Aftonbladet – 15 juni 1857, sida 2

billigt att icke längre rätta sig efter sin grarnes smak; och att förekomma henne vid valet af de andra rätterna, för att ieko bli frestad att härma henne. Han skyndade sig att. beföra rädjurskotletter. Huru stor blef ieke ans förvåning, då han .två minuter. derefter hörde :der okända i sin ordning begära samma rätt! Så gick det ock med de andra aten. Hon gör. narr af migs, tänkte Octave, sller ock. fäster. hom. ingen uppmärksamhet vid mig och:råkar händelsevis att tycka -om rådjursstek ech rådjurskotlotter, eller ock har hon ett lustigt lynne och har ingeating emot skämtsamma upptåg.. Och:som:man fortfor att. bibshälla! anosymen, försökte han, sisom sista utväg, att skapa sig em opinion om sin granne, efter så väl de moraliska som de fysiska anledningar han kunnat inhämta, er lilla hårloekew, tänkte ham, stem så natt faller addom hatten, är så bloxd, bennas hals så ungdomlig, hemnes växt så fin. allt hvad jag kan bli varse af hamnes persor bär em så utmärkt prägel, --hemnes bordskamrat bar så helt och hållet utseeade af en! beskedlig familjfar, söm är ute och roar sig i sälskap: med en älskad dotter, att jag är mäkts frestad att trö mix okända vara en, gamska förtjusarde ung flicka... Med dem bestämda ton, med hvilken hom talar till uppassarem, dem öfverdrifaa omsorg hom röjer att ioke värda sig om, det skämt hon tillåtit sig till tvar på mitt, tyeks snarare tillhöra en fru, än en flicka. I alla fallv, fortfor Oetave, då han hörde vid gramnbordet begäras sista rätten hvilket han äfvem skyndade att för, sin. de göra, skall jag nog fö se hemmo om ett ögon. blick, och jag är icke parisare, om ieke alls nina tvifvel bli upplysta.s ; Den okända steg upp samt fann för godt tt vända sig om. Octave stod alldeles blän: lad — han häds icke drömt sig henao så MD är bestämdtoön ång flickan, tänkte han hänryekt, i det han beundrade en adertonårig