Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

TE Ja tack för det, mia goda flicka. Far med Gud I När jag åter kom ned till fruntimren, såg jog ett försmädligt löje kring Bettinas mun och missnöje i mammas godmodiga ansigte. Det var ett långt samtal. Ja, mamma, jag skall bort, och det i mors gon dag. Hvart? Af det vet jag ingenting.n Jag har blifvit guvernant hos öfversten von Reuch i N—. Jasån, inföll Bettina. Åh, jag känner Amy Rauch, men hon är nästan lika gammal som Cecile; en vacker flicka, bon har talanger, sjunger som en engel, dansar som en sylfid, och bar en talang för teatern större än någon. Salig mamma påstod alltid, att det var en flicka som. nästan icke var annat än en varelse sammansatt af idel talanger. Rätt vacker utsigt, Cecile, sade mamma; då blir det väl du, som blir lärjungen, kan jag tro; mycken lycka till I Tack, goda mammal, Jag:villeomfampa henne, men hon sköt mig sakta tillbaka. Inga komedier, lilla Ceöcile, nu kan sista akten vara slut;; och dermed gick hon ut. Hvad betydde det der? frögade jag. Bettina, som fortfor att sy, under det att ett illparigt leende sågs kring: de lifliga ögonen. Ab, ingenting; jag sade dig ju tusen gåner att gumman har sina små egenheter; ha, ha, ha, och dem bar du underlåtit att studera. Liksom du gjort med pappa.s Ja så, ja, ser du, han är karl — ban är en björn, enotamd varelse; som icke fann bebag i mg genast.— bevarsl Jag skulle gråta för honom, när han kom; men de der tårarne ville han icke tro på. Var något mera passande, än att en dotter gråter när modren dör — fast visst var jag icke ledsen invär