Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

gjorde det omöjligt för hvarje sjöstyrka att uppträda i Östersjön, vore, för den händelse några allvarsamma invändningar skulle af nägon främmande makt göras, företrädesvis lämplig för sådana frågors afhandlande. Sedan från Dannark svar ankommit att detta lands regering fortfor i sina förut yttrade föresatser, blef ärendet, den 14 December 1853, inför konävgen föredraget af stätsmivistern för utrikes ären? dena, hans excellens her? frilierre Stierneld; i närvaro af justitiestatsministern, Häns excellns Herr grefve Sparre och norske statsministern, hans excelleas herr Due, dervid, sedan föredraganden framlagt det genom omförmälda uvderhandlingar beredda för slaget till: neutralitetsförklaring, och tillika tillkännagifvit, att Kongl. Maj:t hade för afsigt att denna förklaring till alla sjömakter i Europa äfvensom till kejserliga brasilianska och de Förenta -Staternas i norra Amerika regeringar genast aflåta, men velat deröfver förut inhämta herrar statsministrars underdåniga yttranden, konungens nyssbemälde rådgifvare hvar för sig i underdånighet tillkännagåfvo sin tanke vara, attden föreslagna förklaringen i afseende å grunderna och verkställigheten af det neutralitetsstem, hvilket de förenade rikena, i händelse af fisntligheter mellan norra och vestra Europas sjömakter borde antaga, vore fullkomligt öfverensstämmande såväl med de förenade rikenas värdighet som ock med deras sanna intressen både i politiskt och merkantilt afseende, samt att; enär dåvarande tidpunkt för en sådan förklarings afgifvande syntes vara af omständigheterna rättfärdigad, herrar statsministrar icke tvekade att i underdånighet tillstyrka; att meddelandet till ifrågavarande utländska makter genast måtte ega rum; i följd hvaraf-Kongl. Maj:t baslöt, att detta meddelande; i fullkomlig enlighet med det framlagda förslaget, geriast borde genöm Kongl... Maj:ts beskickningar och statsministerns för utrikes ärendena försörg afgå till förenämde makter. Derefter meddelas i sin helhet neutralitetsförklaringen, hvarefter utskottet fortfar: D-. offiöiela svar, Som under loppet af nästföljande Januari och Februari månader efter hand inlupo från senaten i Hamburg, från Belgien och Österrike, från senaten i Libeck, från: Frankrike, Grekland, Nederiinderna, England, Mecklenburg-Strelitz, Preussen och Sardinien, från: senaten i Bremensamt från Hannover, Neapel och Mecklenburg-Schwerin, Portugal, Spanien, Oldenburg och Förenta S:aterna i norra Amerika, u.visade att den afgifna förklaringen, utan att från någon af regeringarne i dessa stater föranleda invändhbingar, fastheldre af de flesta moitogs med ett odeladt bifall. Af såväl franska, tngelska, österrikiska och preussiska regeringarne, som äfven ottomaniska pofien blef den uttryckligen erkänd och gillad. Från tyska fegeringens sida gjordes deremot till en början: anmärkning emot de uppstälda: grunserna för: neutraliteten... Uti depesch af den.15 Jaouvari-framstäldes; förr än-officielt svarå neutralitetsförklaringen afgafs, de anmärkningar förklaringen framkallat. T sädant åfseende erinrades att denaf svenska regeringen erkända grundsats, Hvilken innefattade första vilkoret för en sträng neutralitet, eller fullkomlig opartiskhet emot säväl den ena som den andra af de krigförande makterna samt lika aktning för allas rättigheter, icke vore förenlig med den i verkligheten till den ena partens: fördel, -men den andres: skada ledande bestämmelsen, enligt hvilken krigsfartyg skulle ega att inlöpa i ett visst antal svenska hamnar samt der förse sig med lifsförnödenheter och alla de varor, hvaraf de kunde hafva behof, med undantag endast af sådanå,som hemföllo under benämningen krigskontraband. Denna bestämmelse, gysnande Frankrike och England utan att medföra någon fördel för Ryssland, vore för sistnämde makt till och med i hög grad skadlig. De operationer, som England och Fraokrike skulle med sina flottor företaga mot Ryssland i Östersjön, kommo att. aflägsna dem från deras kuster, hamnar och förråd. Anlöpningsplatser i Sverge samt provianteringsmedel. nästan i åsyn af ryska kuster skulle då för engelska och franska flottan blifva af en obestridlig fördel, hvaremöåt en dylik förmån för Rysslands flottor vore utan ringaste be tydelse, emedan dessa, uppträdande i närheten af kejsardömets kuster och hamnar, i allmänhet icke skulle komma i tillfälle att aulöpa någon ort i konuogariket Sverge. Denna omständighet bade kejserliga kabineitet företrädesvis haft i sigte, då detsamma i depeschen af den 16 November uttryckte sitt hopp, att de förenade rikenas konung, trogen ett system af sträng neutralitet, icke skulle tveka att slänga sina. hamnar för krigsfartyg, tillhörande Rysslands fiender. Svenska regeringens uppmärksamhet fästades på de vigtiga skäl hvilka för hans kejserl. msj:t utgjorde ett hinder att, såsom gru dadt på rätivisa och en: noggrann opartiskhet, erkänna ett neutralitetssystem, så uppenbarligen ogynsamt för Ryssland. Om; till följd af denna noggranna opartiskhet och denna lika aktning för alla: makters rättigheter, som svenska regeringen förklarat sig vilja lägga till grund för sin neutralitet, denna regering beslutade sig att från ikets hamnar tteståvga alla främmande krigsfartyg, utan undantag, så skulle kejsåren icke hafva någontiog att deremotinvända, och vore detta den förändring, hvars utverkande nu åsyftades. En af h. exc. frih. Stierneld den 31 Januari 1854 till Kongl, Maj:ts chargå daffaires i Petersburg. affårdad depesch besvarar dessa anmärkningar. Med erinran om grannlagenheten af den ställning, hvaruti de förenade rikena, i följd af sin geografiska belägebhet-och sina politiska och kommerciella förbållanden, alltid funno sig försatte vid upptommasde tvistigheter emellan Europss stora sjömakter, ådagalades att de från Rysslands sida gjorde inkast afsågo icke de grundsatser, hvarå Sverges och No-ges neutralitetsförklariog hvilade, utan tillfälliga, yttre förhillanden, hvilka härrörde från de förenade rikenas geografiska Jä e, samt att dessutom ett faktiskt stön: gande af.Sverges och Norges hamnar vore omöjligt, hvarföre en förklaring derom, utan förmåga att upp: rätthålla densamma, ej kunde vara lämplig. Den 7 Mars 1854; eller mer än jen månad efter det sistoaförmälde depesch expedierades, och sedan den af danska regeringen afgifna neutralitetsförklaringen redan den 18 Januari samma år blifvit a! ryska kabinettet erkänd, lemnades..genom not til Kongl. Maj:ts minister i Petersburg. samma kabinetts offidiela svar å det: meddelande, som de förenade ri kenas regering, samtidigt med Danmarks och i ena handa syftning, aflåtit;-tillkännagifvande ryska rege ringen i berörde Hot, bitt erkännändesjerväl af de förenade rikenas neutralitet, sådan den i förklarin: gen blifvit bestämd. j : Med detta-ryska rtegeripge-.s erkännande voro för: handlivgarne i afseende å neutralitetens fastställande slutade, hvarefter neutralitetsförkläringen blef genom Kongl. Måj:ts skrifvelse den 15 Mars 1854 (n:r 61 tillfrikets då församlade ständers: kännedom medde: lad. I fråga åter om de åtgärder,.som;af-de före nade rikenas tegering-blifvit för neutralitstens upp: råttbållande vidtagne, synas icke några armärkningar från utländska makter hafva förekommit. Så som betecknande för de främmande kabinettens åsig: ter härätinnan, må likväl omnämnas; att engelska regeringen för kabinettet i Stockholm uttryckt sir stora tilifredeställelse öfver de:försvarsansialter, som med afseende å ön.Gotland vidtogos: a V Efter denna på haudlingarne grundade. ntredning RASAR ANKARA AKNE LTR AO