Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 2

Finland ooh baron L. G. v. Haartman. () Att baron Haartman i personlig hersklystnad ej ser efter hvilken despot som helst, kan hvar och bevittna, som stått i någon närmare beröring med onom. Det har derföre varit desto lättare för hoom att i absolutism framstå såsom en färdig inkarnation af Ryssland i Finland. Baron Haartman har, kanske lika ifrigt som sjelfherskaren sjelf, visat sig vara mån om att landöt ej, skulle få kasta någon olick in istyrelsens maskineri, allraminst att det sku!le erhålla någon redovisniog öfver styrelseåtgärderna... En i olika: grader. indelad ombetsmannahierarki skall, enligt baron: Haartmans mening, vara den som innehar shemligheten och konsten att styra öch förvalta; det öfriga folket eger blott att låta sig styras. Endast ordet landtdag väcker, såsom ni erfarit af det föregående, baron Haartmans ytterliga indignation och han skulle äfven, ifall nemligen sådant behöfdes, kämpa deremot så länge han orkar draga -ett. andetag. Karakteristiskt, i afseende å hans ytterliga.absolutism, är det yttrande han fällde till kommerserådet Wolf förliden vår, i den komit6, som då, genast efter krigets slut, nedsattes till uppbjelpande: af handel och sjöfart. Kommerserädet Wolf androg nemligen, på sina kommittenters, köpmännens i Wasa län, vägnar, åtskilliga förslag och motioner, men afbröts af baron Haartman med följande förklaring: Jag ber herr kemmerserådet betänka, att jag är er endå kommittent och att jag ensam föreslåra. . Det. var äfven baron Haartman;, hvilken, såsom medel att hos sjelfva folket inplanta det åskådNingssätt, som är regeringen behagligt, påfann att på finska: språket utgilvs en officiel finsk tidning, Julkisia Sanomia; och alla, de, som uti begyonelseni denna åtgärd sågo en: triumf för det finska språket och den natiohella sakön, :hafvå sedan till sin förvåning erfarit, att de bafvå ingen annän att tacka derför än barön Haartman. Betraktär man nubaron Haartman såsom financier, den egenskap i hvilken han borde lysa klaräst, visar sig äfven här endast samma karakter som i det föregående. Det visar sig att hela hemligheten af varon Haartmans financiella snille består-i att han undvikit förhöjandet af de synliga direkta skättebördörna, men desto mer uppdrifvit de mindre synliga, de indirekta, hvilket är ett oficielt bedrägerisystem, gammalt och kändt. Jag bar redan emnämt tullens ofantliga stegring, Kartasigilatasafgiftens olagliga höjande m. m. Härmed förenar han ett lika gammalt privilegiisystem, som, under föregifvande att skydda de inbemska fabrikerna, endast tillåter dessa att ockra på hela det öfriga landets bekostnad. Men detta system innebär ju heller icke något nytt. Några sjelfständiga produktiva förslager: har baron Haartman aldrig varit mäktig af. Icke ens som organisatör har han uträttat något af mera b.tydenhet. Så är det bekant att myntreälisationen egentligen var ett verk af numera stldne statsrådet Carl Trapp, eburu baron Haartman förstod att tillegna sig hela förtjensten deraf. Likaledes har man: sig nu bekant att baron Haartman ursprungligen på det bögsta var emot Saima kanalbygnad, -.ehuru Kan, sedan den blifvit fullbordad; icke underlät att framstå såsom den man, hvilken borde tillfålla hela åran deraf. Hvad jag nyss nämde om det hos: öss ånnu rådande: privilegiisystemet står i nära sammanbang med det ännu mer förderfliga gratifikationssystemet. B.ida två kunde de lämpligen betecknas med ett gemensamt. namn: korruptionssystem, emedan de, genom tillfreåsställandet af den perbooliga egennyttan och den materiella fördelen, ensidigt binda vissa individer vid regeringån och göra dem beroende af hennes : gunst. I främsta rummet har baron Haartman låtit sig sjelf doneras med den ena penningegratifikationen efter den andra, dernåst har: han begåfvat sina vänner och slägtingar, hvilka: sistnämde han med den oblygaste nepotism framdragit och insatt i embeten och titlar. När-en viss ländshöfding dog; erhöll hans enka en mycket stor pension, och när bon en tid derefter omgifte sig med en mycket hög embetsman, fick hon icke hlott behålla pensionen, utan erhöll den äfven utbetald åt sig på förhand för tio år. Huru han på sieta tiderna fått lof att dela med sig åt grefve Berg, bår ni er redan bekant af föregående. bref. Se der den bedröfliga men verkliga bilden af en samtida utmärkt finsk statsman, Huru mycket ondt, huru mycket för fosterjorden förmedrande har icke en sådan man åstadkommit och likväl sitter ban på maktens tinnar, öfverhöljd. med alla möjliga nädevedermälen och ynnestbevis. Se der också en bild af () Se Aftonbladet n:r 150 och 151.