Aftonbladet – 13 juni 1857, sida 2

. frorewen gilver Giter, de åter ieke kunna flana nh Örjsra griusor i uaderdånighet, och det är en vanl a. företselas, att liberalistness blommor bära servil aj Mens frukter. Derifvån har, Gud vare taek, d preussiska lardsreprsseatationen afbållit sig, o vad sem var källan till dess lojalitet är äfven eo saken till dess sjelfständighet. Efter denna, från hr Stahla ståndpunkt ganska a tagliga argamentation bifogade likväl br professo: dea sofistiska slutsatsen, att det ingaluada liger ni gen konstitusiosalism deruti, att uti de bestämda fal som författningsenligt och inom välberäknade gräl Tisor äro hänvisade till landsrspresentationen, de! njsamma äfven utöfvar sin makt, så att deriggnom ri nigeringens afsigter ofta ieke komma till verkställis rihet. Att vis, tillade han, okupna bafva ett sjel ständigt vetum, samt att detta vårt votum, det m ut alla huru som helst, icko skakar ministeren, ju detta bevisar tvärtom, att konstitutionalismen iek finnes till hos oas och icko eftersträfvas. Vi åsyft jen stark regering och söka på allt sätt göra henn -jeberoende af ess; men just derföre måste vi äfve förfakta vårt eget oberoende af henna. Så yttrade sig hr Stahl den 8 Maj. Kreuzmitung har nu varierat detta tema oeh bemödat sig at tihålla jomvigten på den nmykomeerrativa doktrinen Islappa lina, med tillhjelp af de Stahlska lärosatser ijnas balanserstång, samt dermed vål rättfärdigat si! patenträtt såsom politisk akrobat, men alls iekelem nat något prof på uppriktighet eeh sond logik. En ligt Kreuszeitung kämpar herrehutet nu för kroan Omskränkta makt. Tjeastemannaståndet, påstår de Ifeodala bladet, år icke namera såsom förut under ;Jkastadt kronans vilja. De tider äro förbi, då Fre tjdrik den store, när han så fann för gedt, skicka ;jde sina förvaltningstjensteman till Spandau eller an dra fästnisgar. i händelse de icke orilkorligt åtlyd de honom. Nu vore tjenstemannakåren en makt jsem inskränker kronans rätt. Hela der moder. na byråkratien tager en ofelbarhet i anspråk jsom endast tillkommer kronan. Om derföre her. jrehuset gör opposition, så gåller densamma ie ke kronan, uter kronans tjenare, tjorstemannakåren, hvilken inskränker kronans rätt, hvarföre denwa op: position just utgör den rätta lojaliteten. Ån skatte lvägran, riktad mot ministeren, innefattar blott en neutralisering utaf den genom det moderna tjenste mannaväldet utöfvade inskränkningen af krenans makt. På ett annat ställe heter det: embetsmännen äre kronans rådgifvare; det måste derföre vara landets representation obetaget, att äfvenledes meddela sina bättre räd. Dot var nödvändigt att framlägga för edra läsare detta program af dem nya prenssiska oppositionen, hvilken förnekar sin oppositienella karakter, för att kunna belysa den sällsamma fasen af våra konstitutionelfa förveeklingar. Men denna rörelso har äfven sin muntra sida. Horrarre tillfriskna långsamt från sin medeltidssjukdom oeh bete sig som politiska malades inagineires af nytt slag, hvarvid vistorligen oekså verkligen tillräekligt junkerligt sjukdomsstoff qvarsitter i de skröpliga lemmarna. Kostligt är emellertid deras till hälften krampaktiga famlande hit oeh dit, när å ena sidan de oförbätterliga ministeriella samt de gäckande demokraterra på den andra framdraga sina fordna satser, t. ex. Stahls påstående, att kromans vete mot rePresentationens rätt tll skattevägran vore en duell med en oladdad pistol mot en laddad, en liknelse, öfver hvilken då för tiden hela hans parti jublade. Oeh pu har den afsättliga ministören fått på sin lost att utföra Ön alldeles dylik duell med det oafsättliga och oupplösbara herrehuset. Huru skall man då kunna annorlusda än såsom en komisk förställning betrakta konstgreppet, att de råd, som kamrarne gifva kronan, siällas vid sidan af minmistraroes råd, under det att kamrarne ieke mera äro, såsem de fordna ständerna, endast rådplägande, utan tillika beslutande korporationer, oeh deras nej till lagförslag, samt i symnerhet till skattepropositioner, har till följd, att ministören ej får några penningar, utan måste ställa sin hushållning sparsammare, för att kuana bestrida de nödvändiga statsutgifterna? Med få ord, partiet Gerlaeh må sträva emet huru myeket det vill oeh util arlamentariska krumbugter hålla fast vid sina egoistiska medeltidsåsigter, tiden ryeker dem doek med sig, tager dem i sin tjenst, ooh gör dem till ofriviliga presenterbriekor för de moderna idkerna, Kronan oeh byråkratien måste vänja sig vid att någon skenkonstitotionalism ieke vill befästa sig i Preusjen, såsom fallet var med de sydtyska kamrarne förel. 1848. De måste vänja sig att hålla afråkning medi. kamrarne och regera tillsammans med dem. Oppositionspressen bemöter fertfarande med hånl! len uppenbara inkonseqvens, hvartill den yttersta! lögera nu gör sig skyldig. Visserligen hafva del! reussiska småherrarne icke med ens blifvit förvandade till frihetsvänner. De drömma om en inskränking af embetsmannaräldet till sin egen uteslatandels ördel, om afsättlighetaf alla domare med undantag lott af patrimonialdomrarne, om återställande afls agträtten och erhållande af skattefrihet. Men oms inkrarne uti sin nya metamorfos ieke helt oehll Ället frigjort sig från den gamla syndiga Adam, såln afva de dock upphört att agitera och intrigera motk örfattningen. De ställa sig på parlamentarisk bot-h ;n samt vänja landet och sig sjelfva vid de parlarertariska rättigheternas utöfvamde. Man bör likvållå etånka, att då vid förra sessionen ett stort antalln Irslag väcktes om revision af författningen, har denna Ången endast regeringen ingifvit ett dylikt, hvilket kväl blott till en del blifvit med en svag majoritet intaget, nemligen rättigheten för ministören att ummankalla kamrarne under loppet af Novem;r eller December månader, i stället för att ;t hittills ovilkorligen skelat ske i November, raremot den andra vigtigare delen af revisionsföraget (enligt hvilket dem tid af 21 dagar, som au all förflyta mellan tvenme revisiensomröstaingar, ulle minskas till 10, för att uaderlätta författniagsdringar) afslogs med dem ansenliga majoriteten aflex röster. Den lexa ministören derigeaom erhölll r så grondlig, att de öfriga tillämnade förslagensi I förfavtmiogsändringar qvarstasnade uti ministrar 8 portföljer. Allt detta saknar doek icke vin bedlolse. År 1852, sedan franska statsrtreoket badelup ;kats, skulle man utan svårigket konmat upphäfvajks n preussiska författningen, och det saknades ieke stor (om af de högljuddaste var br v. Manteuffels)or: vsrardo faktotum, den nuvarande prewmiske gene-Ide komsuln i Köpenhamn, Ryne Qushl:) som ifrigtså ordado en efterföljd af des franska samhällsräddgssystemet. Nu vore kopstitutionems upphäfvandelunr omöjlighet. Men om sålunda, såsom en talare ryckt sig, ewmwarismea krossat hufvudet met det)På dala motståadet, så bör maa göra deasamma rätt-stå 2 i detta fsll, och ieke jaga denramua tillbaka iall I ruttna servila pölen. Den yttersta högern har k under dea förtlataa sessioner röstat för tryeksten och mot skattepropositiener; det är deck et, sam borde erkännas äfven af den Iberala oP-lutf onen. De engelska kommunerna hava blifvit åri a genom det bruk do förståst göra af sin power!! be puree. De voro dock till em början så föga insade, att de ännu 1771, således nästan ett årdrande efter revolutiomon, läto kasta tveane bokkare i färgalso, derföre att de offentliggjort parentsdebatterua och dervid anfört talarmes mamn. 038 sitta nu skat med är den absolmtistiska feodala isen bruten, detta är ett faktum, som har sin märkvärdighet. e österriiska amresliakterma gifva ämme förlstre ket ordande. Våra oppotitieasblad söka i Prousframkalla exeraplets efterföljd i flera olika ferhittills doek utaa framgårg. Och om verkligea estiåtgärder till slut vidtagas, så har de. geda eke6 deraf förtagits genom Österrikes raskarebla liagssätt, Wienerammestiom skail komma attkus ålla sig till den preutsiska såsom en originalting till en kopia. Det har ofta varit på. De esiska flyktingearae skulle deek glädja sig åt saoch jublande återvända till hembygden. sa 26 Mej 1857 har ändsiligen Neufehåiel kori åtnjutande af sitt definitiva felkrätsliga erkäae såsom sehweizisk kantom Sådan var det tragiska slutet af vojalistupproret don 8 September det år. Sedan ae neutehätelska s. k. Mrogna, isterna, hyilka doek i sjelfva verket städse hafi egna intressen i sigte lika myeket som den diga tillgitvenhater för preussiska korungahuset, blifvit slagna på bataljfältet, halva de nu äf. å upderhandlingarnes falt, tillika ned den ska diplomatien, Jidit est totalt nederlag. lertid fröjdar sig här hela vyerlden, med uadanlett af ett litet bekamt kotteri, åt att Preu; . Mm sitt om är sent gjorda sfstående frå en; ns skadeorsältning, gått med någor värdighe: riden; att fröct till framtida strider om en jordär fullkomligt likgiltig för det precwsis) för alltid undanröjd, och att mar hädanipper vidare höra talas om denna bedröfliga ifvar hela Eurepa med rätta såsom odräglig: öfverklagade anta; 1 genom depetehstölderma beryktade f. d. viee kan le 9 T icke jerd väl icke för