Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 3

e jag något modigare. — Nå, hvarföre intes, yt: a ln: ser jag att du har fallenhet, så skall du verkligen få lära dig urmakeriet, så att du en.dag kan försörja dig dermed: Ack! från den stunden var jag en heltannan meönniska. — Hoppet log emot mig, och jag kände mig så tacksam emot Gud och min ädle husbonde. Med ifver och nit arbetade jag. Om morgnarna var jag den första i verkstaden och om aftnarne den sista. Medan andra roade sig om söndagarne, satt jag hemma för -att arbeta och lära mig.svarfvamed stråke. Jag tänkte med glädje på framtid och oberoende och att jag en dag skulle-kunna försörja min min mor och mig sjelf. Då min mästare såg min ifver, och brinnande håg för att fort lära mig urmakareyrket; visade han mig ökad välvilja och gaf mig nyttiga böcker att läsa på fristunderna, samt talade med mg: under arbetet om min framtid och att jag-icke skulle låta min lust för ett !önande yrke komma mig:att glömma, det jag som qvinna äfven hade andra plikter att uppfylla. Ser du, barns, brukade han säga: det är nog godt och väl att du vill skapa dig en utkomst; men en dag skall du fatta tycke för en man, och då vill du äfven gifta dig, och då vore det illa stäldt med dig, om du skulle vara en oduglig bustru,. Det der lade jag nogsam: på minne, och då gesällen hade sina fristunder skötte jag om busbållet; ty hushållerskan hade flyt tat, emedan hon icke ville vara i ett så oordeniligt bus, såsom hof ansåg min husbondes, selan en flicka skulle sitta och arbeta i verkstaden, alldeles som om hon vore pojke. — Ja, för: omen. gick så långt, av då jag bade gjort gesällprofvet, råkade alla handtverksgesäller i uppror och slogo u rutorna hos mir husbonde. — På flera månader vågade jag mig ick: utom porten, och ingen tjenstflie a avsåg sig med heder kunna helsa på mig: — Året efter sedan jar blef gesäll friade Åkerberg till mig. — Vi voro fråt. samma socken och bådarvbarn af fattiga torpare sam: barndomsbekanta och hade så långt jag kan minna tillbaka bållit af hvarandra. Vi gifte oss. — Åker: berg hade sia förtjenst på varfvet såsom timmerman men jäg arbetade åt min husbonde på styck och tor min mor hem till oss, ty far var död. — Det gick oss mycket bra, och Gud: välsignads vårt arbete. — Innap min gamle husbonde dog, gjorde jag mitt må sterstycke och öfvertog hans verkstad, då han sjel: upphörde med den. — När mina. flickor blefso så stora, att de kunde arbeta, lärde jag äfven dem ur makeriet, och då Gud lade den hirda pröfnirge: på oss, att Åkerberg blef lam och urståndsatt att arbe ta, då kunde flickorna och jag med värt arbete båll: buset i bestånd, och med Guds bjelp ock hars väl signelse skola vi arbeta så, att våra gossar kunna f: studera, eftersom de ha en så brinnande lust der: till. -De kunna bli nyttiga i samhället med sin: kunskaper, under det flickorna med sitt yrke alltic skola ba ett säkert uppehälle och kunna skspa sg er oheroende framtid. — Äkerbeg och jag behöfra int på vår ålderdom ligga församlingen till. last, någo som säkert händt, i fall jag ingenting annst kunna än tvätta och skura eller sy, då Åkerberg blef lam och jag satt med fyra oförsörjda barn. Några dagar efter sedan madam Åkerberg berät tat mig ofvanstående återfick jag mitt ur lagadt a: qvinnohänder och i fnllgodt skick. (Illustr; Tidning.)