Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

med er fruntimmer alldeles detsamma som att skjuta från sig alla andra. Då I älsken någon, sker det uteslutande, ty I saknen förmår gan att kasta er själs ljussmer än åt ett håll. Således, Cecile, du har det icke bra. Jo, Jo, jag klagar icke. Åhnej, deri gör du också rätt. Mamma är i bjertat densamma som förr; men en vyampyr jagar allt blodet åt ett håll, så att det ej räcker till för att värma oss alla. Nog af! jag vill dig bättre än du nu her det.Du skall flytta, barn Jag 22 Jay se här. Du får kondition som guvernant hos ett -herrskap i staden; kunskaper bar du nog, hufvud också, och nog hjerta att förvärfva dig vänner; gör dig i ordning, i morgon flyttar du. Jag började gråta. Åh nej, gråt icke, Cecile lillan, återtog han. Såder har. jag många gånger måst slita mig från dem, som vsrit mig kära; jag har en viss öfning iden konsten, nu skall du öfva dig också. Du måste, barn, många; många gånger Kär i lifvet slita dig från menniskor du älskar; ännu -oftare från tankar och förhoppningar, vid hvilka du fästat dig med hela din själ; men haf.med, så -skall också segerkransen blifva din. Du får nya vänner, utan att glömma de gamle: är det icke iå? Du sliter ett förhållande för att komma i ett nytt; du släpper dessa första förhoppningar från dig och fånger snart nya; ja, Cecile, så är det, vi skulle ej blifva det vi böra blifva; om vi finge gå trådrätt genom lifvet; vi skulle dö i brist på andlig näring, om vi ej emellanåt liksom spindeln tvingades-att slita sönder den gamla, dammiga väfven och fläta en ny. Jag torkade hastigt ögonen och, sade; Fader! jag skall försöka.