Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 2

trana ESSER ANA I Nu kom öfversten, som förestälde min far. Joch vi gingo. , Ceremonien var lång och stel. Presten knapt bördes och allt hade ett ängsligt utseende utom min Abraham, som fet och välmående, klädd i splitt ny uniform, var glad och skrat. tade på sitt egna sätt. Och så reste vi ut till Måsarp — hans, nej, vår gård, på aftonen. Måsarp ligger ea mil från W—, Ungefär ett halft år derefter fick jag ett bref från Amy, visst ej det första; ty hon skref ofta .och i de mest skilda ämnen. Denna brefsamling är märkvärdig för gin brist på pa eller I någon ledande idå och karakter. sf, som den ena dagen fröjdade henne, ingaf henne fasa den andra, det som ena gången var Tu alk a rättvisa, var en annan ång en internalisk orättvisa, fanchölt, blott. de: orden fen detta. brer Cecile! Han har kommit, Han är en man. Han skall blifva min i lif och död och evighet. Kom till din Amy redan i dag. Abrabam har mycken respekt för öfversten, och således, då Jag sade: Jag har fått bref från öfverstens att genast komma dit, lät han spänna för vår vackraste droska och taga de! kallade silfverselarne, som han köpt från Berlin, iklädde drängea en kuskkappa, och så rullade fru fältkamrerskan åstad klookan fyra, På eftermiddagen. . dl ag stannade utanför och steg 1n. Jag Vvän. 4 ade att få höra Amys lätta steg i trappan, y hon brukade att hasta emot mig; men der rar tyst — allt tyst. Jag gic: upp — ingen ; tom. Det tycktes som om alla hade samlat sig öfverstens rum. ; Jag satte mig ner i salongen och tänkte: n le komma väl till slut; men ingen kom — s lockan slog 5, 6, 7 i tornet; men ingen lefg ande varölse i hela våningen, i Idi LÄndtligen hörde jag någon häftigt springa