Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 2

sjelfva det för Finland främmande och olycksbringande system, under hvars tryckning det för närvarande ävider, utan att ännu kunna värja sig. Men ett nytt, ett :riskt päfti i landet håller på att uppväxa och bereda sig till en tyst; men ihärdig kamp. Det tror på sedl!ighetens kraft, det trör på frihet-ns slutliga seger. Ni har troligen läst en artikel i Finlands Allmänna Tidning om jernvägarne, hvilken artikel förordar ett så kalladt strategiskt system samt icke otydligt påpekar; atv detta behöfves för ett möjligt krig mot svenskarne, hvilka dessutom nästan öfverösås med förolämpningar. Denna artikels författåre är ingen annan än geheimerådet baron L. G. von Haartman. Jag ber er tro mig, då jag försäkrar att denna artikel, till och med bos de mest undergifna och dåsiga, väckt det bestämdaste ogillande. Ty lika litet som någon anser Finland hafva råd att bygga strategiska fornvägar för Rysslands räkning, 1:ka litet hyser fincen benägenhet att tolerera underdåniga anfall mot svenskarne vid samma tid då de visat den mest oegennyttiga och varma broderkänsla emot oss. Ty att förklara den kring bygderna strödda svenska allmogens insamlivgar åt våra nödlidande endast för en politisk efterhängsenhet, det är något hvaruti äfven subtilare pennor än baron Haartmåns skulle fåfängt bemöda sig. Med baron Haartmavos diktamen sammanhänger ännu en tilldragelse, som jag sist vill berätta. Professor Schauman, som der får sig den ena slängen efter den andra, skref ett bemötande tinder form af en recension öfver professor Rydins i Upsala aflianding om svenska folkets beskattningsrätt. Oaktadt censorn, vägrade uppsatsen. rum i Helsingfors. Tidningat, gaf eensurkomitår, förunde ligt nog, imprimatur åt densamma. Den skulle således tryckas; men hvad hände? När tidvingen skulle läggas under pressen, ankom från censorn en biljett till redaktionen, hvari han begär att återfå censursrket, emedan. statsrådet Törnqvist (den öfyer allt beröm nitiske ordföranden. i censurkomit6n) önskade se det,. . Helsingfors Tidningars redaktör svarade deona gång -helt förargad, att han nog visste hvad sådant der påseende betydde, och vägrade att utlemna arket. Censorn blef häröfver utom sig, gick till tidningens egare, förestälde honom -huruledesvisserligen censurkomitån gifvit sitt imprimatnr, men att tidningens existens icke desto mindre vore satt på spel, så framt bemälde statsråd Törnqvist ej finge se censurarket; att dermed ingenting ondt åsyftades, men att i motsatt fall de värsta följder vore att förvänta. Följden. af. denna målande f amställning af censurkomitns konseqvens i dess handlingar, likasom i allmänhet af aren utaf vårt censursystem för närvarande; bade önskad verkan. . Den bekymrade egaren till bladetgick till redaktören.och frågade honom om ban ville gårantera ersättning för den ekonomiska förlust. som riskerades genom trots mot gudarnes rådslag? Hvarom icke te artikeln återlemnas, och det kunde ju ske så mycket hellre, som dermed .vore ingenting illa menadt. Bladet återlemnades och den vaturliga följden blef att artikelo ohjelpligen blef utstruken. Agricola.