Aftonbladet – 5 juni 1857, sida 2

rr ten TNE rr lycksbringande förslaget, öfvergick han till en gransking mera i detalj af. detsammaa.. Det sträfvade, i al:s tanka, att. använda största möjliga summor för .stadkommande af minsta, möjliga gagn. Dess hufrudfel vore att börja arbetet på så månya ställen på 0 gång, att. man ej kunde komma fill något hastigt esultat. Missväxtår kunde inträffa, Europ:a3. fred unde blifva störd eller andra kalamiteter tillstöta, ch vi skulle då finna oss ha utgifvit 40 ä 50 milioner utan att ha vunnit någonting. Den redan fårliga Lund-Malmö-banan hade lemnat så goda resulater just emedan den vore så belägen, att den ut;jorde så till sägandes en liten bana för sig. Enahända vore förkållandet med Örebro-Nora-banar; hvilken gåfve förvånande goda resultater; men ingen: sf de vägbitar statsutskottet föreslagit till utförande inder nästa statsregleringsperiod befunne sig i sålant förhållande. De vore alla gagnlösa fragmenter if jernvägar. Ett annat fel i-utskottets förslag:vorej att, enligt. detsamma, den vestra b:nan skulle dragass söder om Mälaren i stället för norr om deona sjö: päktadt det blifvit på ett alldeles ovedersägligt sätt. idagalagt, att såväl population som trafik är större på den norra än den södra,sidan, ett förhållande: mot hvilket man endast kunnat uppställa det enstaka faktum, att vägen mellan Stockholm och Göte-borg derigenom skulle blifva 3!;.mil kortare än på den andra sträckningen... Genom denna minskade väglängd skulle dock -endast kunna: vinnas högst I timmas. besparing i tid för resan mellan nämde plater, om nemligen alla andra förhållanden vore, lika; men tal. trodde, att-till följd af de utaf terräbgens :; svårighet beroende starka krökningårne och lutnin: garne på den södra banan, skulle äfven den nämda ringa tidsbesparingen blifva om intet. Det vore väl sant, att man. på grund af nya undersökningar förklarat.sig kunna-något reducera lutningarne å södra sträckningen;, men tal. vore förvissad,. att om man ville använda samma omsorg och kostnad på den norra sträcknibgen, som för ernåeadet af nämde resultat erfordräs på den södra; skulle man der få stig nirgarog nedbringade måhända till mindre än 1-fot på 200, och den norra sträckningen sålunda bibehålla sitt företräde. Anförande derpå flera skäl, sonn talade emot Stockholm-Upsala-banans fråmdragande öster om Sigtuna-fjärden, öfvergick tal. till ett skär-skådande af de föreslagna. sträckningarne från Sala: vill Frövi och från Sala till Storvik, der. banorna; skalle komma att framgå genom trakter, så oländi-za, att tal., som till en del genomvandrat dem, medi bäpnad erfarit förslaget att der bygga en jernväg,, hvilket, om Sn icke omöjligt, Ikväl skulle möta de: största svårigheter och medföra dryga omköstnader, hvart II komme att desså trakter, ehuru nägra bruk låge der såsom oaser i öknen, likväl på det hela vore så glest befolkade, att man hade ända till 6 fjerdingsväg -mellan stugorna. Det vore icke i sådana-ödemarker -jernvägar borde läggas, utan der, hvarest de kunde bära sig; ty de för deras anläggning upptagna lånen skola en gång betalas, och-om jernvägarne då ickesjelfva lemna någon afkastning eller ens bära sin underbållskostnad, komma räntor, afbetalningar och underhållsbidrag att tungt drabbå de skattdragande. För sin del ansåg talaren, det: man i främsta rummet borde. afse fullbordandet af banan mellan Stockholm och Göteborg och hufvudsakligen koncentrera arbetskraften på denna banas fortsättning till Örebro. Vidare borde jernvägen Malmö-Lund fortsättas till Finjasjön och anläggningen af en bana från Arvika till Magnoör påbörjas, under förutsättning att norrmänneh å sinsida be-sluta en jernvägsanläggning till riksgränsen. Denna: sistnämda bana ansåg talaren af vigt, icke blott af: ekonomiska, utan framför allt af politiska skäl. Deremot kunde talaren icke för närvarande förorda någon bansträckning från Stockholm, ty: dels: vore frågan om den riktning, i hvilken banorna derifrån borde gå, ej pröfvad, dels vore bangårdsfrågan, hvilken talaren ansåg enligt utskottets förslag komma att medtaga en kostnad af 4 å 5 millioner, icke heller tillräckligen utredd, och talaren ansåg det för -en orättvisa mot landet att dessförinnan ådraga detsamma en så ansenlig utgift. Yttrande talaren i afseende å bangårdsfrågan sin förundran, att icke åtminstone Stockholms köpmän inse nödvändigheten af att komma till saltsjön med jernvägen, på det varorna må kunna lossas och la stas direkte ur skeppen i jernvägsvagnarne, i stäl-let att vägen enligt öfverste Ericsons förslag skulle: stanna vid en trång. och grund insjö, till och ifrån: hvilken man skulle nödgas transportera. varorna på pråmar eller hjuldon. Och utvecklade tal. i sammanhang härmed sin äsigt om lämpligheten af tvenne bangårdars inrättande i hufvudstaden, enligt major Leyonankers förslag, den ena i trakten af Humlegården, med banspår ned till ybrohamnen, den andra vid Barnängen, med banan framförd längs Södra. bergen till Stadsgården för varors. och passagerares: mottagagande och aflemnade. Tal. beklagade vidare;. att ingenting blifvit yttradt i utskottets betänkande: angående organisationen af en styrelse för jernvägarne. Det ginge öfver en mans höfva, huru utmärkt denne man än må vara att kunna handlägga, pröfva och afgöra alla de många olikartade frågor, som stå i samband med jernvägsbygnader och jernvägstrafik, och detta, afsedt från alla andra skäl, redan derföre att hans tid omöjligen kan hinna till för allt sådant. Ett;annat förbiseende; vore, att ingen centralverkstad blifvit ifrågasatt, utan blott reparationsverkstäder. En sådan borde redan nu ha funnits, och trodde tal. att. åtminstone 100,000 rdr derigenom skulle ha besparats staten, hvarjemte man hade kunnat der uppfostra ett antal arbetare, skickliga att användas vid reparationsverkstäderna, och såsom lokomotivförare, i stället att man nu; då sädana -erfordras,. måste rycka dem . från::de: privata verkstäderna och. derigenom kanske bringa dessa; till ruin, på samma gång som man : demoraliserar arbetarne genom att vänja dem att löpa från det ena etablissementet till det andra. Och ville talaren, på grund af hvad han sålunda anfört, tillstyrka beviljandet i runda tal intill nästa statsreglering för fortsättning af Stockholm-Göteborgslinien till och förbi Göta kanal 7,600,000 rår; för vägen derifrån till Hjulö 1,400,000 rdr; derifrån till Örebro 4,000,000 rår; för bangård i Göteborg 500,000 rdr; för bangårdar i Malmö och Lund 300,010 rdr; för banans fortsättning från Lund till Finjasjön 4,000,000; för påbörjande af banan från Arvika till Magnor 1,000,000; till undersökningar .150,000 rdr och. till. anläggning af en centralverkstad 600,000 rdr, tillsammans 19,550,000 rår-eller cirka 20,000,000. Hr Gripenstedt erinrade att någon materiel fråga af så vidtomfattande natur och så djupt ingripande i fäderneslandets framtid som den nu förevarande aldrig varit föremål för -rikets ständers rådslag. Den sönderfaller i tvenne afdelningar: den ena sjelfva plazen eller systemet för jernvägsbygnader i Sverge; den andra möjligheten och sättet för deras utförande eller den finansiella delen af frågan. Den förra vore redan tillräckligt utredd; hvarföre talaren ej trodde sig böra vidröra: densamma. Vid den senare har man att öfverväga, först huruvida Sverge bör för jernvägars åvägabringande ingå på statslånesystemet; för det andra om dess finanser och materiela tillgingar äro sådana, att man utan äfventyr kan beträda denna bana i den utsträckning som föreslagits. Den förra frågan beror på om jernvägarne medföra den stora nytta som dermed åsyftas, om staten bör och behöfver medverka för deras anläggande, och slutligen om lånesystemet är .den rätta formen för denna medverkan. Om -jernvägarnes nytta torde meningen: -vara tämligen enhällig. Statens: medverkan vore mera omtvistad, ty i åtskilliga länder gillas icke denna princip, men för Sverge torde den dock vara nödvändig, enär det icke befunne-sig i en sådan ställning, att jernvägar kunna såsom rent finansieda spekulationer af enskilda personer uppstå. Det skäl man mot jernvägar åberopat, nemligen den obetydliga trafiken, bevisar just nödvändigheten af en