Aftonbladet – 25 juni 1857, sida 2

ea————— tat sig; inte var det svå 5 je go buvernanto svårt för faster att ha en amsellen, klädd i mö tunsklä dning och i i rg katdu j I negligg, som med sins uu pa veck inneslöt det lilla ansigtet, såg licc urjös ut, men ändå älsklig. Detta låg i gonen, dessa som hela lifvet igenom kunne vara sköna. Välkommen, illa fröken, yttrade gumman, och gjorde min af att resa sig ur sin gamla ländstol; sitt nu ner och berätta; ingen helsar på gamla Blixan, om inte fröker Åurora kommer hit ner i flygeln. Nåh? Jo, ser Blixar, började flickan, inger menniska i skapelsen, nej, icke en enda skapad varclse kan vara så förarglig, som heri konsertmästaren med sina sadelmakaretummar. oh Men det är ju en mycket snäll man, konsertmästar Norrbin. ? Ja snäll ja — ja, han äter noter och terar pianot deroppe som en ryss, si N skramlar ihop, det låter som turkiska mu ; ken, och jag trodde i början att ett säll kap råtior dansade på tangenterna, och så vi de långa gubben, ha, ha, ha! Blixan lilla imel langrå frack och tvärrandig väst; h er som en gengångare från börj rr hundratal jan af sjutton undratalet, och samma gråa fr under Gustaf IIL YLE frack hade her nä ustaf IIl, Gusiaf Adolf och Karl XIII, i än häller den der grå struten, i hvilken ans musikaliska andefjäril uppehåller sig och väntar på sferernas musik. , Nu är icke Aurora beskedlig, det är han: skyldighet att lära fröken Aurora att spels väl, det vill baronen och friberrinnan. — Ja, lilla Blixa, så är det väl, men det ä; ändå odrägligt att nu — jag är sjutton år, kon ihåg det — ha,en spelmästare som är sextio. nej, gammal som Methusalem. 5 CF: , Det är just derför att fröken är sjutton ij