Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 3

det värfvadå ärnen, företrädesvis gatdesregementens i hufvudstaden; upplösas öchersättas af eliter från den indelta armån, hvilka under en tids garnisonstjenstgöring kunde förvärfvå all nödig skicklighet föratt, sedan de blifvit aflösta af andra från Åen indelta armön, utgå i landsorterna såsom. insträktörer för beväringen: Sådan garnisonstjenstgöring borde likväl icke ordnas endast i bufvudstaden, utan äfven vid de särskilta vapeoplatseröa och öfoingarne de: omfatta alla delar af militärbildnivgen: :. Genom denna fördelning af öfningarne på olika landsorter. skulle den militäriska anda, som nu tyckes vara i aftagande, äter upphfvas samt framgent vidmakthållas. Denna anda är nödvändig för framkallande: af lämpliga ämnen till anförare. Genom öfningar i hemtrakter, genom vissa föreskrifna kyrkparader och genom åtminstone en årlig mönstring af hela landtstormen, borde vidare erinringar om plikten att personligen deltaga i landets försvar ouppbörligen gifvas. För allt detta skulle icke erfordras, att medborgaren, sedan han en gång blifvit färdig att inträda i ledet, hvartill han skulle blifva förberedd hemma i -sockpnen, under hela sin återstående tid uppoffrade mer än 30 till 40 dagar. Det kan likväl icke ske utan rubbning af den nuvarande organisationen. Tal. ville likväl icke påyrka den indelta armens upplösning, ty deh har alliför många försvarare; men den borde så orgsniseras, att den funnes: dfverallt i landet, så att hvarje vapeppliktig visste under hvilka fanor ban skulle strida. I fråga om sjelfva utlåtandet ville hr Mannerskanptz uttala-den mening, att det vore bättre att beväringens öfning fördelades på två år än fortsattes en längre tid under ett, och att man icke genom ett bifall till: utskottets framställning skulle: binda sig för framtiden, utan hellre, om icke bifalla K. Maj:ts proposition om ansiaget, Stminstone åerremittera utlåtandet i denna punkt, för att få afslaget uppstäldt-i sådan form, att det icke hindrade ett beslut efter omständigheterna i fråga-öm de väckta. motionerna. Talaren trodde, att det icke gåran att gång på gång uppskjuta sådana organisationer, som den ifrågavarande. För en af våra stamförvandter, på hvilkens bistånd vi hittills räknat har helt nyligen ett moln uppgått långt bort i öster, och fara är att det molnet kan utveckla sig till sådana dimensioner, som vi omöjligen nu kunna beräkna. Den tid kan således lätt vara för handen, då vi äro inskränkta till våra egna krafter, och talaren önskade, att konung och folk måtte lifligt dela denna öfveriygelse. (Forts. föjjer.)