Aftonbladet – 25 juni 1857, sida 2

MUSIK. MI Euphrosyne Leman, som tvenne år vistats Parisoch der åtnjutit undervisning i sång af den namncunnige Duprez, gaf sistlidne lördags afton sin konert å kongl. teatern och hade dervid att fägna sig it en fullsatt salong och ett lifligt bifall. Hennes vackra öst har, under den tid, som förflutit sedan hon seast lät höra sig härstädes, vunnit betydligt både i styrka och teknisk utbildning; och ehuru de högsta och ägsta tonerna icke ännu hafva full jemnhet mec nellantonerna, kan man dock af den klangfulla röstens omfång och böjlighet vänta, att äfven denn orist, i mån af en ännu fortgående både fysisk och wrtistisk utveckling, afbjelpes, om instrumentet benandlas med skonsamhet och en alltför tidig öfverinsträngning undvikes. Hvad den artistiska, och ärskilt den deklamatoriska delen af sången beträfar, för hvilken Duprez metod är synnerligen priad, gaf mill L. äfven deruti, såsom man kunde vänprof på särdeles utmärkta framsteg, förnämligast i italienska och franska arierna. Ty ehuru mll L. (ren uiförde grefvinnans stora aria ur tredje akter M Mozarts Figaro Dove sono på ett berömvärdt sätt, sifva vi dock priset åt det sätt, hvarpå hon återgaf le på konsertprogrammet befintliga styckena af Belli ni, Meyerbeer, Verdi och Rossini, uti hvilka sångerskan äfven tycktes vara mera lifvad. Dessa stycken voro duetten ur Rossinis Stabat Mater, sjungen med förträfflig ensemble tillsammans med mll Walin. Alices sio:a aria ur Robert le Diable, en icke förut hår offentligen hörd duett ur Verdis opera Il Rigoetto, med uttrycksfull liflighet utförd tillsammans med hr Sandström, samt den briljanta slutarian ur Bellinis Somnambula, hvari mll Leman iyckades icke minst fängsla åhörare, hvilkas fordringar dock, med hågkomst af det utmärkta sätt hvarpå man här minnes denna aria utförd, icke voro ringa. Publikens bifall gaf sig äfren efter hvarje numer till känns genom handklappningar, förnyade framropningar och ymniga blomsterbuketter. Ett angenämt intryck gjorde äfven den otvungna ledighet och säkerhet, hvarmed sångerskan uppträdde, i det hon föredrog alls sina partier utan att se i papperet. Om den uuga sångerskan icke ännu förmår ait i alla olika koostarter till den af henne noggrant iakttagna och konstnärligt utförda formen äfven lägga den sjelfständiga djupare uppfattningens fulländade uttryck, så finna vi likväl äfven i detta afseende redan en så vacker utveckling af lofvande anlag, sedan vi för ett par år sedan sågo mll Leman här först uppträda såsom Pamina, att vi tro oss berättigade till ännu vida större förhoppningar för framtide:. Mll Lemans föredrag utmärker sig för öfrigt icke blott genom en redan högt utbildad konssfärdighst och säkerhet, utan äfven genom ett okonstladt behag, som ganska mycket intager både åhöraren och åskådaren till hennes fördel, och som låter ana, att dei är den dramatiska sången, änvu mera än konsertsången, som bör utgöra hennes egentliga fält. Vi önska derföre lifligt, att de hinder, som hittills mött hennes uppträdande i någon rol på den kungliga operan, ännu uuder hennes hemmavaro måtte kunna häfvas. Konsertens begge afdelningar började med de tvenne herrliga uvertyrerna till Vattevdragaren och Oberon, hvilkas båda upphofsmän fått på sin lott förmågan att åt sina skapelser förläna någo af den eviga ungdomens skönhet. Orkestern, som med skicklighet anfördes af konsertmäsiaren Randel, var dock för tillfället något för svagt besatt i violinstämmorna, för att låta dessa fullt framträda i all sin fågriog. De nämda sångnumrerna beledsagades äfven alla under hr Randels anförande af orkestern, med undantag af duetten ur Rigolet.o, som hr Foroni ackompanjerade på piano med den talang, som i detta a:seende utmärker honom. Hr Lund blåste på oboe både med smak och skicklighet en fantasi af Luft och erhöll lifligt erkännande. Konsertprogrammet hade äfven en icke-musikalisk afdelniog, ui hvilven hr Ira Aldridge uppträdde med deklamation Af Hamlets monolog To be or not to be. Vi behöfva ieke säga, att det skedde med högtidlighet och med det utiryckssätt, som är honom eget, och att äfven de, som syubarligen ingentiog begrepo af orden, klappade händerna. Efter skedd framropning hade hr A. den artigheten att recitera ännu ett stycke; det var Hamlets andra monolog (oh, that this too, too solid flesh would melt) och blef äfven derför å nyo framropad. — Den berömde tenorsångaren Alois Ander har vyligen gift sig med en ung sångerska från Braunschweig. — Fru Fossum-Bergnehr, som kommer att dricka brunn i Ramlösa, lärer först mot slutet af sommaren vara att förvänta till Stockholm. — Den svenska sångerskan mll Juringius, som under flera års tid uppehållit sig i Paris, har nyligen uppträdt på en konsert, gifven af en signor Castiglia, och säges ha skördat rikt bifall för sitt föredrag af nigra svenska nationalsånger. . — Tidningen Morning Post iör den 21 Maj omtalar en stor konsert, gifven i Exeter-Hall för omkring 5000 åhörare, vid hvilken fröken Westerstrand för första gåogen uppträdde i London. Fröken W. varv, säger denna tidnivg, snart sagdt den enda artist som denna afton tilldelades stormande bifall och framropningar, ehuru hon hade att täfla med Clara Novello, miss Dolby, Ernst, Bottesini, Clara Schumann, hr Reichardt m. fl. första rangens artisters. ekså lärer fröken W. efter denna sin debut haft att glädja sig åt de mest lysande anbud på konsertengagementer. bon — — son tat sig; inte var det svårt för faster att ha en