Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 3

RIKSDAGEN: Rikets Ständers gemensamma öfverläggning rörande landtförsvaret. Andra sammanträdet. Den 30 Juni kl..5 e. m. 3 (Forts. från. gårdagsbl.):, Hr Brakel förmenade, att ju starkare man gör det inre försvaret, desto mindre behöfver man göra för det yttre, och tvärtomi:.oHan trodde, attsde :äskade anslagen till beväringens öfningar bättre kunde användas på annat håll: Man hade väl sagt, att om Finland egt en ordnad beväring 1808, så hade; dev ieke gått förloradt för oss; men hr Brakel trodde deremot, att om Sverges kopunog haft en föränad hjerna, så. hade vi ännu. baft Finland. — Ryssland, hvilket talaren förklarade sig hafva lika kärt, som Ryssland hår: Sverge, är emellertid: de: land, efter hvars anfallskrafter vi böra beräkna ordnandet af vårt försvar. Det har ofatutliga armåer, dels i Petersburg, dels i dess granskap, färdiga att när som hbelst inskeppas.. Men Ryssland kan aldrig blifva en sjömakt, emedan det saknar tjenligt folk till flottans bemanning. Då Ryssland:vid ett angrepp på Sverge är oförbindradt att välja anfallspunkt, så är skärgårdsflottan oförmögen att skydda kuste., och landstigning kan verkställas .med 40 till 50 tusen man, utan att vi förmå bindra det. Följden blir att vi nödgas draga oss tillbaka till det inre af landet, och fienden får tillfälle att intaga och befästa sig i Stockholm mellan Skanstull och Norrström, utan tvifvel uppoffrande hela norrmalm för försvaret af sin position. (Då talaren, efter: att hafva anfört detia, kom in på frågan om företrädet mellan roddkanonbåtar och ångslupar, afbröts han af landtmarskalkens klubba, med: erinran att frågan här rörde 4:de bufvudtiteln.) Men anfallet komme troligen ej att ske i trakten af Stockholm, utan snarare någonstädes på norrländska kusten: Hvad ville man då uträtta med sittlandtförsvar eller sina skärgårdsfartyg ?. Ville man kanske då marschera dit upp, passera elf efter elf och våga batalj, utan att veia om icke fienden i öns rygg landsatt en styrka, som kunde afskära återtåget? Och då troligen anfallet icke ens komme att ske i Norrland, utan från Hsita hafvet mot lapparne vid Tanafjorden; i Norge, huru ville man då: med vår beväriog och våra skärgårdsfartyg skydda denna del af Skandinavien? Då talaren härvid -kom till frågan, om: roddslupar eller fregatter skulle skickas till Isbafvet,-hemstälde han till landtmarskalken om att få vidare ingå på frågan-om hvilken flotta som vore lämpligast för försvaret; men då. landtmarskälken ansåg detta angå 5:te hufvudtiteln, så afbröt lir Brakel sitt föredrag. Hr Stjernsvärd började med att uttala den förhoppning att dessa allmänna öfverläggningar skulle vara en början till en högst behöflig representationsreform. Han erinrade derefter om hr Gripenstedtis vid behandlingen af jernvägsfrågan gjorda eitation af Tegner och -hans lofprisande af handelns välgerningar. Talaren ville visst icke underkänna handelns värde, men kunde likväl icke gilla, att vi förvandla oss til ett uteslutande krämarefolk, med ty åtföljande fel och olater. Han erinrade om det öde, som träffat Carthago och andra stater, hvilka varit förnämligast handlande: Såsom en motsatts till hr Gripenstedts citation, anförde han följande ord, äfvenledes af Tegnör: Begråt Svea hvad du mist, men skydda! det du egero. Erinrande att vi i arf fått politiskt och ekonomiskt oberoende, hemstälde talaren burn det till en början förhåller sig med det poliska. Med historien till ledning visade talaren, att vi, oaktadt de trångmål,; hvaruti vi-oftabefunnit oss, anfallna på alla sidor och uteslutande reducerade till egna inskränkta hjelpmedel, likväl aldrig för skyddandet af. vårt område anlitat främmande makters mellankomst eller sökt deras garanti. D-remot innefattar den 8. k.: Novembertraktaten ett erkännande att vi sjelfva icke äro mäktiga att försvara våra landamären, vårt lands integritet, att svenska folket ieke mera förmår med egna krafter, egna söner, get jern värna den jord det i arf erhållit af frejdade förfäder. I afseende på den ekonomiska delen af frågan innebafva vi visserligen änau den afondsvärda ställningen; att bland alla Europas stater vara den enda, som icke -eger någon statsskuld, den enda, som icke befioner sig under det tryckande inflytandet af Tysklands -penningmäklare. Våra fåder hafva försatt oss i denna lyckliga ställning på samma gång de dragit försorg att härom lemna 085 en oförgänglig påminnelse uti den för alla tider qvarstående utgiften af 200,000 rdr bko, söm riksgälds: kontoret årligen måste vidkännas. Men den skuldsättningstörst, den industrieila .yrsel,, den allt dominerande vinningslystnad, som-under. olika skepnader gifvit och gifver sig tillkänna, tyckes utvisa, att vi snart ha att motse, det vi med vanlig Hetsighet skola beträda statsskuldbanan. Vi hafva således fått erfara att vårt ärfda politiska och ekonomiska oberöende blifvit på ett betänkligt sätt försämradt. Det blir under dessa förhållanden en plikt för folkom buden att fästa uppmärksamhet vid: detta gif akt och egna största uppmärksamhet åt ällt, som kan ingifva lugn, lemaa stöd, utgöra motvigt mot de vänskliga Odenvi i framtiden hafva att emotgå. Intet bättre medel härtill finoas än ett väl ordnadt försvarsväsende. . Hvarje tvekan att härtill personligen och med egendom göra nödiga uppoffringar är en nationel feghet. En-ytterligare uppmaning till dessa uppoffringar är den omständigheten att kostnaden för vårt nuvarande brisifälliga försvar uppgår för statsverket och Ssverges jordbrukare till lika stort belopp som riksstatens öfriga åtta hufvudtitlar tillsammans. Talaren erinrade, att han, ledd af samma åsigter, för representationen framla t 2:ne olika förslag till ett förbättradt landtförvar; det första, afseende det sätt, hvarpå han ansåg Sverges landtförsvar förr eller senare komma att ordnas, föreslår indelta härens upplösning och ersättande med. ett tillz ARR nd FK do