Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

af förhållanden, som belysa regeringens åtgärder för neutralitetens fastställande och vidmakthållande, återstår en relation om den, nära två år efter neutralitetsförklariogens ttfirdande, af de förenade rikenas konung med fransmännens kejsare och drottaingen af Stora Britannien och Irland den 21 November 1855 afslatade traktat. Någon föregående skriftvexling derom -emellan-ksbinetten synes icke hafva egt fum. För de dmständigheter; som föranledde denna traktat, redobgöres I ett vid utrikes statsministerns, h. exc. frih. Stiernelds föredragning åf ärendet inför konungen i närväro af justitiestatsministern h:exc: grefve Sparre och norska statsrådet Peter en den 30 Oktober 1855 hållet protokoll, hvaraf inbemta?, att under Juli -månad 1855 kejserl, franska och kongl. storbritanniske härvarande ministrarne gjort muntlige förslag om afslutande af en traktat emellan Koogl. Maj:t och deras monarker i ändamål att, i betrak tande åf Ryssland? befarade plåner att i en mer eller mindre aflägsen framtid öch utöder en e!ler annan förevänning inkräkta på eller bemäktiga sig någon del af Norges, vid Ishafvet belägna kuster, gåraotera Hans Maj:t besittningen af nämde territorium; att, enär Mit förklarat sig endast för de: fall benägen att med bemälde makter öppna dylika underhandlingar, att den erbjudna garantien komme att omfatta Sverges och Norges samfälds områden, nyssnämde: sändebtd: någon tid: derefter muntligen asmält, att deraw regeringar icke voro obenägna att foga sig efser denna K.M:ts önskan; samt att, sedan för ministrarn2 tillkännagifvits, att K. M:i förväntaåe att förslag till traktat sf båda regeringarve skulle uppgörassoch i vederbörlig ordning K:-M:tunderställas, ett sådant förslag blifvit den 29 Oktober 1855 genom kongl. storbritanniske ministern aflemnadt. Den föreslagna traktatens antagande -med några mindre väsentliga förändringar blef i olika motiverade yttranden af de begge statsministrarne och norska statsrådet tillstyrkt, dervid bland annat au ördes, att då Frankrike och England tillbjödo K. M:t hjelp och bistånd mot ett möjligt angrepp, kunde icke förefionas någöt annat skäl att icke ingå d.rpå, än att samma makter hade såsom vederlagför: ett dyhkt bistånd fordrat medgifvanden; som de förenade rikenas statsförfattning; värdighet ellet säkerhet icke illät att göra, hvilket i förevarande fallej vore förhållandet, EK. M:t vore: försatt i nödvändighet att tydligt och bestämdt förklara antingen tillbudet förkastades eller antoges. . Valet, som måste göras, borde icke vara tvifvelaktigt. Ett förkastande af tillbådet skulle dundvikligen7blifva betraktadt såsom ett tillkännagifvande deraf, att de förenade rikena vid inträffande händelser antingen föredroge att sluta sig till Rysslandi stället för de vestra makterna elter ock att de af dessa icke behöfde något understöd... -Det första skulle emellertid stå-i uppenbar strid mot Sverges och Norges vigtigaste iatressen, uaoder det att det lätteligen kunde-låta dessa riken så miste om en mäktig bjelp, när den som mest behöfdes. Om derföre den föreslagna traktaten också kunde anses förutsätta ett misstroende till Rysslands pölitik, borde sådant så mycket mindre härvid tagas i. betraktande, som en dylik förutsättning i allmänhet vore oundviklig då en regeriög skulle bedöma itt lands förhållande till en andan stat och bevaka deså ofta alldeles motsatta intressen. För att rätttardiga det steg, som påtänktes, vore icke nödvändigt att-åberopa bestämda: fakta från Rysslands sida, och det -berodde för öfrigt af Ryssland sjelft, huruvidastraktaten skulle öfvergå till positiv handling, snär (det först vore vid ett avgreppfån Rysslands sidå:som fråga om traktatens tillämpning uppstode. Att traktaten, hvilken innefattade en defensiv-allizns, icke innehölle någon som helst kränkaing af den aeutralitet, som konungen förklarat sig vilja under de vestra. makternas krig mot Ryssland iakttaga, vore obestridligt. Hvartbän händelsernas gång i en framtid kunde leda; komme antingen att bero på Ryssland. eller att blifva.en följd af omständigheter, som för tillfället icke förefannos. och hvilka derföre .cke -heller varit eller kunde vara föremål för ifrå gavarande traktat, som vore uteslutande grundad på bestående förbållanden och följsktligen borde efter dem bedömas. r Sedan statsministern för utrikes ärendena derefter erhållit nådigt uppdrag att med kejserl. franska och kongl. storbritanniska regeringarnes behörigen befollmäktigade ombud underhandla : om afslutande af den ifrågavarande. traktaten; blef densamma, sådan den sedermera kunpgjordes och under p:ris 105 och 106 i Svensk författningssämling för år 1855 finnes intagen, den 21 Nov. 1855 f statsministern jemte franska och storbritanniska regeringarnes befullmäktigade sändebud undertecknad. Den 26 i samma månad lemnader nådig befallning att skrifvelser med underrättelse om tr.ktatens afslutande borde expedieras till KM:ts ministrar i EK-p.nbamn och Petersburg så tidigt, att de kunde af dem inhändigas innan traktaten efter ratifikationoernes utvexling blefve offentliggjord, samt till K. M:ts öfrige beskickningar omedelbart efter det utvexlipgen blifvit verkstald! Döi följd häraf aflåtna skrifvelserna, af hvilka ett cirknlar till K. M:ts beskickningar varit i slimänna tidsiogarne infördt, innehöllo tillika en framställnin;; af traktaten: egenskap af defens y-altians, hvarigenom ej skedde någon förändrivg i den ställning de förenade fikena genom neutralitetsförklaribgen intagit. — 3 Ånyo föredrogs ärendet inför konungen d. 30 Nov. af dåvarande statsministern för utrikes ärendena, b. exc. frih, Ssjerneld, i närvaro af dåvarande justitiestatsministern, h. exc. grefve Sparre och norska statsrådet Petersen, hvarvid föredraganden anmälde den undertecknade traktaten till K. M:ts ratifikation; och sedan .de närvarande rådgifvarne, under åberopande af sina förut afgifna yttranden, tillstyrkt en sådan åtgärd, blef traktaten samma dag af konungen gillad och antagen, med befallning att K. M:ts höga ratifikation borde i vanlig ordning expedieras, för att emot H. M:t drottningens af Stora Britannien och Irland samt H. M:t fransmännens kejsares ratifikationer utvexlas. 8 Som man häraf. finner, har. utskottet onödigtvis in extenso meddelat neutralitetsförklaringen, som förut är publicerad och rikets ständer meddelad, men deremot näsian med tystnad förbigått åtskilliga andra akter och bandlingar, om hvilk: det för representationen hade varit af vigt att erhälla någon närmare kännedom, för att kunna till fullo öfvertyga sig, om de gjorda anmärkningarnes obelfogenhet. Så erhålles nästan ingen upplysning. om innebållet af de meddelarden, som blifvit gjorda från det danska kabinettet, samt syftet af de anmärkningar, som aj nämde kabinett blifvit framstälda imot vår regerings förslag: Hvad novembertraktaten angår, så finner man ingenting meddeladt, som länder till förklaring deröfver, hvarföre sedan, redan i Juli 1853; framställningar i defina syftning blifvit från Englands och Fränkrikes sida gjorda, och Kongl. Maj:ts förklaring iberörde hänseende någon tid derefter blifvit besvarad genom tillkännagifvan: de, att engelska ock franska regeringarne icke voro obenägna att efterkomma K. Maj:ts önsk INTEREST IGT TITTAT ALT IR AT TP Ve