Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

Jaså. Men hör på! det är fasligt hvad de äro kallsinniga mot hvarandra. aDe 2 Ja; såg du icke, att då morbrör kom hem,. de knapt helsade på hvarandra, och det fastän både du och jag sågo på. Blir jag gift någon gång, så skall jag lära min man annat; artighet till en början. Är det för mycket ait en man är artig emot sin hustru? Hvad skall folket tänka om de se, att mannen icke visar sin bustru aktning? Kära Bettina! du förundrar mig. Ska nu man och hustru krusa för hvarandra? Nej bevars! de må lefva huru de vilja sig emellan, men i andras närvaro böra de icke röja kallsinnigheten. : Jag sökte förklara saken, men vann ej mitt ändamål. Bettina blott menade på, att hon nog skulle studera dem begge och finna deras svaga sidors Lilla Cecile, det är just knuten det, när man vill ha makt öfver folk; och ser du, får jag makten, så skola vi roa oss så mycket vi vilja, du och jag. Det dröjde ej länge förr än jag märkte, att förhållandet emellan mina goda fosterföräldrar icke var detsamma som förr, En orm hade kommit in i paradiset och andades gift på dess blommor. Bettina blef gummans favorit, och i samma mån blef denna ej så god som förr. Hon började att klandra mig, och jag led många gånger utan att klaga, väl vetande hvarifrån det kom. Så fortfor det nära ett år. Jag var nitton år gammal. Då kommer posten en afton, och så snart Jonsson läst ett af de ankomma brefven, gaf ban mig en vink att följa sig på sin kammare. i Barn), sade han, du ser huru härnu står till. Mamma har fått en favorit, och det är