yttrande, ochFatt det skulle stå tidningsredaktionerna fritt att genom öfverenskommelse med nämde notarier erhålla del af de sålunda tillförlitligt upptecknade och af talarne sjelfve vid behof justerade anförandena, samt derigenom blifva i tillfälle att, om de så önskade, kontrollera sina egna reterenter. Ehuru denna utvig icke kunde tillfredsställa det behof af skyndsamhet i meddelandet, som är så vigtig för en dagiig tidning, och derföre också endast undantagsvis kunde af oss begagnas, ansågo vi oss dock böra göra ett sådant undantag just för hr statsrådet Gripenstedts yttrande, så väl af aktning för talaren, som af grannlagenhet för ministern, mot hvars framställning vi ansågo oss hafva skäl att göra anmärkningar. -Vi-begärde derföre och erhöllo äfven af riddarhusets egen notarie hr. staterådets yttrande, hvilket blifvit i Aftonbladet tryckt (på ett tryckfel när, som längre nedi detta blad rättas) alldeles så som redaktionen fått emottaga det ifrån riddarhuset, enligt den af hr landtmarskalken sjelf gifna anvisning, utan att red. dervid tillåtit sig någon den ringsste förkortning eller någon annan ändring än ett par obetydliga jemkningar i stilen vid korrekturläsningen. Efter dessa upplysningar torde allmänheten benäget finna, att vi hafva giltiga skäl till den anhållan, att hr statsrådet Gripenstedt behagade med sin reklamation i ifrågavarande fall vända sig till landtmarskalken hr grefve Hamilton, såsom den der genom sina beslut och anordningar i ifrågavarande fall hufvudsakligen gifvit anledning dertill, att hr statsrådets yttrande blifvit i Aftonbladet (såväl som äfven likaledes i Svenska Tidningen) återgifvet på det sätt som skett. Hr Gripenstedts skrifvelse är så lydande: Till Bedaktionen af Aftonbladet: Att referenten af ett muntligt föredrag, helst då detta innefattar en mängd siffror och jemförelser; begår misstag, finner jag så naturligt och ursäktligt, att man visserligen icke eger rätt att deröfver beklaga sig. Vid återgifvandet af mitt anförande på riddarbuset d. 4 dennes förekomma likväl så många och så väsentliga oriktigheter, att meningen på flera stäl len ej blott vanställes; utan ock förvandlas till fullkomlig omening, att uppgifterna blifva alldeles .falska; hvarföre jag också finner mig nödsakad, at: mot samma framställning af mitt yttrande göra några erinringar. Så t. ex. förekommer deruti: Att uppgiften på statsinkomsternas tillökning un der den förflutna tiden är jemförd med hvad som i detta afseende kan motses för framtiden, utan att omnämna, att de förra summorna enligt då gällande räknesätt äro utsatta i banko, då deremot den framdeles nödiga summan af 6 millioner är beräknad i riksmynt. ä Att inkomsttillökningen uppgifvits hafva varit 11,298,000 rdr under de sista 25 åren, då det bort a 11,289) rår riksmynt under de senaste tolf (12); ren. Att år 1838 icke förekom en export af 523,000 tunnor spanmål, utan en import till samma belopp. Att det icke var importen, som vid början af 1830talet uppgick till 21 millioner och 1855 till 120 millioner rdr banko, utan export och import sammanlagda. Att den några rader senare anförda uppgiften, att den reproduktiva importen, uppgående till ett värde af omkring 20 millioner rår bko, skulle utgöra nära hälften af hela importen, (ehuru i sjelfva verket ganska riktig), i sådant fall varit ett nonsens. Jag förutser för öfri t ; anska väl, att min mening i månsa afseenden, till följd af de uteslutningar, som den sammanträngda formen för referatet förmodligen gjort nödvändiga, icke kan komma att af de flesta läsare förstås, men eger icke att deröfver beklaga mig. Hvad slutligen den af redaktionen gjorda anmärkningen vidkommer, att jag väl framhållit tillväxten i statsinkomsterna, men ej den motsvarande tillökningen i utgifter, hoppas jag redan i dag komma i tillfälle att derom offentligen afgifva min förklaring. Jag anbåller ödmjukligen att redaktionen vill hafva godheten, helst i dagens numer, lemna plats för dessa rader. Stockholm d. 6 Juni 1857. J. A. Gripenstedt. () 11,289,000?