TaBEpersonalen på tangholmen Eunna till en del: vändas för dessa arbeten. Det ogynsamma intr ket af ståndets i afseende å Stockholm styfmod liga beslut skulle härigenom till en del aplån Hr grefven föreslog alltså beviljandet af de u statsotskottet tillstyrkta summoroa och att der skulle fästas det vilkor, att K. M:t efter ko munens hörande, skulle bestämma bangårdar läge. Friberre A. C. Raab trodde det skola ådag lägga alltför stor brist på följdriktighet, om ds anslag bifölles, då medel ej blifvit anvisade : någon jernväg. Dertill komme, att man ej kun veta om i framtiden en eller två banor kom att utgå från hufvudstaden. Tal. önskade och ho pades för sin del, att det skulle blifva blott en, o man borde således ej beviljk medel till 2 bangård: af hvilka den ena kunde blifra alldelss öfverflödi Men då 2 stånd stannat mot 2 i afseende å jernv gen från Stoekholm, vere bäst återremittera fråga på det beslnt måtte kumna fattas i komseqvens m rikets städers beslut i sjelfva hufvudfrågan. Isar ma syfiaisg yitrade sig general Lefren, frih. Spren porten ech hr Hjärne, hvilken sistakmde förklara att det skulle vära barockt eitafslå, ingar hofrudfr gan blifvit afgjerd, ett yttrande hvarför han fi uppbära skerpa tillrättavisningar af flera talare. yrkandet om återremiss förenade sig au oskså greft J. Haenilten, då hans förslag om bifall ej famn någ understöd. — Frih. R. Cederström, grefve B. Sparr hr Stjernevärd, grefve Anckarswärd, frih. Tersmed samt grefvarne Liljencramte och 4. EB. v. Rosen änsåg deremet att, i konseqvens med stårdets förra beslu ingenting annat än afslag kunde komma i fråg Frib. Cederström, med hvilken grefve Anckarsvärd ir stämde, ansåg det dessutom af vigt, att man bestämd motsatte sig utskottets vådliga förslag. Vid anstäl votering afslogs punkten med 61 röster mot 40, hvilk voro för återremiss. Sedan sålunda alla arslagsfrågerna blifvit afgjo da, återgick ståndet till de förbigångna punktern 2—5. Vid den 2:dra punkten, tillstyrkande ett sy stems fastställande, beslöts, på yrkande af frih. Ä Cederström, oatt ridderskapet och aldeln skulle, me afslag af denna punkt, förklara, att något allmän system för statens jernrägar ej nu bör fastställas. Om 3:dje punkten, hvari bestömmse hvilka jern vägar skola såsom stamaller statsbamor anses, upp stod en längre diskussion, enär meningarne voro mye ket delade, buruvida hela denna punkt, eller åtmin stone vissa momenter deri borde afslås, eller endas löggas till handlingarne. För den sednare åt gärden yttrade sig frih. A. C. Raab, brr L. J. Hjert och IE. v. Troil, grefve Ugglas, frih. Ahlströmer, gret ve Frolich, hr lijärne, frih. Tersmeder och hr Bildt Man förklarade sig nemligen anse, att då stånde nyss afslagit den 2:dra punkten, som handlade on fastställandet af ett system, och då ståndet för öfrig redan yttrat sig öfver de banor till hvilka anslag voro beviljade, kunde ståndet nu ieke ingå i någor särskilt pröfning med afseende på de bansträck ningar, hvilka skulle utgöra det i andra puok ten ifrågasatta systemet. Häremot invändes a grefvarne HE. Sparre osh Anckarsvärd samt fri herre Cederström, att det vore mera i sin ordning och mera Ööfverensstämmande med Odfligt bruk att på en kongl. proposition ett bestämdt svar afgåf. ves än att densamma lades till handlingarne. De yr kade alltså att punkten måtte afslås, undantagande grefvarne Sparre och Anekarsvärd likväl härifrår punktens 4:de mom., som handlar om södra stambanan, hvilket mom. äfven de ansågo böra läggas till handlingarne, enär ståndet till nämde bana beviljat Hulag: Hr RB. T. Cedersehöld yrkade äfrenledes af. slag å alla momenterna, med undantag af det oeh förklarade sig anse detta vara af största vigt, enär, om adeln i detta hänseende förenade sig med presteståndet, som äfvenledes afslagit dessa momenter, hade de der omhandlade bansträekningarne blifvit af 2 stånd afslagna och frågan em dem, såsom varande en ekonomisk lagstiftningsfråga, som konungen velat gemensamt med rikets ständer afgöra, för denna riksdag förfallit, och således ej kunde blifva föremål för votering i förstärkt statsutskott. Hr Bildt, som sist hade ordet, förklarade emellertid, att stateutskottet, under de fyra riksdagar han varit medlem af detsamma, alltid ansett ett läggande till handlingarne betyda detsamma som att frågan för den riksdagen förfallit, och att således inga betänkligheter borde möta att lägga den ifrågavarande punkten till handlingarne. Vid votering bifölls med 56 röster mot 53 en af friherre Tersmeden formulerad preposition af innehåll, att ridderskapet och adeln, till följd af sitt vid andra punkten fattade beslut och då ståndet redan yttrat sig öfver de banor, till hvilka anslag blifvit beviljade, ansåg mom. 1, 2, 3, 5 och 6 i tredje punkten ej föranleda till någon annan åtgärd, än att desamma måtte läggas till handlingarne. Sedan voteringsrewltatet blifvit tillkännagifvet, anmälde hr Cederschiöld sin reservation mot det fattade beslutet, hvilket han likväl nu ansåg ha mindre att betyda sedan em ledamot af statsutskottet förklarat, att ett läggande till handlingarne vore liktydigt med ett afslag, en förklaring, den tal. amsåg ha till väsentlig del bidragit till voteringens utgång. Nu uppträdde likväl hr Bildt och förklarade, att han alldeles icke yttrat, det ett läggande till handliegarne betydde detsamma som vett afslag, utan endast att frågan vore förfallen. Tredje punktens 4:de mom. (om södra stambanan) lades derpå utan votering till handlingarne och 4:de punkten, afstyrkande bifall till en af hr Wallenberg väckt motion, bifölls utan diskussion. Beträffande 5:te punkten, som tillstyrker ett gillande af den i EK. M:ts proposition uttalade åsigt om norra och vestra stambanornas förening inom hufvudstaden, uppstod deremot en ganska liflig debatt, i det frihrr. Ahlströmer och Sprengtporten samt hrr Primtsenskjöld och Bildt med mycken ifver påyrkade att, med anledning af beslutet vid 11:te punkten, och på det ståndet ieke måtte uttala något bestämdt omdöme eller fälla någon dom i frågan om t bangårdarnes förening inom hufrudstaden, äfven denna punkt måtte läggas till handlingarne. Dessa talares uppgifter om hvad de med denma åtgärd egentligen åsyftade och hvad de med detta uppskjutande af domen öfver förslaget egentligen menades, s voro emellertid myeket sväfvande, ty de undveko noga en bestämd förklaring, vare sig å ena sidan att de ville hålla frågan Ööpper, på det den än en gång måtte kunna bringas å bane vid denna riksdag, eller å den andra, att de ansågo den kfren genom läggandet till handlingarne vara för denna rikadag definitivt afgjord. s Deremot ådagalades af friherrarne Cederstöm oehl Tersmeden, grefvarne Rosen, Anckarsvärd och Sparre amt hrr Hjerte och Cederschiöld, att denna punkt befanne sig i en helt annan kasus än den nyss till randlingarne lagda tredje, evär den mu förevarande Bj kunde anses vara genom något föregående beslut gjord och oerdställningen i densamma vore sådanr, stt den nu fordrade ett bestämdt svar och beslut, hvarigenom likväl kommande ständer vore alldeles o förhindrade att godkänna ett dylikt förslag, om ett fö jådant för dem framlades. Hr Hjerta ansåg likväl, utt om man finge tre års betänketid, vore sådant säkerligen ej befara. Grefre Anekarsvärd och hr Jederschiöld erinrade tillika huru vigtigt det vore att vara på sin vakt och bestämdt säga ut hvad man nenade, sedan hr Bildt upplyst om den väsentliga kilnad, som skulle vara mellan ett afslag och ett äggande till handlingarne. Vid votering utföllo oekså 4 röster för afslag, nen blott 40 för punktens låggande till bandlinarne. j Under denna diskussion vidrördes frågan om lämpigheten af banornas föreslagna förening i Stockholm ndast i förbigående, i det frih. Sprengtporten med änvisande på de stora tunnelar och dylika företag, om blifvit utförda i andra länder, t. ex. vid Lyon, ökte visa, att hvad som här blifvit föreslaget vore I emförel: vis en obetydlighet. I afseende å utförbarAl eten try ade sig tal. vid öfverste Eriesoms auktoet. FH. :dde. trodde äfven, att den. som bygt Stoekolms sluss och skeppsdockor, nog oekså skulle ve.n tt utföra Mälarbankan oeh tunnela genom södra ergen. Håremot invändes af grefve Rosen, att det ore en väsentlig skiload att epränga tunnelar enom sådana berg, som det vid Lyon, der stenen, nan dea hårdnat i luften, vore så lös att borra uti, tt man kunde bestämdt beräkna hvad ett dylikt Sretag skulle kosta. Helt annat vore förhållandet ned de hårda och af remnor genomskurna bergen i tockholm, med 50 fots vattentryck från Fatburssjön ppöfver sig. Sådana berg trotsade alla beräkninar. Tal. anförde ett exempel på en tunnel genom it berg af dylikt slag i Englaad, der man användt 0,000 (1,440,000 rdr) blott för att lånsa tunneln ån vatten och ändå måst öfvergifva företaget, inl dess man uppfann ett nytt sätt att utsstånga ittnet. En liten tunnel vid Dylta station på Köing-Hultbanan hade af samma anledningar kostat inst 10 gånger så myeket som man beräknat. I fseonde å det argumei r b st