Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 3

ranav.: Sasom PpoSsiWlater ansag alarcn, att oraDanat: af vårt landtförsvar uteslutånde och i allo bör afse det ändamälsenliga, och att utförandet bör motsvars landets behof och tillgångar. Alla befattningar, insti tutioner och inrättningar skola motsvara putidens fordringar samt i sig innefatta : fullt lika goda elementer, som de främmande härar, som vi kunne komma -att bekämpa. . Den som ej erkänner främmande armåers förbättringar måste en gång på slag fältet betala sådant. Stridskraäftefnas antalskall vara tillräckligt för försvaret, och fördelningen öfverens stämmande med taktikens fordringar och landets (vår krigsteaters) beskaffenhet — allt så, att den befintliga truppstyrkan erhåller erforderlig öfning och sjelfförtroende samt förses med fullgod materiel, beklädaad, utredning, tross, sjukvård och öfriga krigsförnödenheter. I våra tider är det icke ateslutande med tapperhet man vinner seger. Krimfälttåget har I häraf lemnat en dyrköpt erfarenhet. Med härar på papperet, med oöfvade hopar åstadkommas ibga resultater. Med afseende på landets tillgångar ville alaren, att inga nya ständiga anslag må beviljas, äfven om de uppgifna ändamålens nödvändighet icke kan bestridas; ty redan befintliga tillgångar äro, om de rätt ordnas och användas, icke allenast tillräckliga för de uppgifna behofvens fyllande, utan lemna äfven betydligt öfverskott, endast man såsom sig bör fäster sig vid det nödvändiga och ändamålsenliga. I fråga om: aflöningen bör tjenstens vigt och trägenhet uteslutande ligga till grund för aflöningsbeloppen. Talaren ville hålla krigsministern räkning för den möda, hvarom de statsrådsprotokoll och tabeller, som voro bifogade -den kongl. propositionen bära vittne; men beklagade att-innehållet icke syntes emotsvara omfånget, ofta föranledt deraf att steget icke: blifvit taget fullt ut. Emotlöneförhöjnifgen åt krigsministernville tålaren icke göra anmärkning, men ansåg i afseende på bostället för krigsministern, fiksom i fråga om öfrige depärtementschefers boställen, att ingen annan departementschef än utrikes mivistern bör Hafva ett sådant; enär erfarenheten visat, att dessa boställen, utan att derjemte medföljde möbler, husgeråd etc., icke motsvara det afsedda ändamålet, hvilket föranledt, att de uthyräs till enskilta personer och inrättvingar. Då detta hvätken öfverensstämmiör med idef att tilldela boställen; eller det är lämpligt, att statens högste embetsmän skola åtnjuta sina löneförmåner genom uthyrände. af rum, så föreslog talaren återremiss af första punkien med yrkande, att statsutskottet, emot boställets indragning, måtte föreslå en lämplig hyresersättning, lika för alla -statsråderna.n Å Härefter öfvergick talaren till 34:de punkten;angående bestämmelserna för åtnjutandet, af de tillstyrkta. löneförhöjningarne. Då vi möjligen kunnå förvänta en snar förandribg iså väl styrelseverkens som armåns organisation, så ville hr Stjernsvärd, att rikets ständer för sin delskulleiakttaga alla medel att aaderlätta. dessa förändringar och; förhindrar deras fördyrände; sålådes tillse att dels tjenstemännen blifva förflyttningsbara, :dels att sådana befattningar icke tefinitivt blifva:tillsatta; somsmöjligen, kunna befinoas öfverflödiga. Till följd häraf-ansåg han, att alla de inkomstförhöjningar, som för embetsoch sjenstemän: ifrågaäkomma; icke böra : beviljas såsom löneförhöjöingar, ständiga eller provisionells, utan blott och bart såsom dyrtidsanslag; allt under vissa vilkor. Dylika anslag äro i flera fall af behofvet påkallade, och ståtens plikt är att dem bevilja. Erinrande om Norge, som väl är såsom sjelfständig-staten helt uog stat, men icke dessmindre har många goda exempel att lemna äldre stater; föreslog talaren att 34:de punkten måtte erhålla följande lydelse: 2): De Jandtförsvaret och armån tillhörande rmiliäre och civile embetsoch tjenstemän, hvilka unoder nästa suatsregleringsperiod komma i åtnjutande af inkomstförökning, åtnjuta densamma endast provisionelt såsom dyrtidsanslag. , i 8) Dylikt dyriidsansisg eger ingen att uppbära, 1å han icke aktift tjenstgör uti den befattning, för hvilken sådant anslag bestämmbs. Härvid göres dock intet afdrag under vanlig semester. ce) Den som ionehafver tvenne eller flere tjenster, hvarå lön af allmännåimedel finves anslagen, eger icke att åtnjuta något dyrtidsanslag. dd) Alla tillsvidare ledigblifvande tjenster tillsättas indast med rätt till de aflöningsvilkor, som varande stater bestämma: : . — e) Al fullmukter, som tillsvidare utfärdas för öf seroch utiderbefäl jemte vederlikar af landtarmån, ställas endast på vapenslag och icke på visst regemente eller kår. 7 f) Alla ledigbliföande regembntsbeh kårchefs samt sfverstelöjtnante och första majorsbefatiningar tillattas tillsvidare icke annorlunda än med tillförordnande... Detta gäller äfven. med hänseende till alla segemeåt:och kårstaberna tillhörande befattningar. Med denna förävdring af 34:de punkten ville br S:jernsvärd bifalla utlåtandet, ntom i följande punkser: Förhöjningen å: intendenten vid Stockholms utedningsfö råd afstyrkes, emedan nuvarande innebafsaren, såsom kompanichef vid ett indelt. regemente, zeoom sitt boställe har fördel af prisstegringen på andtmannaprodukter. Den i -3:e; punkten, litt. k, föreslagna minskningen sf 9000srdr å-9:dehufvudtiteln i anslaget till krigsnanshuskassan ansåg hr Stjernsvärd olämplig, emedan I lenna numera väl erfordras till förbättrande? af de pensioner eller rättare allmosor, hvarmed utsläpade soldater nu hugnags och hvarom bemåtkelseföllt icke ziddennå på anslagsfordringårså rika riksdig fråga olifvit väckt, och föreslog derföre att s.änderna måtte besluta afslag å utskottets! förslag att med 9000 rår förminska 9:de-hufvädtitelns anslag tillkrigsmänshösxassanv. Detta afser likväl icke afslag å uts öttets örslag, att krigskollegii kassöt rhå befrias fråtr bi: rag till krigskollegii aflöning, hvilket hr Stjernsvärd tvärtom ville bifalla. I fråga om den. af utskottet föreslagna rationsersättnittg med bidrag till. stallhyra för de militära jenstemån, som skola: vara beridna, ville-tal att de i stället må ega rättighet att få hästarne kos:nadsritt å kronans stallar utfödrade och skötte. Denna mening hyste ban derföre; att det skole vara del sill tjenstemännens bästa, dels till att förebygga, at: underhållet utginge tiil andra hästar; än desom verkigen finnas; om rationerna utginge in natura och uppodrades på kronans stallar. Till tjenstemaäröens fördel derföre att på så sätt erforderligt fobrage kunde lättare och till billigare pris erhållas samt bättre vård egnas åt hästarne, ifall tjenstemannen nåste företaga bortresa från stationsn, utan att medsaga hästen, Vidare ville han, att antalet tjenstehästar må, så somför vårt befäl högre tilltaget än i andra armöer, oedsättas till 3 förchefew vid hästgardet och för chefen vid kronpriösens husarregemente, till 2 för cheferna vid artilteriregementena och sekundcheförna vid fotgardena samt. msjorer, sqvadronschefer och adjatanter vid värfvade Kavalleriregemettena, och slutligen till en för mäjörer vid fötgardena och aärtilteriet, regementsqvarterchästaren och adjutanterna vid fotgardena, subalterner-och:regementsstallmästaren vid värfvade kavalleriet: b I fråga öm Iöneförhöjningen åt chefen för kommandoexpeditionen ville talaren-häfva det förbehåll, att indelt 138 med boställe icke må innehäfvas samtidigt med uppbärandet-af den ifrågasatta förhöjninsen: — Utskottets afslagstillstyrkän i fråga om jeneraltaben biträdde talaren red motvilja, och blortYderöre, att den föreslagna organisationen icke är lämpig. Vid Bifall till ansläget åt generälitetet vill br stjernsvärd Hafvå det vilkor fästadt, att generalbefäljafvarebefattningarne med dertill hörande staber indrajas i mån af afgång. gpipliverna Härför innefattade, tt generalbefälhafvatebefattningen vore aols öfverdlr dels menlig; den föranledde tjenstens förlatan. le, onödig omgång och. tidsutdrägt, och ingri nenligt. i regementschefernas befattning. Obi 1eten vitsordas bäst deraf, att t. ex. norra distriktet kötes företrädesvis från Stockholm -och -det:vestra SR NaN en ra nb rå nn ne EE