Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 4

uttörande kunde 2 S In För att visa buru ledigt staten kunde bära de utgifter, som vore förknippade med det stora företaget, hade hr finansministern lemnat en lysande beskrifning öfver statsinkomsternas tillväxt. Tal. jäfvade ej den gjorda uppgiften, men trodde att rätta förbållandet blifvit mera åskådligt, om man på samma gåvg fått förnirsma något om wgifterna, hvilka väl också, latt döma af kongl. propositioner vore i stigande. Statsutskottet hade föreslagit, att driftkostnaden skulle så vidt någon brist å detta konto uppkomme, betäckas af bygnadsfondens. Detta vore med andra ord att låna för att bygga och bruka jernvägar. Man ville på framtiden kasta ej allenast bygnadskostnad, utan äfven underhållskostnad. Orimligheteten häraf borde väl lätt inses, och läoge kunde ej ett sådant beslut tillämpas, äfven om det blefve nu beslutadt. Denna öfverdrift, att nu vilja lefva på framtidens bekostnad skulle ofelbart snart medföra sitt eget korrektiv. Eburu tal. ej kunde dela finansministeros åsigt att bsätten för statslåns upptagande vore af underordnad betydelse,, förklarade han sig med glädje bafva hört att den ärade talaren förklarat sig gilla att nödiga medel till jernvägsbygnaden bereddes genom en del på kredit och en del medelst tillskott af statsmedel,. Dessa ord ansåg tal. innefatta en räddningsplanka för hela företaget. Väl visste tal. att den kraft, som finnes nedlagd uti krediten, väcker verldens häpnad och förvåning; men tal. trodde, att af det sätt, på hvilket krediten anlitades, ganska mycket berodde huru mycket som kunde med denna häfstång lyftas. Staten är, då den uppträder såsom industriidkare, ojemförligt den starkaste, och konkurrens behöfde den aldrig befara. Men staten är icke desto mindre underkastad samma möjligheter att göra förlust på företaget, eller, somär detsamma, att detta, då det blir färdigt, icke motsvarar derpå nedlagda kostnader och uppoffringar. Tal. skulle visserligen medgifva att penningeställningen kunde genom stora lån få en tillfällig lättaad. Men tal. tilltrodde sig kunna upplysa, att allmänna föreställningssätttet fästade långt större förhoppningar vid statslånens inflytande på penningestöliningen, än som kunde blifva händelsen. Han uppgaf att många nu lånebehöfvande blott begärde bispringande till Augusti, då det nog skulle blifva godt om pengars. Tal. trodde att, då beklagligen ej räntan blifvit fri, det vore vådligt att bestämma räntan för statslån till högre än 4 9,, såvida man ej ville föranleda en rubbning uti hela inteckningsoch hypoteksväsendet uti landet. Derigenom hade också fullmäktige mindre svårt att bedöma hvilket lån som är fördelagligast, då man hänvisade lånebjudande till kapitalrabattens skala, och man bör ställa låret så, att det, när landet förkofrat sig, kan blifva inbetaldt, om äfven en del upptages utifrån. Tal. ville att bygnadsfond skulle bildas genom ?,,, lån och !,,, tillskott af statsmedel, och att statsmedel skulle afses för ränta, amortissement och driftkostnad. Endast under dessa vilkor ville tal. beträda lånebanan, och hoppades att vännerna till jernvägar för hvad pris som helst ville jemka med sig så mycket. Tal. slöt med att ytterligare citera hr finansministern, som hade yttrat att Sverges öden varit lyckliga de senare åren, och att vi derföre borde vara tacksamma mot försynen.. Hvem erkänner ej detta gerna, och tal. ansåg för sin del, att näst försynen hade vi konungens lugn och måtta under de senaste svåra europeiska förvecklingarne att tacka för den llycka vi åtojuta. Nu ankomme på oss sjelfva att Ibära vår lycka. Tal. uppmanade att följa det höga evangeliet, och att, i hvad på oss ankom, tillvägagå luti den vigtiga frågan med sans och måtta.