Aftonbladet – 18 juni 1857, sida 3

under hvilka han ännu måste vänta på mötet i Trouville, och söka medel att samtala med sin mor om den kinkiga frågan, Fru de Chesne låtgade icke märka detta uppförande, som var något besynnerligt i närvoro af ett vackert fruntimmer; hon förvånade sig icke öfver att han föredrog sina minnen framför en förtjusande verklighet; hon mottog honom alltid förbindligt om morgonen, då de måste råkas vid frukosten, och smålog emot honom om aftonen, efter en dag, tillbragt af honom så långt som möjligt ifrån det hus hor bebodde, j Denna måhända tillgjorda likgiltighet varade flera veckor innan Octave märkte den; men. en morgon, då ett starkt regn hindrade honom att företaga sina långväga vandringar, föll det honom in, för att förekingra sina tankar, att betrakta fru de Chesne och. för första gången visa sig artig emot sin mors vän. Utan att medgifva någon jemförelse mellan Laura och Sextilie, kunde han icke afhålla sig att finna behagligt den förstnämdas glädtiga väsende förenadt med en liten anstrykning af melankoli, som så väl passar brunetter, hennes ögon sällsynt svartblå, hennes växt smidig som en ung flickas, och hennes fot nätt och väl formad. Parisertidningarne hade uteblifvit den dagen, och ingen granne hade gjort besök dagen förut. Octave, mindre qvick sedan han blef kär, visste icke hvarom han skulle tala och hvem han skulle häckla. Till råga på olyckan hade hans mor lemnat honom allena med. fru de Chesne. Han befarade att anses ohöflig, om han teg för länge, och i den enda afgigt att lifva samtalet, meddelade han fru de Chesne de iakttagelser han gjort i afseende på hennes qvickhet och hennes skönhet. Hon hörde på honom utan att: bli stött, men utan att röja den minsta rörelse. Octave, sårad i sin egenkärlek, ämnade börja mer direkta komplimenter, när solen åter sken fram och väckte hos honom begäret att ströfva omkring inejned Sextilie eller snarare hennes hågomst.