Aftonbladet – 13 juni 1857, sida 2

OO SER UU normala beleppet, d. v. s. om kardidat f — ihvar och om af de stera menirgsfraktionora De osammanhängande, orimliga, brådmogr S!kandidatorerra hade blifvit likasom borttork. jdide af epiniorere och publieitetena bränsarc sel och betäekte med sinaöfverlefvor den ksmj — plats, der de qvarlefvande nu stado i begrep Tyiatt täfla om segern, och dessa togo sig ick ol sÅgon hvila. Besök, mått och steg, politisk v,itrosbekärnelser, ingenting sparades, ud: M,idet pressen lät öfver deras hufvuden spela e korsande eld af anfall och försvar, berör och kritiker, samt gjorde sina profetior fö 7 landet. En oerhörd fycka och ära remligen 4,i fall man bestämde sig för den ene; olycko . jderemot och ex förfärlig vanära, ifall ma .tvaldo dem ardre. Uti allt detta teg hver oc jon parti, mer eller mindre, ech det offontli ga lifvet strömmade sålunda fort uti brusar. ide vågor. Rl Det är nästan obehöfligt att säga, det all -idetta numera endast tillhör historien. Val perioder liknar för närvarande hvarje axnat tid af året. Det finnes ej en enda fransman jhvars puls slår ex smula hastigare vid under lirättolsen, att ej mer än 16 dagar skilja ho from fråm det ögombliek, då hela Frank rike kallas att gifva sig nya lagstiftsre Den 21 Juni är och förblir ej anna jäm helt enkelt dem 21 Juni: Denna dag ege ej och kommer ej att för landet eg annan 1jrang och annat värde, äm hvad dem har i al. mansekan. Äfver de bland oppositionen fhvilka synas ha bestämt sig för att hörsam: ma den demokratiska lösen, d. v. s. att gå lifram och rösta, tyckas ögonskenligen vara besvärade af det svalg, som ligger emsllan iförsök oeh framgång, ech under sådana för. hållande ha de svårt att ej finna sig löjliga, och att oj likua personer, hvilka, i afsigt att öfverändakasta ett berg, sysselsätta sig med att i dess fot sticka ia knappnålar. Hvad resultatet amgår äre de ej, kunna de ej vara i ovisshet derom. De betrakta ej sina kasIdidater med mera allvar än sig sjelfva. De, hvilka mar erbjuder demna oppositiorens kandidatur, hvilken på förhand är bestämd att lida mederlag, undarbedja sig densamma, eller omottaga dem ej utan svårighet, Det är för öfrigt ingalunda uader helt oeh hållet republikanska famor, sor de skulle kunna ha någon utsigt att lyckas. Det finnes i Frankrike en ofantlig mängd personer, hvilka önska ett system, mindre slutet för opinionen, än det vi nu hafva, mer hvilka icke desto mindre hysa er holig farhåga för republiken, och som drömma om ett äkta förbund, gamska svårt att åstedkomma, men i deras ögon ingalunda emöjligt, ett förbard emellar det uuvarande styrelsesättet och det parlamenta. riska. Denna meningsskiftning börjar su att uppkomma i allmänra opinioner, eeh till och med i en af dossa tidningar, dem man troliKn i brist på någon bättre benämning kallar alfoffioiella. Donna opiaionsfärg har sin märkvärdighet, och detta enligt min tanke af följande skäl. Ingen kar förneka den nuvarande styrelsom att der gjert och ännu) gör vaekra oeh ädla saker. Utam atttala om ess militära sida, dess förhållandon till utlandet; dess inro förvalt; skulle den, äfven om dena au stannade ina stora verk, vidj. let, som den redan fulländat, vara värd att! ihågkommas. Hufvudstadens utvidgande, vår-:! den om dees sundhet, dees förskörardo ech : dess riktande med inrättningar, af hvilka många tjona icke blott till prakt, utam ock till ; nytta, skalle ensamt i och för sig kuzna g.fva om rogerirg ett mama i historien. Emellertid måste detta erkännas, att sådant ejlc utgör d n förnämsta äran för stora regeringar, ! att dessa igemkämnas på ett djupare drag, den ; rerkan nemligen, som de utöf at på folkensi, anda, de intryck de inpräglat i deseas moraliska och sociala idöer, på de nya utsigter de örmäått öppna på deras politiska horisont. Nå väll I dessa för framtiden så vigtiga länseenden frågar jag mig ofta hvad den b ojuorliga regeringen hittils haft för verkan på f år mationalaxda, och jag finner mig i förläenhet om svaret. Man säger ungefär på följande sätt: Om han, i det han beröfvat oss om fristyj else, lärt oss inse de missbruk vi deraf gjert,lj; enom att visa oss hvad ex ordnad och stark a tyrelse förmår; om han derigenom gjort oss) örståndigare, mera aktningsfulla för makten, bi lindre benägna att sätta den i trångmål och i kaka der samt sålunda pånmyfödt oss för enj. i styrelse; sk Om han öfvertygat oss em tomheten i detlsk råprål, hvarmed vi under namn af parla-lär jextarisk vältalighet under aderton års tid89 Iför ofta öfversväramat, demoralisorat oeh nr opretat landet; ne Om han öfvertygat ess, att man kan vara ty I förträfflig talare, utan att vara folkuppvig-liy re, sprida ljus uti och afgöra em fråga, utamide t sätta hemme i lågor, behandla ett stort då ds angelägemheter, utam att bringa det ilra) ning, samt besitta politisk kraft i afsesude för utlandet, utan öfversitteri; nir Om han åstadkommit någonting snmarlikton er analogt med hvad jag här ofvan uppPin knadt, Sd är det, i min tanke, i synnerhet rigenom, som han med rätta intager on g plats bland styrelserna. Jag tycker mig förmärka några lätta symner till dylika tankar uti de sinnen, hvilka, n att upphöra att älska de höga och lyekongande rättigheter, som tillhöra ett styrelse-j, 4 ty benämdt det parlamentariska, likväl arse frige möjligt, att gemom ett mindre pratsamtihun för krenans inverkan mindre slutet rege-jtryc sätt modifiera detsamma, och sålunda må-!lam ida lämpa det efter det franska lynnet, po: ra än som varit hämdelsen. och ag fäller ingon dom öfver demma opinion.) D inskränker mig att åberopa densamma mye om en fingervisning i dubbel måtte; för mer första bevisar den nemligen fortfaramdet! amn kärlekon till oeh följaktligen äfven saknraintr, efter våra fordma rättigheter, för det am-han. ex benägenhet att foga sig i det märva-!förb de förhållandet, så att man ej återfordrar; ål ja rättigheter uti all deras fordaa formers fr genhet ech samhällsvådlighet. å denna mark är det flenderma till revomit SRerna hes oss uppställa sig och allt merjaand mer skola u pställa sig. På denna punktkomi let som, under förutsättning, att, såsom rn bör hoppss, vi ieke skola inkastag i mya sid ntyr, det problem ställer sig, hvilket man tvety de kalla det franska problemet, det svåra) örat lemet frihet och lugn, hvilket mar vällven ider mäste försöka lösa, och hvars lög-Preus ; skulle skänka sin uppfinnare em vaokRh och varaktigare ära, äm som står att jul da gemom uppresta momumenter. A. IH. (Från Afteviledets korrespondent.) Berlin den 6 Jani. och enmmoitung) har nyligen utveeklat sitt program tråkig R ny lojal epposition, hvilket erbjuder Da et tillfäölla att kavta an ourmmanfatta.