Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 3

rare 1 hutvudstaden an annorstades. -Indelta befälets aflöning ansåg hr Stjernsvärd icke Tallenast tillräcklig, utan äfven vida derutöfver, om befintliga tillgångar rätt ordnas och förvaltas, något som talaren fann i. viss mån! bestyrkt genom det kungliga påbudet; att armöns samtliga boställen skola undergå by uppskattning. Jötdegendomarne hafva neinligen måvgdubblats till sitt värde seden uppskattningstiden. På grund häraf ville han afslå utskottets framställdiog i 14:de punkter och bifalla de 25,385 rår hr Björck i sih reservation förordar för de af befäl och underbefäl vid Jemtlands hästjägarekår och skåvska infanteriregementena, som endast T hafva kontanta löner. I fråga-om Wermlands jägare, föreslår hr Stjernsvärd sammans beslut som utskottet föreslagit i 29:de punkten angående lifbeväringsregementet, likväl med det tillägg för båda dessa regementen, att Kongl. Maj:t måtte bereda tillfälle för dessa regementens befäl och underbefäl att om så önskas få anställning på andra regementen. ; Angående beväringens öfning var hr Stjernsvärd af samma åsigt som utskottsafdelningen, eller att öfningen borde fördelas på två år, emedan hvad som vid ett möte inhämtas lätt glömmes, om icke repetition snart sker. Till följd häraf föreslog han, att ständerna måtte besluta:-att hvarje klass af allmänna bevåringsmanskapet skall undergå öfning 2 år å rad, 15dägår om året, och till hvilket ändamål rikets ständer bevilja det af Kongl. Maj:t för en utsträckt beväåringsexercis äskade anslag. Talaren slutade sina anmärkningar vid derna punkt med att uttala den förhoppning; att Sverges allmoge skall inse nödvändigheten af detta beslut, och att missnöjet hos ett fåtal skall försvinne. De slängar, som man sagt talaren i en viss trakt hafva blifvit utlofvade åt dem som påyrka en öfvad nationalbeväpning, skola väl ej blifva så farliga, En förbättring uti armens pensionering ansåg br Stjernsvärd nödvändig för armåns tjenstbarhet. En aödtorftig bergning för ålderdomen, lika för alla af samma-grad, är en framtid; som hvarje tjensteman bör kunna påräkna. De nuvarande pensionerna, redan förut: otillräckliga för de oundgängligaste lefaadsbehofven, hafva genom de på senare tiden inträffade förhållanden med varuvärden blifvit nedsatte till ännu ytterligare grad af obetydlighet.. De motsvara ingalunda sitt ändamål att betrygga löntagarens bergniog efter afskedets. Dessa ord, anförda af krigsministern till statsrådsprotokollet, ansåg hr Stjernsvärd tala till samma fördel för det indelta som det värfvade befälet, för dessa redan afskedade, Jaf ålder och lefnadsbekymmer nedtryckta militärer, I hvaraf en stor del annorlunda än på exercisfälten fullgjort sina krigsmannaplikter; slutligen för dessa afskedade af gemenskapen, hvaraf flera åtnjuta mindre underhåll än barackhjon. Talaren ansåg, att krigsministern bort tillstyrka en pensionsförbättring så väl för alla dessa, som för den värfvade, men då så icke skett, så ville hr Stjernsvärd nu uppmana I stånden att ;godtgöra saken; och återremittera hela f punkten, med förklarande: att rikets stånder anse rättvisan fordra, ätt ingen skilnad i pensionstillägg bör göras emellan dem som komma att afskedas, de må tillhöra indelta eller värfväde armåeti; eller dem som redan hafva erhållit afsked, med pension, hvarföre statsutskottet eger att, med ledning af denöa åsigt. föreslå huru och på hvad sätt varande och blifvande pensionärer må kunna: komma i åtnjutande af ett behöfligt dyrtidstillägg. Hr af Dalström hade redan 1851, då han afgaf ett förslag till plan for Gotlands försvar, fästat uppmärksamheterd på åögelägerheten af Slites befästande. Denna hamn är jemte Fårösund den enda på ön, soi kan fullkomligt för stormar beskydda en större Hotta. Då Gotland är en vigtig punkt i nor dens försvarssystem, så bör stor vig: fästas vid dess försvar. Fienden kan väl landstiga hvar som helst på kusten af ön; men han behöfver alltid en säker hamn, hvari han kan förlägga sin transpörtflotta, från hvilken ban oupphörligt till den på fältet opererande armen behöfver hämts sina förråder. Fårösönd ligger vid. öns ena ända, och kommunikation från er flottå idenna hamn till en arme i det inre af ön är således alltid svårare att vidmaktbålla, änfrån en flotta i Slite somligger mera centralt. -Uäder ryssatnes trenne landstigningar på ön, hade de också valt Slite till statiön för sinfotta. T. följd dera! bör Slites befästande företräcesvis afses, så att fienden. må :kuona sbindras der söka bamn. Taälärep fann sig således högst missbelåten med atskottets afstyrkande af anslaget tili dessa befästningar, och förmenade att motiverna fill afslaget voro högst lösliga, jame rekommenderade frågan till ständeraas behbjertande. RA Grefve Matritz Lewenhaupt uppträdde mot utskottets framställning. i afseende på lifbeväringens befäl. Regementet hade blifvit organiseradt af konung Karl XIV Johan i följd af klagomål från så väl Stockholms som Södermanlands regementen, att dessa icke medhunno att Exercera äfven den talrika bevärivgen från Stockholms stad, hvadan talaren förmenade, att det av så-mycket mindre kund8 låta sig göra att läggs Era bevärings öfningar till nämde regementen, som beväringen så våli Stockholm som vid regementena ökats. Underbefalet vid I.fbeväringsregementet är ej försedt med löner. Talaren upplyste slåtligen; at: uppgiften. om befalets tjenstgöring icke är sannivgseulig, ty dess: öfningar vara 6 veckor. Friherre Tersmeden besvarade åtskilliga framstälda anmärkningar: I afseende å anslaget till Slite hamn, erinrade: han, att dessa befästningsarbeten blifvit böslutade utan att ständernas bifall inhemtats. Då den andra statsmakten ensam beslutade sådana arbeten, borde den åtminstone fara förvissad att ega medel ill deras utförande. Att först börja på eget bevåg och sedan komma och vilja hafva penningar till fortsättuingen; fann talaren högst orätt; statsutskottet kunde åtminstone ånse sig icke ega rätt att på sådana grunder tillstyrka äskade anslag. Pensioneridgen borde vara olika för den värfvade och den indelta armån. emedan den förras officerare vanligen vid i trädet i pensionsåldern äro mera utsläpade och icke såsom de indelta varit:i tillfälle ätt förvärfva sig förmåga att öfvergå till annat näringsfång. Beträffande tjenstehästars utfodrande på kronans stall ansåg talaren denna åtgärd olämplig, dels derföre, att den skulle oåkalla stora stallbygnader, dels ock emedan hästarnes underhäll på sådant sätt skulle blifvå dyrare; angå2ode generalitetet; vore det af br Stjernsvärd uppgifoa förhållandet icke riktigt. Talaren slutade med ett försvar för krigsakademien på Karlberg, hvilket Jortsattes af f Hr Bråkenhjelm, som uppgåf att antagnivgsåldern vid akademien är i medeltal 16 är, vid hvilken ålder ; ynglingens vite gehus bör anses så till vida kunna estämmas, att han bör veta om han vill blifva miitär eller ej; att! längre uppskof i bestämmandet skulle medföra betönkliga följder för ynglingens framtid, samt att krigsakadermien ej borde hda skulden lerför, att andra läroverk icke blifvit soranade till ifverbosstämmelse med akbdemien, ett förhållande, vari likväl ändring,soart vore ait emotse. I 10 an dra stater än Sverge funnes lika inrättningar, och anförde talaren till stöd. för sina åsigter; Preussens och Österrikes storartade anläggningar, för militärvildningen. Hvad lönerna betraffade, hade-ren del 2f dem icke ändrats sedan år 1816 och uppgingo till tå 500 rdr. Hr Lefren försvarade krigskollegium mot en inmätkning. om dess räkenskaper, som han försäkråde vara så inrättade enl. författningarne, ait 1e gåfve ett säkert och lättfattligt besked om ställaingetiSlven för ei i räkenskapsföring okunnig person; och kunde genom omslut äfven erhållas upplysaing om en: mngd till statistiken börande beräkniogar,shvilkas utförande blifvit för några år sedan verflyttadt: från watskontoret med löfte om en kammarskrifvarelön för dylika arbeten, hvilk n dock icke hittills erhållits, . Medlen -disponerades äfven under dess titlår, så att någon sammanblandning deruti icke egde rum, hvilket dock biifvit Ao I I AS ANAR mn me kneg