Aftonbladet – 27 juni 1857, sida 2

Taek goda nådiga baron, ropade gumman med gladt hopp. Ja, ingenting att tacka för, det är min lagliga plikt, ty i testamertet står att mamsell Margreta Blix skall, så länge hon lefver, på Stensö ha ett rum med nödig vedbrand med mera. Jag hoppas att inspektorn riktigt... Ja bästa baron.s Men der står ej hvilket rum, således få mamsell vindskammaren. . Men bästa pappa, inte kan Blix bo deruppe.n Plävarför inte — lessutom gör jag hvad jag måste göra — den der agronomen kan icke bo i bufvudbygningen, ty han har med en hop folk att göra, som skulle smutsa ner deruppe; icke kan han heller bo i köksflygeln, och inte kan han bo ofvanpå och ha en brant trappa att klifva ij, ty karlen är halt. Inte kan jag bygga ett nytt hus åt honom, och således fnnes intet annat rum att ta till, än detta. Baronen reste sig och sade, i det han gick, morgön flyttas mamsells möbler och mamsell sjelf i öfvermorgon; ty det skall tapetseras om i denna vecka. Farväl, lilla. mamsell. . När baronen var utom dörren, störtade Aurora i den gamlas armar och snyftade högt. Gumman darrade och var blek — en svår strid utkämpades i hennes bröst, det -matta bjertat slog häftigare; men med on våldsanransträngning sade hon med lugn ton, gråt icke Aurora, det var ej Guds behag att jag skulle få dö i mitt lilla kära rum ; men jag sörjer icke — ske Guds vilja — det är den sista pröfningen. På en gång sprang Aurora upp, hon började skratta — det var ett bånskratt med tårarne ännu darrande i ögonhåren. Nåh Blixan, är jag icke ensam kanskex, sade hon, har jag far eller mor — är jag ieke ensam oeh försvarslös såsom du ? Kära barn! lugna er.