Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 3

många gånger måst höja sin-tanke upp till det eviga, då de ej funnö rättvisa på jorden, under det att vi suttit i soffan som fruar och sqvallrat om pigor och smörpriser. Nå ja, hvarföre skulle du då? .. ;Ja Ja, gå nu ut till Jacobinha, jag skall stoppa fredspipan emellertid, sade prosten; se så, ut och försonas nul . Jacobina var, då de begge fruntimren kommo upp på henfies rum, sysselsatt att packa sin Jilla kappsäck, och Carlina hjelpte-henne: Söta J:cobinan, började Cecile, som jag förolämpat dig, så straffa mig ej så hårdt! Carlina, tag hit min mantiljb sade Jacobina. Du ämnar väl icke resa nu heller? fråade .prostinnan vänligt. Nej; lilla Carlina,-det-der går inte an, då blir det rynkor på mastiljen; jag skall sjelf lägga. ihop den, blef Jacobinas hela yttrande. Men 1 Guds namn, lilla-Jacobina; -började Cecile, du kan väl förstå. .. Ja, att jag bör resa min väg. Gudskelof, jag har så mycket, att jag icke behöfver ligga slägten till last, jag är. nöjd med litet-och har hvarken någöt pästorat eler någon större förmögenhet att ösa ur.v Jag menade ej illa med at! jag sade, att jag gerna velat vara en gammal mamsell. . Det bar jag hört nog, behöts inte repetes ras, side Jacobina, i det hön ref upp en hop ur kappsäcken.. Nej, det går inte an, kära Carlina, din hjelp behöfs inte. Den gamla mamsellen bj-lper sig sjelf, Carlina följ du med mamma och moster nu.x Nu började prostinnän: Är du ond på mig också? Jag har juingenting sagt.n i 3 Nej, nej bevars; blott svägetakörna vilja ha den godheten tillåta mig packa ner minå saker; jag bar redan skickat efter hästar hos