Aftonbladet – 6 juli 1857, sida 2

sök hade blifvit utsträckta till kor af de olika racer som hr J. D. egde uti sin ladugård. Dervid hade ban funnit, att de kor af särskilta racer, som. han egde och hvilka erbållit lika qvantum foder, lemnat ielatift lika stor mjölkqvantitet, hvaremot den mjölk, som de särskilta koracerna lemnade, innehöll en ganska sior olikhet i gräddhalt. Då sålunda af de små Angelnkorna 3 kannor 27 jungfrur mjölk erfordrats för att bekomma 1 I smör, så hade 4 å 5 kannor mjölk efter hans svenska kor och 5 kannor samt deröfver af den mjölk, som erhållits af de stora Tolederska korna, allenast lemnat I smör. Deraf borde dock icke den slutsats dragss, att små kor i allmänhet framför stora kor hade företrädet, enär de förra icke förtära re atift till sin krop sstorlek och lefvande vigt mindre foder än de senare. Deremot äro stora kor fördelaktigast på sådana ställen, der mjölk produceras till direkt afsalu; de mindre korna åter, der mjölk produceras i och för smöroch ostberedning. Såsom ett exempel på stor mjölkrikhet, anförde hän en af honom i Angeln inköpt jutsk ko, hvilken eges af prosten Forsell i Hille. Hon mjölkade 12 kannor strax efter kalfoingen, och två månader derefter 10 kannor. — I afseende på den ofta framstälda frågan om nyttan af kornas mjölkning 2 eller flera. gånger om dagen, så hade br J. D. funnit det icke vara fördelaktigt att mjölka korna 4 gånger, utan fördelaktigast att mjölka dem tre gånger dagligen. Härvid. hade han vunnit den bestämda erfargnoheten, att morgonmjölken hade innehållit 9!,, 96, middagsmjölken 13!7, 96 och aftonmjölken 14 4 grädda. Det är alltså ganska riktigt förfarande af dem, som försälja morgonmjölken, men reservera den andra till smörberedning. Dernäst erinrade hr J..D., att ingen ko lemnvar full mjölkafkastning förr än hon uppnått sådant hull, att det foder, som af henne förtäres, icke dirikt erfordras för bildandet af mera kött, och att det följaktligen är en stor misshushållninog, att icke alltid hålla korna fullt feta; först derefter betala de allt det förtärda fodret medelst den högsta mjölkafkastningen. Sjelfupphittadt eller 38. k. jäsfoder rekommenderade tal. såsom för kors utfodring förträffligt, enär det vore af vigt om man vill hafva en stor mjölkafkastning, att försätta fodret i sådant skick, att djuren så hastigt som möjligt kunna tillgodogöra de närande beståndsdelarne uti detsamma. Rörande de olika slags smörtjernor, som tid efter annan blifvit förordade, så meddelade hr J. D. den på många försök grundade erfarenheten, att de s.k. lufttjernorna (medelst hvilka frisk luft ständigt inpressas i gräddan under tjerningens fortgång) icke ästadkomma större qvantum smör, ån de vanliga stafeller stöttjernorna, och att den stora bastighet, som af många rekommenderades vid tjerningen, endast medför någon tidsbesparing vid sjelfva smör beredningen. men att smörbildningen deraf alldeles icke ökas. Tal. rekommenderade derföre de gamla vanliga staftjernorna, såsom billiga i pris och fullt ändamålsenliga. Hvad hr J. D. meddelade, naturligtvis fullständigare än hvad här kunnat återgifvas, afhördes med allmänt intresse. Under sammankomstens fortgång fästade hr J. D. de närvarande riksda smännens uppmärksamhet på ett ämne af stor vigt både för staten och för arren datorerna af kronans jord. Enligt de upprättade kontraktet rörande kronoarrendena, är det dessas inne afvare ieke förbjudet att begagna hvilket brukningssätt och hvilken växtföljd som deanse! med sin fördel öfyerensstämmande. De kunna ålltså medelst forwatta sädesgrödor och medelst sädens och jordfrukteroas försäljning totalt uimatta jorden. Dere mot om en kronoarrendator igensådt sin äker med gräsfrö och producerade mera foder än han kunde på sina kreatur uppfodra, och han ville af detsamma afyttra en del,: för att derföre köpa artificiella gödningsämnen, så var en sådan försäljning honom vid sträng påföljd förbjuden — ja till och med att byta bort halm mot lika vigt hö o. s. v. Genom ett sådant förbud blef arrendatorn tvingad att företrädesvis odla spanmål och jordfrukier iill afsaln, hvarigenom jorden successivt utmattades, utan att han-deraf ändock hade. någon verklig behållning i långden. Om åter större frihet i afseende på kultwen och p.odukternas användande lemnades åt arrendatorn mot skyldighet att fullfölja ett för lokalen passande cirkulationsbruk, hvilket iakttagande skulle öfvervakas,vså vore det i längden både för staten, som påtagligen erhöll stigande arrendeinkomst, och för arrendatorerna förmånligast. Då erfarenheten visat att utdelandet af premier vid landtbruksmöiena utgjorde e.t högst intressant medel till befrämjande af en bättre boskapsskötsel och ökadt intresse för industri och slöjd, men säliskapets kassa ej medgaf utdelandet af större premier så öppnades en subskription i nämde ändamål.: Hr Hård, föreståndare för Edsby landtbruk; tecknade sig för 1000 rår bko, att utgå på tvenaeår, och an dra af sällskapets ledamöter föranleddes deraf att teckna sig för från och med 100 till och med 20 rdr bko: f I iafiingaplöjalbgen deltoga blott 8 plöjare, af hvilka 3:ne trån Kaggeholm tilldelades prisbelöningar; de öfriga erhöllo hvårdera ett accessit. Endäst 4 hästar förevisades. Ibland dessa utmärkte sig en Percberongs-hingst för sin ovanligt stärka byggnad, vitsordande denna hästraces förträfflighet såsom arbetsdjar. Pris kunde dock ej för densamma tilldelas egaren (br Kleman) enär rämde djur icke ansågs infödt här. Deremot fördelades de tvenne ctsatta prisen mellan tgarne af de förevisade öfriga 3:ne hästarne, mera såsom en uppmuntran, än såsom en belöning. En särdeles ändamälsenlig hästräffsa, inköpt i England af kapten v. Flancken, förövisadeg och försöktes: En ganska enkel; men ändamålsenlig mangel, förfärdigad af Brik Ersson: i Skå socken, prisbelöntes med 3 specier. SER ENN LEE