Jemtlands nya Tidning den 6 Juli: Sistlidae torsdag hölls här i staden ett s.k. landsting, vid hvilket förekom en fråga, som för länets framåtskridande i kultur och välstånd är af den aldra största vigt. Men äfven det sätt, på hvilket denna fråga af vår allmoge löstes, är väl värdt uppmärksamhet; ty deraf bör fosterlandsvännen blifva öfvertygad, att kommunalanda inom fäåderneslandet både finnes och kan utvecklas till något verkligt stort, endast rätta medel begagnas. Från uråldriga tider hafva inom Jemtland landsting brukats, vid hvilka deputerade för socknarne med full makt egt besluta om provinsens angelägenh ter. Bland de frågor, som nu behandlådes af tinget, var äfven den om beredande af en lättad kommunikation från Bräcke gästgifvaregård, belägen i östra delen af länet, till hamnplats i Norge. Denna kommunikationsled kommer att omfatta en längd af omkring 28 mil, deraf 18 mil kunna göras farbara för båtfart. Ändamålet med liniens upptagande är alltså, att åt sjöarne bereda båtfart för varuoch persontrafiken, som dem emellan skulle bestridas till en början å vanliga landsvägar, hvilka framdeles, i mån den tilltager, skulle utbytas mot jernbanor. Norges storthing har redan beslutat anslag för den dei af linien, som sträcker sig genom Norge; och man har anledning förmoda, att äfven rikets ständer, på hvilka frågan derom nu är beroende, skola bevilja de medel, som erfordras för vägar och bryggor i linien inom Sverge. Men utom de medel, som sålunda af de båda rikena anslås, behöfvas för ångbåtar, magasiner, bostäder m. m. eller den materiel, hvarmed trafiken kan besörjas, omkring 170,000 rdr bko. För anskaffande af dessa medel är ett bolag under bildande; men oaktadt enligt gjord beräkning intressenterna deri skulle af företaget tillskyndas vinst, har det dock ännu icke lyckats att få tecknad den erforderliga summan. De män, som stå i spetsen för föret get, hafva jemväl insett nödvändigheten att, då inom orten icke rimligen skälle kunna anskaffas den erforderliga summan, för företaget intressera män på andra orter. Men för vinnande af detta ändamål blefve det dock nödigt att provinsens invånare på ett lämpligt sätt ådagalade, att företaget inom orten med värma omfattades. Af denna anledning hade de Hos konungens befallningshafvande gjort framställning att få landets invånare hörde derom, huruvida de ville för företaget lemna något bidrag. Landstinget hölls inför konungens befallningshafvande och förhandlingarne leddes af landshöfdingen Dahlström, som för deputerade klart framstälde hvad som i frågan förekommit och på ett öfvertygande sätt visade de stora fördelar, som skulle ej mindre denna provins, utan jemyväl närgränsande beredas, om företaget komme till stind. . Härefter öfvergick hr landshöfdingen till det förslag, som af komiterade blifvit framstält, nemligen att de ville bilda ett bolag, som skulle förbinda sig att med ångbåtar å sjöarne oeh dragare :emellan sjöarne underhålla både varuoch persontrafiken från Bräcke till riksgraäsen efter en viss taxa, som af bolaget årligen skulle bestämmas och emellan riksgränsen och hamnplats i Norgeäefter det pris, som med forbönder derstädes kunde betingas, endast med det vilkor, att rikets ständer beslöte ett anslag för byggande af vägar och bryggor, och att provinsens invånare förbunde: sig att årligen i 10 års tid erlägga i bidrag 6 rdr rmt prj, mantal, hvarvid tillika skulle gälla att, derest bolaget under tiden ieke fullgjorde sitt åtagande, bidraget kunde af invånarne indragas. Nu lemnades deputerade ordet. Den förste, som yttrade sig, var fullmäktigen för Undersåkers socken, som förklarade utt han väl insåg nyttan af företaget, men med hän-l seende till folkets fattigdom ansåg sig icke vöra bifalla förslaget, utan vägrade allt bidrag. Men 2 mäktige för Hackås, Myssjö, Rödön, Näskott, Ås, Aspås, Bräcke, Lith, Kyrkås, Mäggenås, Ragunda, Stugun, Hellesjö, Håsjö, Qviken, Kall, Mö:sill, Hallen, Marby, Refsund, Sundsjö, Näs, Sunne, Frösön, Mattmar och Hammerdahl förklarade derefter, den ene efter den andre, att de båda insåge nyttan af företaget och med nöje ville lemna det begärda bidraget, endast med dena skiljaktighet, att Hammerdal på en gåvg ville lemna ett ungefär motsvarande. Mången af dem sökte ådagalägga, att detta bidrag skulle på ett indirekt sätt mångfaldigt återgå i folkets fickor, emedan de klarligen insågo att transportpris och i följd deraf varuprisskulle kunna nedsättas under hvad nu gäller. Flere beklagade att ombudet för Undersåker, genom hvilken socken leden skulle sträcka sig, skulle så illa uppfatta landets sanna bästa, att han undandroge sig allt bidrag. Vore socknens invånare nu fattige, blefve den lättade kommunikationen just ett medel att höja dem ivälstånd. Ombuden för öfrige socknarne inom provinsen, nemKransrät TuNmaEter; Men då de numera blifvit. tullkomligen öfvertygade både om nyttan af företaget och billigheten i bidraget, anhöllo de att deras komI mittenter måtte i sockenstämmör åter höras i frå-: gan, då de voro fullt förvissade att äfven dessa socknar skulle lemna det ifrågasatta bidraget. Tvennel; socknar, Offerdal och Berg, förbändo sig att antingen lemna bidrag eller teckna sig för 6tt motsvarände antal aktier i företaget; dock skälle på komnittenterna bero att bestämma hvilketdera. Härefter företrädde handlanden Winnberg och förklarade, c tt ehuru staden Östersund icke blifvit kallad till g andstinget, hade han likväl blifvit anmodad tillkängifva, att stadens invånare, af varmt intresse för z öretagetsu!tförande, vore beredvillige att lemna ett idrag för företagets utförande, och att ett sammanråde med dem i sådant afseende skyndsamt skulle i Det var med Fk verkligt nöje, tillägger tidningen, NN vi åhörde diskussionen vid iskdstinget. Denha befara antydde ett sinne för kommunalanda, som i a arat icke här På orten skulle finnas; ty under iskussionen lät ett och annat ombud förstå, att hans I Sv såsom afsides från leden boende, väl lg ke hade den nytta af ledens upptagande, som anhe mera närboende; men att de gerna nu ville för a göra en uppoffring, i förhoppning att desse en Hen Bing gå deras önskningar lika broderligt till ; i Inget aflystes med en vacker tacksägelse ; 3 andsköfdingen till församlingen för den enigaf pen den gått det framstälda förslaget till G. r dofterna hr landshöfdingen rest sig, framträdde I de vt i och begärde att å de deputerades vägvä . SOROM framföra ett provinsens besvär. et oklar handelsförhållandena med Norge. Om Läne 4gade sig deröfver, att landets invånare ara dd föra utländskt gods öfver Norge ål för b ee erinrade, att denna fråga nu varit ) ost mn att det ar ndling under nära ett decennium, or an ännu lyckats att. lösa frågan, enär. förget om transitorätt Hu slutligen strandat mot Nor3 storthings beslut. ga voro de. affärer, som 14 atländningen egde. med: Norge, men våra bröder afg rmännen hade icke bröderligt!behandlat jemtländhoj gen i nämde hänseende, hvilket förekom ombudet to oförklarligare, som: mängden af dem, hvilka i ö san talat vid storthinget, hade velat bifalla. fråder om transitorätten kunnat skiljas från öfrige deaf mellanrikslagen.. -Ombudet anhöll slutligen, konungens. befallningshafvandae inafa. hn. SBI