I på morgonen och de närvarandes antal hade smält tillsammans till blott 6 å 7 ledamöter, förutom ståndets. tjeastemän, hvarföre ock någon diskussion. om de öfriga pröpositionerna, som äfvenledes -föredrogos och remitterades, ej kunde ifrågakomma: Presteståndet. De i gårdagens plenum bordlagda kong). propositionerna remitterades till vederbörande utskott. Vid remissen af den k. propositionen angående utvidgad religionsfrihet yttrade sig biskop Thomander, som fästade uppmärksamheten dervid, at något borde stadgas om dem, som öfvergå till sådana religionssamfund, som knapt kunna erkännas såsom kristliga, t. ex. till mormonismen eller judendomen, hvilket senare, förut ovapnligt, under den närmaste tiden någon gång inträffat genom Aktenskapsförbindelser. Uttrycket i 1, kristligt religionssamfund, som i riket redan finnes, eller framdeles med konungens bifall bildas, vore i högsta grad sväfvande och obestämdt. Talaren ansåg nemligen konungen ingalunda ega rätt att genom sitt bifall saoktionera tillvaron af några aya religionssamfund inom riket, enär detta alldeles icke kunde anses höra till den ekonomiska eller administrativa lagstiftoingen. En sådan rättighet kan ej heller grunda sig på konungens egenskap af summus episcopus, enär summepiskopatet endast tillkommer honom såsom svenska evangeliskt-lutherska kyrkans öfverhufvud. För nårvarande ega utländningar af främmande religion av nedsätta sig i riket, fastän de. ej utgöra ett tillräckligt antal att bilda ett kyrkosamfund. Genom denna hvärest endast talas om öfvergång till ett annat kristligt religionssamfund, kan möjligtvis afses eu stadgande, att vår egen kyrkas medlemmar ej få utträfla ur statskyrkan, utan att sluta sig till något annat kyrkosamfund. Men hurn förfaras bör, om någon vill öfvergå till ett religionssamfund, som ej Ännu är inom riket organiseradt, fiones ej stadgadt. Den bestämmelse, som möjligtvis skulle kunna härledas från slutet af 1, att en sådan person vore pliktig att i kyrkligt hänseende ställa sig will efterrättelse de för svenska kyrkans medlemmar gifna föreskrifter, vore orimlig. I den kongl. propositionen om upphörande af landsflykt såsom straff talas också om förvisning från riket, hvarigenom det blir otydligt, huruvida regeringen förbehållit sig den rättighet, som inom alla andra länder eger rum, att från riket för en eller annan orsak förvisa dit inkommande främlingar. Vore denna rättighet upp häfd, skulle det vara omöjligt att ur riket förvisa främmande proselytmakare. I 1781 års författning, som ännu är gällande, finnes dock stadgadt, att främmande proselytmakare böra först bötfällas och sedan, om de det oaktadt fortfara med sin verksamhet; mista den förmån att i riket vistas,. Staten bör väl, då den enskilte eger rättighet att köra på dörren den, som söker utsprida villfarelser inom hans familj, också ega rätt att från sitt område förvisa den, som utsprider villfarande läror. I 6 2, 3 och 4 finnas visserligen straff stadgade mot åtskilliga slag af proselytmakeri; men proselytmakeri kan ega rum utan att det riktas emot de enfaldige — de, son förändra religion, t. ex. bröderne Schlegel och Winckelmann, äro visst ej alltid enfaldige — utan att ske af föräldrar och målsmän, utan användande af bedrägliga medel, hotelser och löften om timliga förmåner, men bör väl ej, fastän det ej kan räknas till dessa kategorier, lemnas ostraffadt. Talaren ville visst icke inskränka den i 6 medgifoa rättigheten för svenska kyrkans medlemmar att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, men ansåg dock, att man i detta hänseende borde gå högst försigtigt tillväga. Professor Lindgren ville fåsta lagutskottets uppmärksamhet på det antingen afsigtslöst olyckliga eller afsigtligt tvetydiga sätt, hvarpå l:sta blifvit redigerad. Vore meningen att stadga, det hvarje svensk man, som utträdde ur statskyrkan, skulle såsom medlem ingå i något annat kristligt, af konungen erkändt kyrkosamfund i landet, så hade man, genom det uttryckssätt man valt, de faeto upphäft hvad man såsom lag velat fastställa, enär i uttrycken de facto låg medgifvande af rättighet att ej behöfva tillhöra något kristet religiöst samfund, da den affallande blott behöfver vid sitt utträde ur statskyrkan förklara, att han vill ingå i något sådant kyrkosamfund, som framdeles kan komma att med kung ligt tillstånd bildas, hvilket såsom möjlighet kunde tänkas komma att inträffa äfven med sådana sekter, som t. ex. mormonerna. Har åter meningen varit att, utan att i tydliga ord uttala en så ultraliberal sats, utsträcka den så kallade religionsfriheten ända derhän, att en svensk medborgare icke behöfde bekänna sig till någon religion, så bade man öfvermåttan väl lyckats att, med för den stora allmänheten sauverad apparans af ätminstone i någon mån kristlig tendens, ställa dörren vidöppen för reJigionsfrihet i den mening, att ingen religion behöfves. För öfrigt instämde talaren med biskop Thomander. Biskop Fahlerantz och doktor Sandberg begärde och erhöllo ståndetz tillåtelse att i nästa plenum afgifva yttranden om denna nu till lagutskottet remitterade proposition. För öfrigt upptogs plenum af protokollsjustering. : E Borgareståndet remitterade till vederbörande utskott de i on:;dags aflemnade kongl. propositionerna, med undantag likväl af de tre, som an å religionsfriheten, qvinnans myndigblifvande och skoghushållningen. För ståndets öfriga förhandlingar i detta plenum nekar oss utrymmet att i dag redogöra. Bondeståndet. Sedan flere längre protokoller blifvit justerade och talmannen lemnat upplysningar angående inbjudningarne till högtidligheterna i anledning af prins Oskars och hans gemåls hitkomst, väckte Nils Larsson motion, att ständerna måtte till K. M:t ingå med anhållan, att han ville till norska stortbinget göra framställning om transitorätts beviljande oberoende af de andra frågor, som med detta .ärende voro sammanblandade, då norska storthinget nyligen afslog den kongl. propositionen derom, och hvilka andra frågors beskaffenhet Nils Larsson ansåg till största delen hafva föranledt att: förslaget af storthinget förkastades. — Statsutskottets utlåtande n:o 73, i anledning af EK. M:ts proposition om upphörande af fouragepassevolansafgiften vid beridna rusthållsregementen, Sfvensom angående i detta ämne väckta motioner, föredrogs derefter. Utskottet har icke allenast tillstyrkt, att rusthållare, såsom den kongl. propositionen föreslår, må blifva befriade från fourageringsbestyret å möteseller mönstringsplatserna, utan att denna befrielse må utsträckas äfven till marscherna mellan mötesoch mönstringsställena samt sqvadronernas samlingsplatser ; men en af Nils Larsson väckt motion-om dylika fördelar för de rotehållare, som uppsätta Jemtlands hästjägarekår, har af utskottet blifvit afstyrkt på den grund, att rotehållarne der redan nu äro befriade från fourageringen under mötena, men med uttrycklig förbindelse att besörja densamma under marschdagarne. Det första tillstyrkandet blef utan diskussion bifallet sådant det af utskottet framstälts, men i fråga om Jemtlands hästjägarekår visade motionären, att samma grunder för lättnad åt dem förefans som för rustbållarne i det öfriga riket. Anders Olsson från Jemtland, Gustaf Johansson, Daniel Danielsson och Petter Jönsson förordade Nils Larssons yrkande, hvarefter utskoitets framställning Liten furkontiner amn armen FE