Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 2

helm också; om det behagar herrskapet, så spisa vi öppen taffel bär i salongen och Cecile ger taffelmusik; vill du det; Ernst Wilhelm? , Gossen smålog. Hur gammal är du? Nitton är. Bevars, två år äldre än jag. Ja, och ändå blef jag så svag. Ja, du föll du. Men jag måste bort till min mormor. Åh nej, vi ha skickat efter henne, stugan bar brunnit ned, hon är husvill, som många andra. Hon flyttar hit, eller hur, pappa? Öfversten nickade och betraktade sin dotter småleende. Mamma har väl varit bekymrad för min skull, förlåt mig, goda mamma; men det var omöjligt att låta bli. Matrosdrägten hade jag, mod hade jag. Du är mig en vildfogel, sade öfverstinnan och kysste henne på pannan. Du är en äkta von Rauch, sade öfversten och klappade henne. a Och du, Cecile, hur bar det varit med dig. Töre ng Åhn; sade öfversten, mamma och Cecile ba hela natten: sysselsatt sig med att vara — bleka.n i Ser du, Cecile, hviskade Amy, ser du, allting går an, blottman vill.n Bordet var dukadt, jag började min glädjemusik vid pianot, och de begge modige spisade vid öppen taffel, som ett par kungliga personer. . Dagligen hade Amy och Ernst råkat hvar. andra. Gud vet hvad hon sagt honom; men ban såg allvarlig ut, och gick till en magister i staden och läste,. något som han förut tro