Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 3

efter omständigheterna i fråga-öm de väckta. motionerna. Talaren trodde, att det icke gåran att gång på gång uppskjuta sådana organisationer, som den ifrågavarande. För en af våra stamförvandter, på hvilkens bistånd vi hittills räknat har helt nyligen ett moln uppgått långt bort i öster, och fara är att det molnet kan utveckla sig till sådana dimensioner, som vi omöjligen nu kunna beräkna. Den tid kan således lätt vara för handen, då vi äro inskränkta till våra egna krafter, och talaren önskade, att konung och folk måtte lifligt dela denna öfveriygelse. (Forts. föjjer.) Tredje sammanträdet. Den 1 Juli kl. 10 f. m. Riksdagsfullmäktigen Pehr Sahlström erhöll först beväringsplikten, om otillräckligteten, af deb öfning, söm nu meddeölas beväringen, och om födvändigheten att dermed börjas i tidigare irjpå det icke fäi I derneslandets framtida säkerbet må öfventyras. ? Ett beslut om en allmän folkbeväpning skulle verka kraftigare än allt annat för att för en lång framtid från l våra gränsor afhålla vår östra grannes aldrig hvilande eröfringslystnad. Men för vinnandet af detta .j ändamål fordras kraftiga mått och steg från regefringens sida, i stältet för de lama och planlösa åt, gärder som hittills från henne emanerst. I öfver-Jeosstämmelse med dessa sina åsigter uttalade Sal Iström en högtidlig protest mot det af Petter Jöns-Jsoh i måndagens sammankomst fälda yttrande, som. fd vittnade om missaktning mot. den hos hvarje fritt folk naturliga sjelfbevarelsekänslan och syftade .Jatt göra bondeståndets majoritet och svenska allmoI gen misstänkte att dela sådsna föga fosterländska tänkesätt, som lea nämde representanten uttryckt. I (Lifligt bifall från bondeståndets ledamöter.) Slutligen -J önskade Sahlström, att man. vid frågan om löneför,fhöjningarne mera borde fästa afseende vid det lägre befälet, som verkligen befinner sig i en ganska beI klagansvärd s ällniing, än vid det högre, som i allI mänohet kan anses ega sin bergning: Riksdagsfullmäktigen Petter Jönsson i Träslända sökte styrka sitt förra påstående om bondeståndets Jobenägenhet att åtaga sig en mera utsträckt värnplikt, .genom att åberopa,. dels hvad han förmenade dvara allmänna meningen i landet. dels det föga gynJsamma mottagande som grefve Anckarsvärds 1828 väckta motion-om allmän folkbeväpning rönt i bondestrndet, dels ock det förbållande, att en mängd ledamöter bade vid innevarande riksdags början instämt.i. talarens. och andre ledam5ters ogillande af den-nu i -samma syf ning. inom bondeståndet (af Nils Olsson): väckta motionen;. medan blott .4 ledamöter instämde med Sahlströms i motsatt anda afgilna yttrande. Petter Jönsson trodde, att bondeståndets mening.sicke på de sista 8 månaderna undergått någon förändrings och sökte vidare afskräcka från hvarje tanke: på en allmän folkbeväpning, genom förespeglingar om de stora kostnader det skulle medföra, att anskaffa vapen och beklädnad åt en förökad styrkå; genom påståendet att det skulle bli den fattige, hvilken har många söner, som skulle få försvara den rike, som bar inga, 0. s. v. Och förklarade han, under upprepad anbållan att ej blifva missförstådd, att det väl ej vore så underligt om folket ville se huru den såge ut, som fattade sådana beslut; genom hvilka dylika förhållandenskule införas. Med Guds och kuvgens hjelp, mevade Petter , Jönsson; -skall. folket. försvara. sitt fådtrnesland utan behof-af någon py armåorganisation. Grefve Anckarsvärd anmärkte, att ingen annat än berättelsevis omförrält främmande länders militärorganisationer, och att så vidt han förnummit ingen påyrkat ett obetingadt. efterföljande af döt ena eller andra landets: föredöme, hvilket af många skälskulle ara omöjligt. Det gladde honom, att hans år 1828 väckta förslag ännu efter 30 år var ihågkommet, och ban trodde, att om man:toge det i förnyadt skärskådande; skulle man-deri; finna -utvägar att bereda bevSriogen erforderlig. öfning. Talarcn bade i sitt förslag utgått från skolan, der han trodde att ynglingens danavde till soldat lämpligen skall kunna förberedas. Hvad anginge farbågorna för den stora kostnad, som en förökad beväringsbeklädnad skulle medförs, vore den lätt häfd derigenom, att en drägt allmänt avlades, som till snitten något närmade sig den, som för militären anses ändamålsenlig, då mar blott behöfde sätta remtygen på och taga geväret i band för att hafva soldaten färdig. Statsutskottets afslag å förslaget om 30 dagars öfning för beväringen ansåg talaren fullt grundadt och befogadt, ty 30 dagars öfning gagnade lika mycket och lika litet som 15 dagars, hvaremot talaren ansåg -en kortare tid fördelad ;på flera år vara af vida större gagn, och önskade ban, att man måtte taga i öfvervägande, huruvida icke, för bibehållande i minnet af den vunna: öfvingen, kyrkparader för beväringen kunde införas. Det vore ej nog med stora ord, att hela nationen skall gå man ur huse, ty detta gagnade föga om:hela nationen vöre döfvad i väpnens handterande. Af allt detta drog tal. emellertid den slutsats;yrratt. det-är nödvändigt att något mera genomgripande, något mera resonnerande förslag framlägges af regeringen än blotta fordripgar om ökade anI slag;ty ständerna äro ej i stånd att på egen hand lösa denna fråga, som är af administrativ natur och fordrar tillgång på de resurser, som stå regeringen ensam till buds. Talaren instämde vidare med Sablström i hans ogillande af legosystemet; och beklagade slutligen, att utskottet lemnat helt och hållet ) obesvarade motionerna om indragning af krigsakamien på Karlberg, en institution, hvars olämplighet han ådagalade; avseende han likväl lärarne der lika litet--som statens öfriga tjenare böra lida brist så länge institutionen eger bestånd. 0 Statsrådet grefve Mörner ville undersöka balten af de anmärkningar och förslag, som under öfverläggningen blifvit framstälda. Uttalande sin glädje öfI. ver det allmänna intresse, hvarmed frågan om försvarsverkets ändamålsenliga ordnande blifvit omfattad, trodde han dock, att man ej genom att söka l göra gällande sina individuella åsigter borde sönderbryta alltsammans, och under sträfvan: efier, det bästa förspilla det bättre: Vidrördes i förbigående neutralitetsförklaringen och Növemberfördraget och prisade dessa åtgärders nytta, anmärkande i afseende ården sistnämda; att Sverge många gånger måst klappapå dörren för att söka en vän, och att det derförevarit oklokt att nuskjuta ifrån sig den hand, som vänskapsfullt räcktes oss. — I afseende åmathållnin gen för gsrnisonsregementena åberopade talaren rikets ständers skrifvelse i ämnet !Såsom motiv för hvad regeriögen i saken åtgjort. Beträffande åter hr Stjerosvärds anmärkningar om pensioneringen och om :förbättråde vilkor för soldaten, förklarade ban krigsministern för sin del benägen att gå alla sådana önskningar till mötes, men att det vore ganska svårt att a ig jen Anmärkningarne mot krigsakademien farn grefven på förhand vedeörlagda af hr: Bråkeobjelm. Anmärkte i afseende å förrådshus för beväringen, att då man nn ändtligen fått kläder åt beväringen, borde man väl skaffa dem under tak. Mot br Mannerskanz förslag om en allmän folkbeväpning medtbyåtföljarde öföittar söckenvis äfimärktes, att det var affattadtisådan ållnänlighet, ätt tal. ej rätt kunde fatta detsamma, men sökte ban afskräcka från all tanke åt det hållet genom att förespegla de köstnader det skulle medföra uti instrukVörer, vapen, förråder och förrådshus RR hvilket; han förmenr de skulle åtgöra vik rit, för de frågasatta skjutöfningarne. I afseende å 30 dagars öfningstid för beväringen åberopades dels krigsministerns anförande till statsådsprotokollet, deis: norrmännens föredönie, hvilka åtsgit sik 30 dagars öfoing och dertill6 Gagel Olnilg på led Kost och med egna kläder i ytterhgare 2 år. Krigsministern h Sv rie föräcken Ån erårig öfning, men hadle äfven: tilletateridintktalkallot anfört de hnfondR et