Aftonbladet – 19 juni 1857, sida 2

från denna synpunkt betraktad, deras resa till och med varit synnerligen lärorik, Att den motsvarat och öfverträffat deras förväntningar, hvad sympatierna för Sverge vidkommer, och gifver helt nya vyer för en åtminstone andlig framtida förbrödring, är en högst glädjande erfarenhet. Den ryska befolkningen i Helsingfors är den finska underlägsen och tyckes ega en kansla deraf. Man skulle anse dessa uppgifter af ögonvittnen för fabler, om man jemförde dem med förbehål!samheten hos den finska tidningspressen, Hvars besoldade del genom det hjertliga närmandet mellan svenskar och finnar lidit det grymmaste moraliska nederlag. — En korrespondent från Berlin skrifver till Times den 9 dennes: Polisen påstås hafva kommit en vidtutgrenad konspiration bland de arbetande klasserna på spåren, hvilken haft till ändåmål att åstadkomma en allmän srbetsinställninog. uti alla yrken på samtna dag uti Tyskland, Belgien och Schweiz Pianen härtill har utgått från Belgien, hvaremot dylika planer, hvilka upptäckts i Frakrike, haft sitt upphof i Eogland. Polisen i Berlin har rapporterat saken för municipa!myndigheterna, hvilka åter derom underrätta: föreståndarne för handtverksföreningarne, med uppmaning att vid första tecken till arbstsinställning vare sig inom ett helt yrke eller af ett antal arbetare genast göra aumälan derom hos polisen, som då ofördröjligen skall vidtaga kraftiga mått och steg. Hittills har dock intet tecken härtill försports teet — Den utländska och i synnerhet den engelsta pressen har syaselsatt sig red den olka karskteren af den ryske storfursten Konsiantias besök i Frankrike, der han under en längre tids vistelse besökt krigshamnar och arsenaler, tillbragt hsla veckori hufvudstaden och vid det kejserliga hofvet, samt genom arvan af hela sitt uppträdande gifvit anledning till den föreställningen, att förtroligheten mel!an de båda kejsarebofven nu är den aldraotimaste, och samme furstes korta besök i England, der han, såsom bekant är, blott under rågra timmar gjorde en påbelsning hos Irottning Victoria 1 Osborne på ön Wight; itan att ens egentligen beträda Englands jord, mycket mindre göra något besök 1 dess husudsted eller i någon af desg storartade verkstäder och anläggningar för flttan mw. m. Illustrated London News, som i likhet med flera andra blad uppkastar den frågan, hvarföre en sådan olikhet rådde, och om den storfurstens sida härrörde af någon brist på aktning för, på förtroende till eller på nyfikenhet i afseende på det engelska folket, eller om han tilläfventyrs blifvit afekräckt från att våga sig in i Englands hamnar, arsenaler och hufvudstad, genom framkastade vinkar om pöbelns sannolika hätskhset samt farhågan att hans mottagande skulle blifvit hvarken smickrande eller gästfritt. Bladet försäkrar: att om några föreställningar af detta slag styrt storfurstens färd, hvarken han eller hans rådgifvare känna engelsmännens kerakter, tillläggande dervid bland annat: Säkerligen fans under sista kriget ingen man i Ryssland, som engelska folket af alla stånd och klasser med så gladt mod skulle velat slå i en ärlig strid, vare sig till lands eller sjös, som storfursten Konstantin. Den britiske amiral, som Lade tagit honcm till fånga, antingen inomför eller utomför Kronstadts murar, skulle hafva blifvit sina landsmäns afgud och skulle uppstigit till rang af en andre Nelson och blifvit lika populär som den förste. Men i och med krigets slut var det också slut med engelsmännens hat mot storfursten; och om hän frimodigt besökt London och vågat sig ut på våra gator, äro vi förvissade, att folket skulle hafva mottagit honom, icke blott artigt, utan med entusiasm (?). Om det deremot icke var af dylika bevekelsegrunder som storfursten skyggade tillbaka från att besöka Englands folk, utan af politiska skäl, samt för att med Frankrike knyta ett vänskapsband, som han ej vårdar sig om att ingå med Storbritannien, så skall engelska folket, utan att det ringaste bekymra sig om hans politik eller hans afsigter, anse houom hafva fått lika dåliga råd äfven i detta fall. Amiral Napier är nära nog den ende man i England, som är af den tanken, att ett förbund melland Ryssland och Frankrike vore menligt för England. Detta land bar lyckligtvis större bundsförvandter än så — uti sin egen rikedom, sin egen anda, sin fosterlandskärlek och i sträfvandena för alla fastlandets folks och nationers frihet, utan att tala om de bäste, dessa vårt eget språk talande bundsförvandter, hvilka vi i nödens stund skola finna på andra sidan om Arclantiska hafvet. Men om något hemligt politiskt skäl ieke förefinnes för ostentationen uti storfurstens besök i Frankrike och den rivata beskaffenheten af bans besök i England, så bevisade det en stor brist på omdöme hos storfursten och hans rådgifvare, att han gjorde en åtskilnad, hvilken vid hastigt påseende förefaller både förhatlig och ohöfvisk.