Aftonbladet – 27 juni 1857, sida 2

konungen till eftertanke. Den 18 Juni ajournerades de belgiska kamrarne, och ministereas utlåtande till konungen gaf vid handen, art ministåren sjelf vid nästa sessions öppnande i November skulle föreslå lagens läggande å sido. Ett bref från konungen, vittnande om stor klokhet och sans, lugnade landet och stälde hvad som skett samt hvad kronan beslutit och utfört uti sin rätta dager äfven inför utlandet. Man kan väl säga, att vårt koastitutionella drama, som under de sista veckorna i hög rad fängslat hela Europas uppmärksamhet, derigenom blifvit på ett harmoniskt sätt afslutadt. Men välgörenhetslagen är död, och klereciet bar genom sitt eget -öfvermod och förvållande lidit ett nederlag, som måste betraktas såsom början till en helsosam reaktion uti statens och kyrkans strid. Men om den romerska kurian genom tilldragelserna i vårt land fått en grundlig lexa i afseende på sitt verldsliga maktbegär, så torde den fanatism, hvilken af dessa händelaer vill hämta nya vapen för den illibera a förföljelsen mot religiösa lärosatser af hvad rarmn de vara må, böra erinras om, attiBelcien, som bland 4, millioner invånare räknar endast 10,000 icke-katoliker, alldeles egna förhållanden äro rådande, att hos oss kyrkan st mäktigare än på något annat ställe. Den offentliga undervisningen beherrskas till stor del x henne. Hon har sitt eget universitet. En mängd elementar -och folkskolor stå under henses ledning. Redan för närvarande är mängden af de klosterartade stiftelserna så stor, att det finnes ej långt ifrån två sådana på hvarje qvadratmil. Enligt ultramontanablads utsago uppgår antalet ensamt af nunneklostren till 812. Det var således en af sjelfbevarelsens lag påbjuden plikt, att så mycket ifrigare motarbeta mångdubblandet af detta vidsträckta inflytande, som hvad här göres för kyrkan blott kommer ultramontanismen till godo. Men har det icke också å andra sidan visat sig, tt till och med i ett land, der kyrkan besitter en så stor makt som hos oss, är ett enigt :aotstånd af nationens friska delar tillräckligt tt i rätta ögonblicket kommendera halt! t det öfvermodiga episkopatet? Man glömme -j, att striden mot välgörenbetslagen och biskoparne blifvit förd af liberala katoliker, att tet var politiskt-kyrkliga, men icke religiösa ämnen, som skulle afgöras, samt ändtligen att en argumentation, hvilken ur de nyligen : vårt land timade tilldragelserna vill draga len slutsatsen, att man måste förfölja katolikerna i allmänhet, just gifver klereciet, der det är inflytelserikt och har medel till materiell makt till sitt förfogande, ett godt stöd vid förföljelsen mot protestanter och dissidenter. Man måste till heder för vår höger medgifva, att det efter 1831 icke fallit henne in att vilja göra intrång uti icke-katolikernas politiska rättigheter. Det språk, som förts af parisertidningen Univers, hvilken för predisxandet af siga inqvisitoriska korståg hänvisar på katolikernas undertryckande i några-europeiska stater, finner i vårt fria Belgien intet återsvar. 0.