Aftonbladet – 18 juni 1857, sida 3

de uf rikets newtralitet, å riksgäldskontoret anvisade och derstädes med hela sitt belopp, 2,500,060:rd: bko, lyftsde kreditiv-såmma blifvit använd, fann sig taldren, på grund af det naturliga sambandet -mella: följder o h orsaker, föranlåten att, :ill motiverande at sitt ondöme om de här ifrågavarande dryga kostnaderoa, fttra sina tackar om sjelfva ne iteten, till bvars upprätthållande dessa kostasder blifvit nn vände. Fan förklarade sålunda, det han ansåg nentralitetsförklaringen icke ha varit af någon nödrvändighet påkallad. Denva åsigt delades af en stor del ria: almärchelen, som, liksom tal., ausåg neutralit.tsförklar.ngen afgifven i ryskt inireste; ty då Ryssland egde Östersjöns ena kust och derigenom sjelf var i besittuing af hamnar vid detta vatten, hade deanz makt icke något beho! af våra hamnar, hvaremot vestaakterna kusnat behöfva dem, om saken icke för dessa makter varit till följd af dera öfverlägsna szridskrafter, tämligen likgiltig, oc de för öfrigt, om de veiat våldföra vår neutralitet, Iätt kunnat söra det. Ait neutralitetförklaringen afgafs gemen samt med Danmark var ett ytterligare bevis på att tet skedde i ryskt intresse, då man nemligen hade ig bekant det denska hofvets nära förbindslser med Ryssland. Väl kunde ätgärden äfven derjemte ha haft att annat syfte, att nemligen vid ständernas samman.räde göra dem begriplig nödvändigheten af anslag, sö afsigt, som äfven ganska riktig: vanns. Huru föga steget eljest kräfdes af den allmänna ställningen i Europa, visade sig, om man betraktade händelserna i sin tidsföljd. Den 15 Nov. 1853, då neutralitetsförklaringen afgafs, hade ännu icke något eurooeiskt krig utbrutit, utan blott en tvist mellan Ryssand och Turkiet, dervid Ssverge visade så litet in-ressa för sin fordne allierade, att det icke ens hade stt svenskt sändebud i Konstantinopel. Krigets utbrott dateras vanligen från slaget vid Sinope, men Jenna händelse var icke heller anledningen till den svenska nöutralitetsförklaringen, som var utfärdad edan 6 veckor innan nämde slag stod. Vestmakernas krigsförklaring åter följde först 6 månader efter det svenska neutralitetsmanifestets utfärdande. Men var då neutralitetsförklaringen af någon nytta för Ryssland? Ja; ty då Szrerge genom sin förklasing hade gjort sig för båda parterna omöjligt, fann sig Ryssland fullkomligt tryggadt mot alla aventualiteter från svenska sidan. Att Ryssland ej heller gjort några verkliga svårigheter mot neucralitetens erkännande bevisade hr af Nordins nyligen på riddarhuset afgifna yttrande, att det, efcer hans återkomst till S:t Petsrsburg i Januari, ieke behöfdes mer än en timmas samtal med kejsar Nikolaus för att förmå honom godkänna neutrålit en, och Nikolaus var sannerligen icke dena man, som låtit öfvertala sig, om han ej dervid funnit sitt intresse. Hade deremot Sverge, som under de sista 50 åran vägt icke så litet i händelsernas vågskål, ehuru tyvärr alltid i sin mäktige grannes intresse, åtnöjt sig ned att iniaga en afvaktande ställning, och Östersjöintresset blifvit tillbörligen bevakadt, skulle rmåhända vestmakterna ha åt detta håll vändt en del af de betydliga stridskrafter de använde i Svarta hafvet, och vigtiga resultater kunnat vinnas. Men i hvad fall som helst hade en afvaktande ställning alldelez icke varit förenad med några olägenheter. Vidkommande nu det sätt, hvarpå man användt de ifrågavarande 2,500,000 rår bko till upprätthållande af denna neutralitet, som aldrig var hotad, fästade sig salaren vid de för dessa medel bekostade truppsammandragningarne på Drottningholm, kommenderingarne på Gotland och på fästningarne, den på vestra kusten belägna Karlsten ieke till förglömmandes, uppköpet af artillerihästar oeh stöflor, utrustandet af små eskadrar, som mot vestmakternas väldiga flottor alldeles ingenting skulle ha kunnat uträtta, o. s. V. 0. 5. V., Bpörjandes hvad allt detia hade med neutralitetens upprätthållande att skaffa. Emellertid hade på detta sätt blifvit depenserade och bortplottrade kreditivmedel till det ansenliga beloppet af 6,600,000 rdr rmt, utan att rikets ständer haft tillfälle yttra sig om eller fastställa vågot system i afseende å de ändamål, hvartill dessa medel blifvit använde. Hvad särskilt beträffade neutrelitetsanslaget, hade för dess användande inga föreskrifter varit lemnade, men hvad åter angioge det på grund af 63 regeringsformen anvisade mindre kreditivet, vore det på tiden att statsutskottet och rikets ständer tillse, ati detsamma icke kommer att, såsom man i förevarande fal varit händelsen, betrakias såsom någon supplementarkredit till 4:de och 5:te hufvudtitlarne. Grundlagarne böra efter sin ordalydelse tolkas, och det vore af vigt att missbruk dervid ej finge blifva till vana och vinna häfd. Varande det slutligen af högsta vigt, rit upprätthålla den principen, att detta kreditiv är fsatt för tiden mellan riksdagarne och följaktligen icke får, såsom nu skett, användas äfven sedan risets ständer sammanträdt. Något särskilt yrkande afseende å det förevarande memorialet fann sig tal. ej kunna framställa. utan hade han endast afsett, att få i ridderskapet och adelns protokoll bevaradt vittnesbördet om konseqvens uti en 50-årig parlameaarisk verksamhet. Hr Carleson anmärkte, att den förre talaren orikigt uppgifvit, att peutralitetsförklaringen blifvit utärdad den 15 November. Densamma beslöts först len 14 December, och kunie följaktligen först senare utfardas. Förklaringen afgafs under en tidpunkt, då råga var endast om den s. k. orientaliska tvisten, vilken på intet sätt rörde Sverges intressen, och len afsåg att bestämma hvad svenska regeringen insåg förstås med neutralitet, något, hvarom tvister tadsa varit förda och nu också kunnat uppstå och nedföra betänkliga följder. Anledningar förefannos remligen redan då, att Frankrike och England skulle landa sig i striden. Genom det tidiga utfärdandet lade man också tid att under vintern och innan ientligheternas utbrott om våren bringa till slut de underhandlingar och skriftvexlingar, som kunde föritses, och äfven ganska riktigt inträffade, och hvar: örutan Sverge måhända blifvit inveckladt i en strid) om icke angick oss. Grefve Anckarsvård hade desstom sjelf uttalat den åsigt, ätt Sverge bort, om örhållandena så fogat, blanda sig i striden, och taaren hemstälde, om grefven hade velat, att Sverge å gjort det lika oförberedt som t. ex. 1741. Dess! tom var det ju naturligt, att då tillträde till vissa amnar blifvit de krigförandes flottor förbjudet, kulle de fästningar, som försvarade inloppet till essa hamnar, försättas i försvarstillstånd och derför örses med garnisoner och bestyckning. I Fördelen hade dessutom ingalunda varit på Ryssands sida, utan tvärtom; ty Ryssland, som sjelft hade amnar vid Östersjön, hade ej något bebhof af våra, vilket deremot var och ägnu mer kunde ha. blifvit ändelsen med vestmakterna, för hvilkas flottor våra esta hamnar stodo öppna. I Utrikesministern, frih. Lagerheim, började med att örklära orsaken till sin frånvaro, då tredje ; hufvidteln ventilerades, och att med sin tjugoåiiga bortoaro från. fäderneslandet ursäkta sin ovana vid de arlamentariska formerna. Hvad nu förevarande mne angick, ansåg tal. det vara omöjligt att utbryta ch till särskilt granskning upptaga en särskilt handDg at koauogens utrikespolitik , utan blefve tillfälle on Sö RR Vr EEE TIER RA RANE nder hvilka han ännu miste vänta nå mötet